Gullbrannagården

För tredje dagen i rad åt vi lax. Dagens servering var på Gullbrannagården, som vi passerade på vägen hem från Skåne. Gullbranna-camparna Ann-Sofi och Micke hade ordnat det mysigt och bekvämt för sig på en hörntomt alldeles vid service-byggnaden.

Stugorna vi brukade semestra i för ca 35 år sedan fanns kvar, men var lite omgjorda. Den största husvagnen vi såg på campingen är större.

Nu startar semesterns tråkiga period med tapeter, lister och liknande. Innan jag kastar mig in i tristesserna ska jag ägna kvällen åt att bara slappa.

Hven

Vi tog inga risker att missa färjan en gång till. 05:50, tjugo minuter innan dagens första avgång, stod vi med våra cyklar först i kön.

Det tog ungefär en halvtimme att söka av hela ön. Ingenting var öppet. En liten kiosk i hamnen på nordsidan, Kyrkbacken, öppnade klockan åtta. Där åt vi mini-pizzor till frukost.

Nu är tältet rivet och bilen packad för hemfärd.

Ålabodarna

All kraft och koncentration gick åt till att trampa intensivt. Först när campingen inte längre fanns inom synhåll tittade jag bakåt. Jag var solo. Utbrytningsförsöket hade lyckats. En etappseger hägrade. Nu var det bara upp till mig själv.

Efter att ha vunnit spurtpriserna i Sundvik, Ålabodarna och Örehus slott slappnade jag av lite den sista biten och vågade mig på ett extra stopp för att köpa nyrökt fisk. Lagom trött i benen efter ca två timmars solo-cykelutflykt defilerade jag i mål som överlägsen etappsegrare.

På den här touren serveras inte champagne till vinnaren, men väl julöl.

SMHI

Den första knallen hördes för ett par minuter sedan. Vädertjänsten är att lita på numera. Det utlovade regnvädret har just anlänt, och verkar ha lite åska i följe.

Det såg ganska annorlunda ut lite tidigare på morgonen. 07:30 gjorde jag per cykel en tur in till Landskrona. Då var det soligt och föreföll kunna bli en dag helt annan än den som förespeglades i gårdagens prognos. Nu är ordningen återställd.

Vi har haft igelkott-besök i tältet i natt. Hillevi & Thomas hade samma gäst i sitt förtält ett par nätter tidigare. Det vimlar av dessa djur häromkring. Kaniner likaså.

Hildesborg

Vi kom nästan in i en återvändsgränd. "Privat", "Obehöriga äga ej tillträde", "Bevakas av Securitas". Alltför många anslag av den karaktären tog udden av den djärva mentalitet som annars brukar prägla mina och Larssons utfärder per cykel.

Vi kom i alla fall tillräckligt nära för att åtminstone beskåda den förbjudna frukten och fann även en tillåten väg där vi kunde passera och komma vidare. Hade bara inte den cykel Larsson brukade varit inställd för en Umpalumpier kunde utfärden nog blivit längre. Vi fann det vi sökte på hemvägen, alldeles nära campingen vi utgick från. Golfklubbens klubbhus hade en trevlig pub.

Ikväll delar vi lite på sällskapet. Reinsjö-gänget (Anna-Lena, Emil, jag, Hillevi & Thomas) ska gå på lokal, medans Larsson-klanen håller ställningarna i Camping-lägret. Jag gissar att vi strålar samman igen på endera av platserna innan kvällen är slut.

Ven

Ven är 4,5 km lång och dess omkrets drygt 11 km. Det finns 1200 gula cyklar att hyra på ön, så man behöver inte ta med sig sin egen på färjeöverfarten.

Mina memoarer ska heta "Jag kom aldrig till Ven". Våra planer för dagen ominetgjordes av horder med illasinnade turister som ställt sig före i färjekön. Istället besökte vi Citadelet i Landskrona; en f.d. fästning och sedermera kvinnofängelse, nu endast en totalt ointressant sten och tegel-byggnad omgiven av en vattengrav. Dagens rekommendation: åk inte dit, hellst inte ens i närheten.

Mina skor har tappat sulorna och egentligen tjänat ut. Istället för att bara kasta dem kom min kreativa ådra väl till pass när jag med fickkniven byggde om dem till sandaler.

Formtopp?

Jag fick inget riktigt tillförlitligt formbesked. Morgonens träningsrunda var den första på dryga två månader. Det gick lätt att komma igång och gå in i den s.k. andra andningnen, men väl där fortsatte jag bara 2-3 km. Hade formen räckt till dubelt så långt? En mil längre? Ett helt maraton? Det är frågorna som nu maler inom mig.

Oavsett vilket är jag säker på att träningsdosen har varit i underkant på senaste tiden. Jag har någon gång tidigare framhållit fördelen av att cykla utefter ett vatten. Detsamma gäller löpning och Öresund duger alldeles utmärkt. Idag ska vi vidare bekanta oss med sundet och ön Ven, som är svensk.

Fore!

Vitsen med golf är att man ska spela så lite som möjligt, dvs göra få slag. En golfrunda är 98% att gå mellan slagplatser eller vänta på plats för att få slå. Jag lät bli de 2% som själva spelet utgör och var istället caddy och rådgivare i såväl tekniska som taktiska frågor.

Emil var närmast att få Hole-in-One, men bollen smet retsamt förbi hålet. Efter 18 hål i perfekt golfväder har vi nu återvänt till campinglägret. Natten förflöt lugnt. Trots ordentlig blåst och regn stod tältet kvar och förblev torrt på insidan.

Första campingdygnet är en succé på diskningsfronten. Inte så mycket som en såpbubbla har jag kommit i kontakt med hittills.

Borstahusen

Precis enligt min förutsägelse klarnade vädret upp på andra sidan Hallandsåsen.

Efter att jag tänkt ett par förbannelser över det nyinköpta tältet, som inte gick att sätta upp, kom vi på att en av de tre stängerna var en bit kortare än de andra två. Det var därför det såg helt snett och konstigt ut. Denna information, liksom de flesta andra man behövde för uppsättningen stod inte att läsa i instruktionen á tre korta punkter. Ganska snart fick vi allting på plats i alla fall. Vi får se hur mycket som fortfarande står upp imorgon.

Jag sitter just nu i lugn och ro och avnjuter semesterns första kalla Tuborg. Fröjden av detta förstärks av att se resten av gubbarna i sällskapet trava fram och åter förbi vårt tält, bärandes sina diskbaljor.

Från Borstahusens camping i Landskrona har man fin utsikt mot Ven och där bakom Själland. Tre dagar och nätter utan att diska ska jag nu fördriva här.

Cykel

Sedan jag klev upp vid halvsju-tiden har det regnat stadigt i Bua. Jag gissar att det är bättre söder om Åsen dit vi ska bege oss efter lunch.

Ungefär hela intäkten från min Blocket-kampanj har jag spenderat på en omgång nya lås till Matildas bil idag. För ett tag sedan slarvade jag nämligen bort nyckeln. För säkerhets skull hade jag strax innan satt ihop den med reservnyckeln, så att den blev bortslarvad på samma gång. Efter långa efterforskningar ända ner till ursprungsfabriken i Frankrike stod det klart att enbart nya nycklar inte gick att ordna. Därför ska nu hela låsen bytas.

Ett till fynd har det blivit idag. En ställning att ha cyklar på bakom bilen. En sådan hade jag innan. Den har jag också slarvat bort. Eller kanske lånat ut, till någon som jag inte vet. Eller kanske lagt på ett fiffigt ställe som jag har glömt. Eller kanske gett bort i present till någon som fyllt år.

I Tour de France har de ett annat sätt. Reserv-cyklarna sitter på taket av bilen, inte bak på dragkroken. På näst sista etappen i lördags cyklade de upp för det märkliga berget Mount Ventoux. Där har jag varit uppe flera gånger, men jag åkte lastbil istället för cykel.

Med mördande reklam

I fredags blev jag av med stolarna. Det var den femte lyckade försäljningen via Blocket som jag gjort på senare tid. För tillfället har jag inget ytterligare ute till försäljning, men det finns mycket annat roligt man kan göra på denna trevliga site.

Å ett 20-tal kamraters vägnar har jag ikväll svarat på diverse annonser. Om någon t.ex. bjuder ut en traktor eller några getter i Norrland, kan man skicka en mail-fråga till annonsören och fråga om det går bra att leverera per post till Skåne eller Halland. Jag har också föreslagit en försäljare av några kubikmeter ved från Pajala att mötas i Stockholm för inspektion av kvaliten innan det blir affär, samt en säljare av en hästvagn i Östergötland att skicka en häst att gå själv med varan till mottagaren i Karlskrona.

Idag slår jag alltså ett slag för Blocket. Säljsajten där man:
1) lätt blir av med saker man fått över
2) enkelt hittar bra och prisvärda saker att köpa
3) om inget av de föregående är aktuellt kan fördriva en stund med att skicka skämtsvar eller fåniga frågor till annonsörerna. (Man måste ha rätt sorts humor för att förstå hur utomordentligt roligt detta är.)

Historiskt

I förhistorisk tid. Innan Windows fanns. När operativsystemet hette DOS. Då var det ganska besvärligt att installera nya enheter på en dator.

Nu är det mycket enklare. Windows tar ju hand om allt. "Plug and play" är det enda man behöver känna till som användare. Jag är inne på andra dagen av försök att uppdatera en drivrutin. Tusentals träffar när man googlar beteckningen på nätverkskortet i fråga ihop med "drivrutin". I förhistorisk tid. Innan Windows fanns. Då hade jag funnit en katalog med drivrutiner, sett den jag sökte, laddat ner den och tagit med till datorn på reparationsbordet.

Så mycket bättre världen har blivit sedan dess. En så simpel hjälp behöver jag inte hålla till godo med längre. Den assistans jag erbjuds nu är långt mycket mer sofistikerad.

"Jaså, du söker drivrutin till ditt nätverkskort? Den har vi här! Meeen... varför bara ta just den filen och krångla med att uppdatera manuellt? Ladda istället här ner vårt lilla program som helt automatsikt söker igenom hela din dator och uppdaterar alla drivrutiner!"

Ungefär så har Internet, Windows och hela Microsoft-maffian retats med mig i mer än en hel dag nu. Till slut gav jag upp, alla sökningar leder efter att man följt några länkar till samma återvändsgränd. $2.99 fattigare fick jag mitt program (jo, när jag väl accepterat det gentila erbjudandet kröp det fram att det inte var fullt så generöst som man först gavs intryck av) och kunde glad i hågen ladda ner önskad drivrutin. Inte hjälpte det. Problemet finns någon annanstans.

Amanda

Idag fyller mitt favoritbarn år. Att bli pappa för första gången, som jag blev för 23 år sedan, är den största förändringen i mitt liv.

När Amanda just hade fyllt 1 år började jag på Chalmers. Jag är stolt över att jag klarade av programmet. Jag är ännu stoltare över att mitt äldsta barn kvalificerat sig för samma utbildning och ska "nollas" om ett par veckor.

Det blir födelsedagsfest nu på förmiddagen. Först ska jag bara ta en runda till Varberg och samla ihop födelsedagsbarnet och resten av döttrarna.

Fisk

Om man vill grilla fisk finns det många olika sätt att gå till väga. Våra värdar ikväll hade god vägledning av det faktum att en äkta Weber fanns till förfogande, samt att det som skulle grillas var ett större exemplar av plattfisk. Med dessa förutsättningar gjorde Thomas det bästa valet när han bestämde sig för att packa in fisken i folie och grilla under lock.

Kvällen har varit mycket trevlig, och vi (gubbarna i sälllskapet) har lagt upp en del strategier för en fortsatt trevlig helg. Det kommer, om allt går i lås, att bl.a omfatta dörjnig av makrill och vittjning av krabbgarn imorgon eftermiddag.

Semester

Idag var sista arbetsdagen före semestern, men jag har ingen starkare tradition av att göra åtskillnad på dessa två tillstånd. Faktiskt har de sista två veckorna av arbete mer liknat ledighet. Likaså finns det en liten risk att det inte blir totalt jobb-fritt de kommande tre veckorna av semester.

Semestern i år kommer att ha tre inslag. Tältning i Landskrona, resa till England och tapetsering/målning. Ikväll inleder vi helgen med att besöka några av våra vänner i Bua. Jag gissar att det kommer att serveras fisk.

Just nu har jag datorverkstad och försöker starta upp vår förra dator som kom fram ur förrådet vid röjningen senast.

Mozart

Dagens musiktips: Mozarts klarinettkoncert i A-dur.

Finns att tillgå på Spotify och för den som så önskar även för fri nedladdning utan att bryta mot någon lag. Lagen om upphovsrätt begränsar upphovsmannens skydd av sina verk till en period av 50 år. Det är längre sedan detta verk först publicerades.

2001 besökte vi Mozarts födelsestad Salzburg. Huset som var hans första hem finns kvar och är ett välbesökt turistmål. Vi nöjde oss med att bese det hela från gatan och hedrade istället den forne mästaren genom att äta några Mozartkugeln.

För den som inte minns, kan jag påminna om att ledmotivet i filmen "Mitt Afrika" (baserad på Karen Blixens sanna berättelse) är taget ur just detta verk av Wolfgang Amadeus.

En soppa

Varje sommar, en torsdag i senare delen av juli, är det marknad i Norvalla några km norr om Bua. Arrangörerna brukar hävda att det aldrig regnar. Om det verkligen har varit så alla år förut låter jag vara osagt, men det stämde i alla fall inte idag.

Trots ösregn hela förmiddagen lagade jag fisksoppa till lunch. Ett enkelt och bra recept ur dagens Hallands Nyheter som jag bifogar.

Följetången om Varbergs sjukhus rullar vidare. Idag kan man läsa att 65 sjuk- och under-sköterskor ska sägas upp. Sjukhusledningen garanterar dock att detta kan ske utan att patienterna påverkas. Det briljanta knepet är direktivet att "patientnära" arbete ska prioriteras. Nu väntar vi bara på att sjukhuschefen - som ju redan lärt medicinläkarna att gränsen mellan barn och vuxna är 12 år - också ska delge sin medicinska klokskap när det gäller att sortera agnarna från vetet i omvårdnadsarbetet och peka ut de icke patientnära sysslor som uppenbarligen idag utförs helt i onödan.

SVT Play

Uppmuntrad av det trevliga programmet med Göran Persson tidigare ikväll, bestämde jag mig för att se hela serien på nytt. Dagens avsnitt var dock no 2, så jag hade redan missat det första. Sådana bagateller är inga problem nuförtiden. Inte med SVT Play. Helt gratis och utan krav på licensavgift lägger SVT ut mycket av sin produktion på internet, bl.a. intressanta dokumentärer. (Självklart betalar jag dock licensavgift och har så gjort alltsedan jag 1985 flyttade till eget boende med egen TV. Jag begriper faktiskt inte hur de som tycker att man kan strunta i denna avgift resonerar.)

Nu har jag just avnjutit första avsnittet med Persson, samt ett av programmen i serien om spioner; detta avsnitt handlade om FBI och dess legendariske chef John Edgar Hoover.

Därför gör jag reklam för två saker idag:
- SVT Play. En utmärkt tjänst som gör att man näst intill skulle kunna klara sig utan vanlig TV
- TV-licens. En förutsättning för att kvalitativ public service produktion ska kunna erbjudas via etern och webben.

Perspektiv

Det var lättare förr. På den tiden det begav sig hade jag aldrig några problem att sköta mina studier hemma, trots att antalet småbarn växte för varje tenta jag klarade av. Nu har jag tillbringat mer än en vecka på hemmakontoret, med en ytterst blygsam insats å jobbets vägnar som resultat.

För att dra upp en arbetsspurt inför den riktiga semestern letade jag mig upp till Göteborgskontoret i morse. Jag hade dock glömt att de övriga två som inte har semester redan var på möte i UK idag, så eget arbete blev det i alla fall.

Jag såg en del av dokumentären "Ordförande Persson" som går i repris nu. Det var synd att den ursprungligen sändes så snart efter att han avgått och kom att bli ett inslag i den dagsaktuella politiken. Tycker jag alltså. Formatet för denna speciella intervju-serie är tilltalande, men ska användas på rätt sätt och alltså beses med lite tids-distans som det historie-dokument det avser att vara. Tycker jag alltså. (Jfr t.ex. den klassiska dokumentärserien om en klass med barn från bostadsområdet Jorbro.)

Under solen

I dagens sköna väder sitter vi på utsidan och fikar. Vi syns inte. De nyuppsatta markiserna skymmer sikten.

Innan jag hämtade och satte upp markiser (med god hjälp av Emil) har jag för ca åttonde gången den här sommaren forslat ett berg av bråte till återvinnings-stationen. Källan den här gången var våra förråd, där det har gallrats ut både egna saker och sådant som stått kvar efter utflyttade barn.

I diskussionen om vårdens organisation tillkännager Kristina Wallentin, chef på Varbergs sjukhus, idag sensationella medicinska rön. "...Barn över tolv år får inte småbarnårens sjukdomar..." informerar hon om via Hallands Nyheter, och näpser därmed viktigpettrarna till läkare som trodde att de hade större medicinska kunskaper än självaste sjukhuschefen.

Passa på

Vad är likheten mellan Emil, Olivia och Amanda? Jag tänker vare sig på att de är syskon eller att alla tre snart ska ut och resa. Däremot en sak som har med resandet att göra. Ingen av dem har ett giltigt pass. Om ca 5 dagar kommer likheten tvärtom vara att alla tre har just denna viktiga handling.

Efter en stund på polisstationen där vi ordnade med detta tog vi lunch på en av Varbergs många serveringar. När beställning no 056 ropades ut var det vår tur att få mat.

En sommardikt

En dikt ur samlingen "Sommar" av Buamange:
Potatis med dill,
kött och fisk på en grill,
strax där breve,
ett glas med Rosé

Utöver att dikta - vilket tagit större delen av dagen - har jag mest plockat omkring bland lådor, hyllor och kartonger i våra förråd. En promenad på klipporna vid havet med bergs-geten Texas har vi också hunnit med.

Möbler

Det blev inget riktigt nattsuddande vid gårdagens tillställning, men klockan kröp i alla fall över midnatt innan gästerna bröt upp. Markisen fick tjäna som regnskydd under själva grillningen.

Jag hade ännu en Blocket-framgång igår, då jag blev av med några Billy-hyllor. Billy måste vara en av IKEAs mest sålda produkter, så länge jag kan minnas har den alltid funnits. Jag kom att undra vad som kan vara uppkallat efter mig i sortimentet, men kunde inte hitta något. Hade jag hetat Martin skulle jag vara en stol; eller ett datorbord med hjul om jag hetat Mikael. Beteckningen Magnus däremot, verkar inte vara använt för någon artikel ännu. Kanske blir det en salladsskål eller en bäddsoffa.

Idag står inget särskilt på programmet. Kommande vecka blir lik den som strax är till ända. Det är skönt med sommar-lugnet just nu. Trots att jag inte betat av alls så mycket som planerat i högen av ogjort arbete minskar den istället för att öka för varje vecka.

Färdtjänst

Klockan 01:59 i natt rullade vi in på Tulpanvägen 4. Allmänna kommunikationer till/från Bua är främst anpassade för arbets- och skolresor enligt nine-to-five modellen. Därför fick jag ta Lupomobilen och möta upp Emil i Kungsbacka efter hans besök i Göteborg på fredagskvällen.

06:44 var det dags för ny utryckning. Skjutsning av Olivia till jobbet. Att detta blev nödvändigt kan jag dock inte klaga på Länstrafiken för. Det var helt mitt eget fel; jag hade inte sett till att det finns tillräckligt med moped-bensin hemma så att förvärvsarbetaren kunde köra själv.

Ungefär så här ter sig den slitsamma vardagen allt som oftast för en dubbelarbetande småbarnsförälder boendes i samhällets perifera områden.

Ikväll ska vi ha lite gäster, så jag har några saker att ordna med under dagen. Bl.a. en tvåsidig kartförsedd inköpslista. Jodå, för att det inte ska bli alldeles tokigt handlat finns det en skiss medskickad som visar vilken hylla jag ska gå till för att hämta rätt grillkött.

Strålande

Varför blir extremt små mängder radioaktiva ämnen och strålning så farligt om det har med ett kärnkraftverk att göra? I dagens HN kan man ånya läsa om uppskärrade närboende till Ringhals som finner sig maktlösa och överkörda då de betraktar hur hav, stränder och annan miljö ödeläggs av utsläppen från Ringhals tvättstuga.

Jag inser att de här intressegrupperna inte är rakt upp och ner korkade, vilket annars är den korrekta slutsatsen om man tar del av deras argumentation. Men av någon orsak, som jag inte lyckas begripa, verkar de bli totalt irrationella när de försöker analysera ett kärnkraftverks verksamhet och därmed förknippade risker och miljöpåverkan.

Istället för att söka rationella skäl till gruppens oro ska jag ge ett konstruktivt tips: gå aldrig mer till tandläkaren!

Av den stråldos en genomsnittlig svensk utsätts för kommer ca hälften från bostäder, ca en tredjedel från medicinsk verksamhet (t.ex. röntgen hos tandläkaren) och ca en femtedel från naturliga strålkällor (berggrund, kosmisk strålning). Ungefär en procent kommer från annan verksamhet, bl.a. kärnkraft. Delen av denna procent som kommer från kärnkraft drabbar så gott som uteslutande personal som arbetar inne i själva kraftverket; utsläpp till omgivningen representerar en försvinnande liten andel. Av denna försvinnande lilla andel av en del av en procent av en årlig genomsnittsdos, är fraktionen som kommer från Ringhals tvättstuga oerhört liten. Jag kan inte med säkerhet kvantifiera fraktionen, men det handlar om miljondelar eller mindre av den genomsnittliga årliga stråldosen.

Alltså: genom att följa mitt tips och sluta upp med tandläkarbesök och andra aktiviteter som ger mätbara bidrag till den årliga stråldosen, kommer de närboende till Ringhals att minska mängden strålning de utsätts för tusen och åter tusen gånger mer än om elproduktion med kärnkraft helt och hållet skulle upphöra.

Soffliggare

Efter service-mannens andra besök igår har vi nu en fungerande frys i vårt nya kök. Avloppet blev justerat redan förra veckan. Idag kom ytterligare en av de återstående kompletteringarna i ombygget; resten av sommaren kommar jag att kunna tillbringa som Kronblom, utsträckt i soffan.

Vad gäller jobbet har jag inte kommit längre än till hemmakontoret på hela veckan. Inte har det blivit några större insatser därifrån heller; jag snittar väl 2-3 timmar per dag hittills. Det jämnar ut sig mot ett antal veckor med 60+ timmar tidigare under säsongen.

Idag har jag gjort en visit hos Amanda och satt fart på luften i hennes lägenhet, genom att göra klart montaget av takfläkten som vi påbörjade igår. Det är god fart på Amanda själv och hennes studier även under sommaren. Med Johans hjälp fick vi upp några hyllor på väggarna också.

När jag ändå skulle trängas med Boråsarna inne i centralorten passade jag på att hämta en väska, som legat kvarglömd på ett av stadens hotell sedan vårt kalas i oktober. Där fanns bl.a. fina presenter jag fått från kamrater som varit på Kuba - både kaffe och cigarrer.

Baddjävlar

Jag glömde kaffet. Samma sak med salladen till lunch och torra byxor att ta på efter badet. Bortsett från dessa detaljer gick allt väl med badutflykten. Anna-Lena, Amanda och Maja gav sig ner till stranden först. Emil, Olivia och jag anslöt ett par timmar senare med delar av det vi skulle ha haft i bagaget.

Här i Halland heter det inte baddjävlar. Det heter "Boråsare". Jämfört med övriga delar av Hallandskusten är dock turistinvasionen i just Bua förhållandevis blygsam. Varbergs kommun har ca 56.000 bofasta innevånare. Om man räknar alla stugor, campingplatser och andra sommarboenden är det ungefär dubbelt så många som vistas inom kommunens gränser några veckor på sommaren. 95% av dessa åker bil på Västra Vallgatan på lördsagsförmiddagarna.

Efter badet har vi klättrat i träd och räddat de sista (över)mogna bigaråerna undan glupska fåglar. Ikväll blir det bio; för delar av sällskapet åtminstone.

Vive la France

Kronprinsessan Viktoria får ursäkta, men jag sätter hennes födelsedag i andra hand. Idag vill jag i första hand uppmärksamma och hedra Frankrike på sin nationaldag. Jag finner detta land mycket tilltalande i många avseenden.

Man får förstås finna sig i en mindre grad av ordning och struktur än jag vanligen vill ha. Bara för att man enats om något med en fransk kollega behöver han ju inte nödvändigtvis ha för avsikt att göra just så. Bara för att det finns regler, anvisningar och bestämmelser behöver man ju inte nödvändigtvis följa just dem. Tvärtom. En sann fransman sätter en ära i att protestera, obstruera och avsiktligen bryta mot regler, beslut och överenskommelser. Det svenska idealet att söka konsensus är inget för en fransk chef. En god sådan beslutar hellre i strid med majoritetens åsikt och kör gärna över medarbetare offentligt om tillfälle ges.

Kanske är det för att landet, kulturen och temperamentet är så olikt mig själv som jag fascineras av det och tycker så mycket om alltsammans. Så finns det en enastående sak till förstås. Eiffeltornet. Vid fyra tillfällen har jag njutit av den fantastiska utsikten över Paris från detta oöverträffade landmärke.

2003 med Amanda; 2004 med Olivia och Emil; 2005 med Matilda (och Julia). Fjärde gången 2007 med pappa, men jag hittade ingen bild från detta tillfälle.

En framgång

Tidningens rapporter stämmer bra med våra egna observationer. Makrillfestivalen 2009 måste betecknas som en framgång.

Inom "min" verksamhet (lotterier) har det sålts ca 5.500 lotter, fiskats ca 300 ggr i fiskedammen, skjutits ca 500 serier med luftgevär och spelats på chokladhjulet ca 6.000 ggr.

Härmed ska jag nu sluta upp att tjata om detta evenemang för i år. Har jag någon blogg aktiv 2010 återkommer jag väl till ämnet då.

Da'n efter da'n

Kylen var ordentligt laddad med grillmat inför gårdagens kalas. Det räckte till ny grillning och lunch för kvarvarande släktingar idag. Det hade räckt ikväll också, men nu behövde vi lite omväxling och beställde pizza istället.

Efter döttrarnas flyttar och vårt ombygge blir det en del överflödigt möblemang. Idag har jag blivit av med en garderob som sattes ut på Blocket-annons. Det gick lika snabbt och enkelt som att bli av med den gamla ytterdörren förra veckan. Stärkt av dessa framgångar har jag idag bjudit ut såväl stolar som en köks-blandare på samma sätt.

Nu stundar två veckor av ett tillstånd mellan arbete och semester. Formellt är jag i tjänst. I stort sett alla andra i mitt projekt är på semester och jag har inte en endaste mötesbokning eller planerad resa (inte ens till Stockholm). Jag kommer att arbeta hemma och med några besök till Ringhals-kontoret (mest för omväxlingens skull), men jag blandar nog upp med lite tjuvstart av semestern.

Ässja

En och en halv sekund. Högst. Tog man längre tid på sig att försöka vända grillspetten fattade handen som höll grilltången eld. Jag ville vara säker på ett lyckat reslultat och det fanns många grillspett att anrätta. Således laddade jag min nya grill med 10 kg briketter. Det räckte till - och lite mer än så. Lyckligtvis deltog några svågrar i kalaset och var behjälpliga genom att avlösa mig i detta heta arbete.

Spetten blev i alla fall både välgrillade och tillräckligt många. Konfirmationen som föregick grillfesten var högtidlig och fin. Till slut hittade alla släktingarna rätt kyrka. Roligt att ha konfirmationsbarnet hemma igen. Själv var han ganska trött; jag misstänker att de sista dygnen med lägerkamraterna inte förslösades med så onödiga saker som att sova om nätterna.

Makrillfestivalen förlöpte bra. Jag gjorde tre vändor till hamnen under kvällen; den sista lite längre och avslutad alldeles nyss, efter att jag packat ihop resterna av mina lotterier.

Min Älskade

Det är många högtidligheter att uppmärksamma den här dagen. Buas årliga Makrillfestival går av stapeln ovanligt tidigt, det brukar annars vara kring 20:e juli. Dessförinnan ska vi till Kungsbacka och bevista Emils konfirmation, samt ha lite släktkalas på Tulpanvägen efteråt. Vi passar nog på att sjunga ”ja må du leva” vid sammankomsten, det är ju mammas födelsedag också.

Utöver allt detta är det idag ett jubileum. Ett kvarts sekel, dvs 25 år. För så länge sedan, då vi alltså var 21 och 19 år gamla, båtluffade Anna-Lena och jag i Grekland. Vi besökte bl.a. ön Naxos. Där förlovade vi oss.

Min första, min största, min enda. Min älskade.

Tänt va de här!

Jag är alltid noggrann i mina förberedelser inför viktiga tilldragelser. Sålunda har jag ikväll provgrillat den ny-monterade grillen och det gick bra. Det var kanske inte ett riktigt representativt test med två små ynka laxbitar; imorgon är det helt andra mängder som ska stekas.




Skulle belastningen bli för hög har jag en beprövad metod att anordna förstärkningar. Man pallar helt enkelt upp med stenar kring grillens ben. Även en grill där foten gått helt av blir så gott som ny med denna behandling. Ett tiotal gånger har vi nyttjat den gamla grillen sedan detta inträffade och inte en endaste gång har den vält ikull.

Jag inspekterade förberedelserna inför Makrillfestivalen tidigare ikväll. Inom mitt område, lotterierna, har jag under några år hankat mig fram som ensam funktionär (utöver ett 70-tal av Bua IF's ungdomar som vi tvingar stå två timmar vardera i något av stånden). Nu har vi dock startat ett trainee-program, så i år har jag två lovande talanger till min hjälp - tanter i min egen ålder ungefär båda två.