Epilog

Precis som min första blogg har den här tagit slut. Det är ingen idé att beskriva vägen mot något som redan passerat. Om jag någonsin mer ska försöka att springa ett helt maratonlopp ska jag fundera på lite.

Utan att ha detta eller något annat nytt mål i sikte fortsätter jag med en annan blogg, och den får just en sådan underrubrik.

Liksom de föregående kommer denna blogg att mest vara en form av dagbok och får därför heta "Dagar som går".

Adressen följer också ett självklart mönster, 3:e bloggen av Buamange finns förstås på: http://buamange3.blogspot.com/

Personligt rekord

5 timmar och 39 minuter. Det är mitt nya personliga rekord på Maraton. För övrigt den enda notering jag har överhuvudtaget. Jag siktade på 5 timmar jämnt, och låg bra till för att klara det fram till 22-23 km. Där valde jag att inte bara tänka på sport, utan gav även kulturen lite utrymme den här dagen. Mer precist var det så att jag nu började ömsom promenera och ömsom springa mycket sakta, för att ordentligt kunna betrakta och njuta av den fina arkitektur som fanns i dessa kvarter.

Sammanfattningsvis representerar naturligtvis min tid en urusel prestationen, grundad på totalt undermåliga förberedelser. Detta är dock bara i sinnevärlden. I idévärlden - min egen åtminstone, har jag gjort ett hjältedåd. Det är också den senare versionen som jag om många år kommer att berätta för mina barnbarn, vilka i sin tur kommer att föra historien vidare likt en familjelegend genom släktled efter släktled.

Jag vill passa på att tacka resten av truppen för allt stöd och uppmuntran, och framför allt för mycket gott kamratskap och en trevlig resa. Med risk att missa någon ger jag ändå särskilda tack till; Helen för hjälp med mental träning; Rasmus för hjälp med planering av energi-intag; B-O för tejp och salva som räddade mig från skav av bröstvårtor, pung och rumpa; samt Jean för teknik-träning som hjälpte mig att förbättra spurten med flera sekunder.

Just nu är jag lite småstel i benen, men ger som slutklämm på detta inlägg (som också avslutar hela denna blogg): "Smärtan förgår - stoltheten består"

PS. Dagens GRATTIS går till mamma och pappa, som firar sin 45:e bröllopsdag.

Pasta Gorgonzola

Pasta till lunch. Pasta till middag. Flera flaskor vatten. Tre bananer. Min dag har huvudsakligen varit dedikerad åt kolhydrat-laddning. Utöver detta har jag införskaffat en keps att springa i, liksom små paket med energi-gelé att äta under loppet. Förberedelserna är det alltså inget fel på.

På förmiddagen hann vi också med en guidad busstur. Det är därför jag vet att 83% av Berlings innevånare hyr sin lägenhet.

06:00 imorgon äter vi frukost. 07:00 blir det lagfotografering och därefter avmarsch mot startplatsen i Tiergarten. 09:00 går startskottet.

Startklar

Vi bor på ett enkelt vandrarhem, där faciliteter som trådlöst bredband saknas. Jag sitter vid en gäst-dator i lobbyn, där jag inte lyckas ladda upp mina trevliga bilder från dagens eskapader.

Mest fascinerande var att besöka den numera nedlagda flygplatsen "Tempelhof", som var platsen där vi skulle hämta ut nummerlappar. Hela miljön, med bl.a. de gamla hangarerna som nu blivit mässområde, gav ett genuint intryck av efterkrigets industrialism á la tidigt 50-tal.

Mitt startnummer är 24602 och jag ska starta i block H. Det är för dem som saknar merit/tid från tidigare lopp.

Efter ett par timmar på Tempelhof tjuvåkte vi tunnelbana till Alexanderplatz, där vi satte i oss pasta och andra kolhydrater.

Avresa

Om en halvtimme promenerar jag från mitt kontor ner till Ringhals entré, där Bengt väntar med bilen som ska ta oss till Landvetter. När man betraktar kartan med bansträckningen ser det inte så förfärligt långt ut. En liten stadspromenad bara. Detta och en massa annan information har jag printat ut nu på morgonen.

Jag är osäker på om jag kommer att ha tillgång till internetanslutning på vandrarhemmet där vi ska bo. Om inte så blir det nu några dagars uppehåll i bloggen. Å andra sidan kommer jag nog att upphöra med den helt, eftersom dess egentliga ärende har varit att beskriva vägen fram till 20/9.

Café Leander

Sista pusselbiten i våra researrangemang föll på plats idag. Lördagens pasta-uppladdning kommer att ske på restaurangen "Café Leander", som ligger i korsningen Jungstrasse/Oderstrasse. Idag fick jag bokningsbekräftelse för detta.

Jag har annars en princip som jag ofta tillämpat vid klubbens resor. Information lämnas först vid den tidpunkt då den blir användbar. Kunskapen om var vi ska äta på kvällen kan ingen nyttja till något meningsfullt förrän tidigast ett par timmar innan. Alltså kan det bli lagom att meddela detta under guide-turen tidigare på dagen.

Nu ska jag springa ner till säkerhetskontrollen, sedan flyga fort hem för att mixtra med elektriska trummor som Emil skickat efter.

Hamilton m.fl.

Jag har just läst Jan Guillous senaste roman, "Men inte om det gäller din dotter". När man har läst mycket av hans tidigare produktion är det ungefär som en söndagskväll efter en långhelg av kalasande, då man av resterna samlar ihop till ett bonuskalas.

Ungefär halva boken går på tomgång utan att något alls händer. Hamilton och flera andra välanvända Guillou-karaktärer samlas i en salig röra, där de vimsar runt, driver lite med en åklagare, hämtar barn på dagis och har mysiga middagar hemma hos varandra.

Det blir lite mer action i bokens andra hälft, men ack så förutsägbart. Gör det ända rätta Janne, lägg av medans du har någon värdighet kvar. Det här är långt under kvalitén hos t.ex. Arn-trilogin. Istället för att klanka ner mer på boken - som trots allt ändå är gott och väl läsvärd - ger jag två citat som roar mig av olika skäl:

1. Inledningen till kapitel VI, sidan 212: "...Han promenerade uppför Pall Mall, lite regnfrisk luft kunde inte skada efter den obekväma resan...". Den här upplysningen om Hamiltons förahavanden vid ett besök i London är kul, eftersom Pall Mall är en gata jag själv ofta besökt då jag varit i staden. Tyvärr har jag inte råkat springa ihop med Carl vid något av dessa tillfällen.

2. En bit in i kapitel IX, sidan 306: "...du måste skaffa kamerautrustning som är kompatibel med internetsystemet och bredband...". Här spelar Guillou ut hela registret av avancerade tekniska kunskaper. Vad nu? En kamera där bilderna som görs kan levereras via 'internetsystem' och/eller bredband. Hmm. Är det science fiction, eller finns något sådant verkligen på riktigt?

Verkligheten

Vetenskapsakademin påpekar i en rapport som presenterades häromdagen att de politiska ambitionerna för utbyggnation av vindkraft är orealistiska. Att det är en ekonomiskt vansinnig verksamhet är en sak, det kan man ordna med politiska instrument som subventioner och stöd av olika slag. Men nu fanns det tyvärr också väsentliga tekniska invändningar, inte minst vad gäller kraftnätets kapacitet för den här typen av produktion.

Strutsen, förlåt, Socialdemokraten, Thomas Eneroth avfärdar informationen och upplyste i gårdagens eko-sändning om att det faktiskt finns en bred politisk uppslutning bakom målen för hur mycket vindkraft som ska byggas. Så det så! Där fick de verklighetsförankrade tråkmånsarna på akademin så att de teg.

Liverpool Street

- Jag är där med god marginal, vad skönt.
- Kanske inte riktigt, men jag kommer i tid; det räcker ju att vara där 5 minuter innan det startar och det klarar jag i alla fall.
- Nej förresten, jag kommer exakt när det börjar, får nog gå rätt in.
- Shit också, jag kommer för sent; men bara en aning försenad, inte så att jag missar mer än inledningen.

Ungefär så utvecklades mina funderingar under en halvtimme lite tidigare idag, men värre blev det inte. Vid halvtimmens början hade jag just valt fel utgång och startat den korta promenaden till dagens möte i helt fel riktning. Jag irrade några kvarter åt galet håll innan jag nödgades fråga mig tillbaka mot målet som låg på Bishop Square.

Intressant och småtrevlig tillställning var det i alla fall. Nu är jag åter på Heathrow och väntar på planet till Stockholm.

Finkultur

Jag har besökt operan idag. Inte för att se en föreställning, men väl för att smörja kråset i dess lunchrestaurang. En lagom lång promenad från kontoret på Gullbergsstrand i det friska höstvädret, och en trevlig plats att sitta på en stund.

Dagens guldstjärna går till Amanda, som spikade första tentan på Chalmers. Strålande!

Höstsonaten

Vi tar vara på det sköna höstvädret så mycket vi kan just nu. Även idag gick vi en behaglig naturstig och hade fikakorgen med. Denna gång i Buas södra områden, på de klippiga partierna utefter havet. Med den vackra omgivning vi bor i finns egentligen ingen anledning att besvära sig med att resa bort på semster. Innan utflykten hade vi tid att besöka pingstkyrkans förmiddagsgudstjänst och höra Emil spela gitarr till konfirmandernas sång.

Nu har vi just intagit en gedingen söndagsmiddag, med nykokta kronärtskockor till förrätt. Magen ska få en stund på sig att smälta detta innan vi avrundar dagen med ett besök i gymmet.

Den kommande veckan blir det en del utflykter. Måndag i Göteborg, på tisdag reser jag tidigt till London och fortsätter till Stockholm redan samma kväll. Onsdag-torsdag är fulltecknade av möten i huvudstaden. Redan på fredag förmiddag ger vi oss sedan av mot Berlin inför söndagens lopp.

Jan in memoriam

Vi träffades första gången för drygt 10 år sedan. Det var inte på vår arbetsplats Ringhals, utan i Varbergs simklubb och senare i Ringhals maratonklubb som vi kom att ha mycket roligt tillsammans. På den tiden vi hade barn som tränade där, slank jag nästan i förbifarten in som funktionär i simklubben. Jag kom att hänga kvar ett par tre år efter att våra barn slutat simma, mest pga Jans envisa övertalning.

Jan var exempellös i sin optimism, engagemang och tro på det han gjorde. Det smittade av sig. Klubben skulle aldrig ha utvecklats så enormt utan hans sätt att med stora egna insatser och entusiasm också få andra att göra lite extra.

I maratonklubben märktes det alltid när Jan fanns med på våra resor och utflykter. Han var en äkta lagspelare, visade alltid omsorg om lagkamraterna och delade ständigt med sig av humor och skratt. Mitt bestående minne och intryck av Jan är kort och gott hans glada leende - som skymtar i filmsekvensen. Så här var han. Så ska jag minnas honom. Så ska jag alltid sakna honom.

Ödhumla

Det är inte en insekt som heter så, utan en gammal nordisk koras. Numera finns ett fåtal små besättningar kvar. De bevaras främst av kulturhistoriskt intresse, vad gäller mjölk och köttproduktion har rasen sedan länge konkurrerats ut av modernare varianter.

En av detta kulturarvs spillror håller till i naturreservatet "Biskopshagen" precis utanför Ringhals.

Idag fick de här snälla kossorna sällskap en stund, när Anna-Lena, Texas och jag hade picknick i deras hage.

Dressed for success

Varje år tar vi fram nya sponsor-tröjor inför det huvudlopp vi ska springa. Nu har det dock gått 6 år sedan vi senast utrustade klubbmedlemmarna med nya överdragskläder. I år var det alltså dags igen. Denna gång ett mörkblått ställ av märket Craft.

Senare idag ska jag göra det sista träningspasset och inviga mitt ex. Den avslutande veckan inför avfärd ska jag helt och hållet vila från träningen.

Peer Gynt

Idag begrep jag vad som inspirerade Grieg att skriva satsen "morgonstämning". Han cyklade en tidig morgon, hade vid sin sida ett lätt dimbeslöjat men stilla hav och såg framför sig ett kärnkraftverk med rosatonad himmel som bakgrund. Bedårande vackert.

Vi har just haft extra möte med maraton-klubbens ledning och kommer att träffas med hela gruppen i eftermiddag. Det är med blandade känslor vi nu gör slutförberedelserna utan vår saknade vän. Den vackra och sköna morgonen till trots är jag djupt ledsen och sorgsen idag.

Sorg

Resan till Berlin, själva orsaken till denna blogg, kommer inte att ske med den fest och gamman som vi hade tänkt oss. Idag på morgonen chockades vi av beskedet att bara 19 av de 20 i vår trupp är kvar i livet.

En av de starka karaktärerna och mest positiva krafterna i vår klubb - liksom han varit i många andra sammanhang - fick totalt oväntat sluta sitt liv när det bara hade nått till hälften. För mindre än ett dygn sedan befann han sig i full fart med både jobb och träning; den piggaste och friskaste av oss. Nu fattas han oss.

Laughing Duck

Sport-puben vi besökte ikväll för att se Sverige-Malta matchen i storbild ligger på Vasagatan och heter i svensk översättning "skrattande ankan". Härlig ny vinst, men jag tycker nog att Sverige var tamare än i senaste matchen mot Ungern.

Jag har precis avslutat T-banefärden från centrum och återkommit till Brommaplan, där jag för natten ska härbärgera. Morgondagen i Råcksta kommer att bli lik den som nyss föregått, dvs fler möten än vad som ryms på schemat, med överlapp så att man hela tiden måste rusa från ett möte innan det är slut och ändå komma för sent till nästa.

Just nu en avkopplande paus med boken jag för tillfället har kommit ungefär halvt igenom. Vilken? Det kan kanske den skarpögde se, men annars kommer information om detta och en recension när jag läst klart.

Gäsp

Jag är sedan många år så gammal att jag hellre sover på kvällen än på morgonen. Jag brukar inte ha svårt att kliva upp, men när klockan ringde 04:15 idag var det en smula segt. Jag gäspade halva vägen till Landvetter. Det var inte 7-planet som tvingade upp mig så tidigt, utan att jag behövde färdigställa och skicka en rapport innan arbetsdagens början (alternativet att sitta uppe en timme extra på kvällen tilltalade mig ännu mindre).

Nu rundar jag av tidigt på kontoret och beger mig iväg för att tillsammans med en kollega se Sverige göra många mål mot Malta.

Intervall

När man tränar på att kunna göra en sak, finns det andra sätt än att öva på just den saken. I fallet att springa långt finns det olika träningsprogram. Ingen av metoderna i maraton-träning innehåller att man ska springa en hel mara i träningssyfte. Tvärtom ska man gärna springa korta sträckor i mycket högre fart, flera gånger om och med bara kort vila emellan. Det kallas för intervall-träning.

Ikväll har jag tillämpat detta på Buas motions-spår á 1.5 km. Jag siktade på - och lyckades hålla - varvtiden 7 minuter. Fyra repetitioner varvat med knappa fem minuters återhämtning.

Ett helt maratonlopp är lika långt som 28 varv på den banan. Med knappa två veckor och bara något enstaka träningspass kvar är jag mycket osäker på hur det ska gå. Min plan är i alla fall att redan från start anta en mycket låg fart. Om jag ligger på 7 minuter per km, så går jag precis under målet fem timmar. Därmed var det slut på dagens räkneexempel. *)

*) Ingen Copyright. Hela inlägget, inklusive bild-illustrationen, får fritt plagieras och användas, om det sker i skolundervisning som utövas under statligt överinseende (t.ex. kommunal grundskola, Chalmers matematik-utbildning, läkemedelsräkning för blivande läkare och sköterskor, etc.).

Smulor

Olivia hann före mig idag och snodde åt sig den sista lilla slurken krämig räksoppa. När det bjuds till symöte här, som igår kväll, tillreds alltid de härligaste läckerheter i ordentliga mängder. Medans gästabudet pågår som bäst måste vi (jag, ev. hemmavarande barn, samt hundar och katter) hålla oss undan; kanske t.o.m. inlåsta.

Så småningom får vi komma fram och festa på smulorna från de dignande borden. Det brukar finnas tillräckligt kvar för att bli mätt även då. Denna gång alltså t.o.m. så att det blev över till dagen efter.

Kemigården

Gyros är som kebab ungefär, fast lite godare. En av restaurangerna som jag kände igen sedan min egen tid här serverar detta. Det var på det stora hela en mycket trevlig lunch. Kul att ströva runt lite på Chalmers och i dess omgivningar, både för att se det som verkar bekant och allt det nya som hunnit komma till. Bäst av allt att ha lunch-date med min äldsta dotter.

Efter en promenad neråt Landala och lite fria fantasier om var hon kanske skulle kunna bo avslutade vi med en kopp kaffe utanför Kemihuset. Jag kan inte helt låta bli att vara lite avundsjuk på Amanda, som har alla de roliga studentåren framför sig.

Toppning

Jag gör mitt bästa för att toppa den lilla form jag har. Förmiddagens runda bestod i att först jogga lite lugnt bort till Ringhals motionsslinga, sedan springa hårt ett varv där, och avsluta med att lufsa hem igen.

Kommande vecka inleder jag med ett par dagar i Göteborg, därefter två i Stockholm och en avrundning med fredagen på Ringhals; där ska vi bl.a. ha möte och pressträff med maraton-klubben inför Berlin-resan.

Vädersträck

Idag en bildkavalkad med ustikten mot öst, väst, syd och nord från min sittplats under körsbärsträdet. Några sidor av en bok och sedan en slummer hann jag med på denna behagliga plats, innan det var dags att skjutsa en dotter till sta'n och hämta en annan med hem därifrån.

Nu ska vi stärka oss med grillad kyckling och sedan heja på Sverige i kvällens ödesmatch mot Ungern. Först blev jag en aning sur över att matchen skulle sändas i TV8. Sedan märkte jag att vi hade den kanalen. Det hade jag glömt bort; alternativt har jag kanske aldrig vetat om det förut.

Appraisal

Dagens testprogram var besvärligare än jag hade trott på förhand; och väldigt varierande. Allt ifrån att se kombinationer av prickar, streck och trianglar m.m. för att lista ut vad som blir nästa figur i serien, till rollspel där utvärderarna uppträdde i diverse märkliga skepnader. Nu är jag på tåget söderut igen och har just passerat Södertälje.

På nyheterna igår kommenterdes det planerade vägprojektet "Förbifart Stockholm". Det kommer att bli en stor förbätttring, då man istället för att som idag leda genomfartstrafik rakt genom centrum stoppar ner den i en tunnel ett par mil väster om staden. Det finns invändningar förstås. Miljöpartiets talesman förordade att man skulle skrinlägga planerna för att istället bygga ut spårtrafiken, och möjligen anlägga mer cykelvägar. Sådana åtgärder är säkert också behövliga, men snälla någon i miljöpartiet: förklara för mig hur det ska gå till att frakta varor förbi huvudstaden, när chaffissen ska kliva av sin lastbil i Kungens kurva och ge sig in i Stockholm för att åka tunnelbana.

Skenbart - ett inlägg om tåg

Just nu susar jag fram i närmare 200 km/h i närheten av Katrineholm. Nuförtiden finns internetanslutning ombord på tåg; det är därför jag kan skicka inlägg medans jag reser.

Om jag lyckas tränga mig fram i köket någon gång under helgen ska jag laga köttfärslimpa och servera med gräddsås, lingon, inlagd gurka, rödbetor och pepparrotskräm. Denna mycket smakliga anrättning har jag nyligen slafsat i mig här på tåget.

Om en timma ska rälsen ha fört oss hela vägen fram till huvudstaden. Lyckligtvis ligger hotellet på minuters promenadavstånd från stationen. Det ska bli raka vägen till sängs. Morgondagens svåra prövningar inleds redan 08:00, och dessförinnan har jag tänkt mig att - utöver müssli - hinna med ett träningspass.

Klar för avfärd

Jag har just checkat in. Nej, jag är inte på en flygplats. Jag vet att man inte måste vara det, utan kan checka in via dator eller mobil, men jag ska inte ens flyga. Biljetten till tåget, vilket är vad jag ska färdas med denna gång, kom i form av ett SMS. Man måste skicka ett SMS tillbaka, där man skrivit in "OK". Nu har jag gjort det och är därmed incheckad på X2000 till Stockholm med avgång 18.42.

Imorgon väntar en s.k. "appraisal" som kommer att ta hela dagen. Det är någon form av personlighetsutvärdering, typ stor sinnesundersökning, som Vattenfall har bestämt att jag ska skickas på. Jag kan bara inte riktigt lista ut varför. Jag menar, av alla hundratals goda skäl för detta; vilket är det?

Gasen i botten

Igår fick jag en inbjudan. Som medlem i den krympande minoriteten av Saabägare har jag chansen att boka en provkörning av nya modeller. Men det var inte allt. I följebrevet visste man att berätta om de ljusare tider som nu stundar för firman.

De mörka rubrikernas tid är förbi. Ungefär i de ordalagen inleddes brevet. Ett avtal är klart med en villig köpare, fortsatte det glädjestrålande budskapet. En liten hake bara. Koenigsegg har inte pengarna till köpet. Den saken förväntas någon annan hjälpa till med - staten, GM eller möjligen någon extremt riskbenägen investerare.

Nästa fakta som andas, eller snarare flåsar, optimism i brevet. Man har gjort en ny affärsplan! Den geniala idén är att öka försäljningen till 150.000 bilar per år - mer än 50% över den nivå man hade fram till för något år sedan. Simsalabim! Om man säljer såååå många bilar kommer det att bli klirr i kassan och svarta siffror. Otur bara att kunderna inte förstått sitt åtagande i att realisera planen. Senaste månaden såldes 375 nya Saabar; alltså ungefär 3% av vad man borde göra.

Det är synd, för Saab är en väldigt trevlig bil, men jag kan baserat på vad som redovisats inte föreställa mig att firman ska kunna överleva. Mona Sahlin har vid ett par tillfällen framställt sin populistiska vädjan om att "...ge Saab och människorna i Trollhättan en chans...". Heder åt Maud Olofsson, som vägrar dränera statskassan till ingen annan nytta än att skjuta upp det oundvikliga ett par år.

En skimär

Dagens bild togs ca 16:30 från några tusen meters höjd över Vättern. Man kan se ungefär i mitten av bilden att det ryker från en brand, kraftigt utsläpp, eller något annat (t.ex. en högstadieskola där alla står bakom gymnastiksalen och smygröker samtidigt).

Vad var det för intressant med det nu då? Ingenting alls. Men det fick jag reda på först senare. Jag trodde nämligen när jag såg detta att det fortfarande rök efter gårdagens brand i Östgötska Horn.

Om någon möjligen har svårt att orientera sig på fotot så ryker det någonstans strax söder om Vadstena, ganska nära Vätterstranden. Horn ligger en bra bit längre in i Östergötland och ytterligare en bit söderut, så min gissning i luften var också tagen ur luften.