Personligt rekord

5 timmar och 39 minuter. Det är mitt nya personliga rekord på Maraton. För övrigt den enda notering jag har överhuvudtaget. Jag siktade på 5 timmar jämnt, och låg bra till för att klara det fram till 22-23 km. Där valde jag att inte bara tänka på sport, utan gav även kulturen lite utrymme den här dagen. Mer precist var det så att jag nu började ömsom promenera och ömsom springa mycket sakta, för att ordentligt kunna betrakta och njuta av den fina arkitektur som fanns i dessa kvarter.

Sammanfattningsvis representerar naturligtvis min tid en urusel prestationen, grundad på totalt undermåliga förberedelser. Detta är dock bara i sinnevärlden. I idévärlden - min egen åtminstone, har jag gjort ett hjältedåd. Det är också den senare versionen som jag om många år kommer att berätta för mina barnbarn, vilka i sin tur kommer att föra historien vidare likt en familjelegend genom släktled efter släktled.

Jag vill passa på att tacka resten av truppen för allt stöd och uppmuntran, och framför allt för mycket gott kamratskap och en trevlig resa. Med risk att missa någon ger jag ändå särskilda tack till; Helen för hjälp med mental träning; Rasmus för hjälp med planering av energi-intag; B-O för tejp och salva som räddade mig från skav av bröstvårtor, pung och rumpa; samt Jean för teknik-träning som hjälpte mig att förbättra spurten med flera sekunder.

Just nu är jag lite småstel i benen, men ger som slutklämm på detta inlägg (som också avslutar hela denna blogg): "Smärtan förgår - stoltheten består"

PS. Dagens GRATTIS går till mamma och pappa, som firar sin 45:e bröllopsdag.