Epilog

Precis som min första blogg har den här tagit slut. Det är ingen idé att beskriva vägen mot något som redan passerat. Om jag någonsin mer ska försöka att springa ett helt maratonlopp ska jag fundera på lite.

Utan att ha detta eller något annat nytt mål i sikte fortsätter jag med en annan blogg, och den får just en sådan underrubrik.

Liksom de föregående kommer denna blogg att mest vara en form av dagbok och får därför heta "Dagar som går".

Adressen följer också ett självklart mönster, 3:e bloggen av Buamange finns förstås på: http://buamange3.blogspot.com/

Personligt rekord

5 timmar och 39 minuter. Det är mitt nya personliga rekord på Maraton. För övrigt den enda notering jag har överhuvudtaget. Jag siktade på 5 timmar jämnt, och låg bra till för att klara det fram till 22-23 km. Där valde jag att inte bara tänka på sport, utan gav även kulturen lite utrymme den här dagen. Mer precist var det så att jag nu började ömsom promenera och ömsom springa mycket sakta, för att ordentligt kunna betrakta och njuta av den fina arkitektur som fanns i dessa kvarter.

Sammanfattningsvis representerar naturligtvis min tid en urusel prestationen, grundad på totalt undermåliga förberedelser. Detta är dock bara i sinnevärlden. I idévärlden - min egen åtminstone, har jag gjort ett hjältedåd. Det är också den senare versionen som jag om många år kommer att berätta för mina barnbarn, vilka i sin tur kommer att föra historien vidare likt en familjelegend genom släktled efter släktled.

Jag vill passa på att tacka resten av truppen för allt stöd och uppmuntran, och framför allt för mycket gott kamratskap och en trevlig resa. Med risk att missa någon ger jag ändå särskilda tack till; Helen för hjälp med mental träning; Rasmus för hjälp med planering av energi-intag; B-O för tejp och salva som räddade mig från skav av bröstvårtor, pung och rumpa; samt Jean för teknik-träning som hjälpte mig att förbättra spurten med flera sekunder.

Just nu är jag lite småstel i benen, men ger som slutklämm på detta inlägg (som också avslutar hela denna blogg): "Smärtan förgår - stoltheten består"

PS. Dagens GRATTIS går till mamma och pappa, som firar sin 45:e bröllopsdag.

Pasta Gorgonzola

Pasta till lunch. Pasta till middag. Flera flaskor vatten. Tre bananer. Min dag har huvudsakligen varit dedikerad åt kolhydrat-laddning. Utöver detta har jag införskaffat en keps att springa i, liksom små paket med energi-gelé att äta under loppet. Förberedelserna är det alltså inget fel på.

På förmiddagen hann vi också med en guidad busstur. Det är därför jag vet att 83% av Berlings innevånare hyr sin lägenhet.

06:00 imorgon äter vi frukost. 07:00 blir det lagfotografering och därefter avmarsch mot startplatsen i Tiergarten. 09:00 går startskottet.

Startklar

Vi bor på ett enkelt vandrarhem, där faciliteter som trådlöst bredband saknas. Jag sitter vid en gäst-dator i lobbyn, där jag inte lyckas ladda upp mina trevliga bilder från dagens eskapader.

Mest fascinerande var att besöka den numera nedlagda flygplatsen "Tempelhof", som var platsen där vi skulle hämta ut nummerlappar. Hela miljön, med bl.a. de gamla hangarerna som nu blivit mässområde, gav ett genuint intryck av efterkrigets industrialism á la tidigt 50-tal.

Mitt startnummer är 24602 och jag ska starta i block H. Det är för dem som saknar merit/tid från tidigare lopp.

Efter ett par timmar på Tempelhof tjuvåkte vi tunnelbana till Alexanderplatz, där vi satte i oss pasta och andra kolhydrater.

Avresa

Om en halvtimme promenerar jag från mitt kontor ner till Ringhals entré, där Bengt väntar med bilen som ska ta oss till Landvetter. När man betraktar kartan med bansträckningen ser det inte så förfärligt långt ut. En liten stadspromenad bara. Detta och en massa annan information har jag printat ut nu på morgonen.

Jag är osäker på om jag kommer att ha tillgång till internetanslutning på vandrarhemmet där vi ska bo. Om inte så blir det nu några dagars uppehåll i bloggen. Å andra sidan kommer jag nog att upphöra med den helt, eftersom dess egentliga ärende har varit att beskriva vägen fram till 20/9.

Café Leander

Sista pusselbiten i våra researrangemang föll på plats idag. Lördagens pasta-uppladdning kommer att ske på restaurangen "Café Leander", som ligger i korsningen Jungstrasse/Oderstrasse. Idag fick jag bokningsbekräftelse för detta.

Jag har annars en princip som jag ofta tillämpat vid klubbens resor. Information lämnas först vid den tidpunkt då den blir användbar. Kunskapen om var vi ska äta på kvällen kan ingen nyttja till något meningsfullt förrän tidigast ett par timmar innan. Alltså kan det bli lagom att meddela detta under guide-turen tidigare på dagen.

Nu ska jag springa ner till säkerhetskontrollen, sedan flyga fort hem för att mixtra med elektriska trummor som Emil skickat efter.

Hamilton m.fl.

Jag har just läst Jan Guillous senaste roman, "Men inte om det gäller din dotter". När man har läst mycket av hans tidigare produktion är det ungefär som en söndagskväll efter en långhelg av kalasande, då man av resterna samlar ihop till ett bonuskalas.

Ungefär halva boken går på tomgång utan att något alls händer. Hamilton och flera andra välanvända Guillou-karaktärer samlas i en salig röra, där de vimsar runt, driver lite med en åklagare, hämtar barn på dagis och har mysiga middagar hemma hos varandra.

Det blir lite mer action i bokens andra hälft, men ack så förutsägbart. Gör det ända rätta Janne, lägg av medans du har någon värdighet kvar. Det här är långt under kvalitén hos t.ex. Arn-trilogin. Istället för att klanka ner mer på boken - som trots allt ändå är gott och väl läsvärd - ger jag två citat som roar mig av olika skäl:

1. Inledningen till kapitel VI, sidan 212: "...Han promenerade uppför Pall Mall, lite regnfrisk luft kunde inte skada efter den obekväma resan...". Den här upplysningen om Hamiltons förahavanden vid ett besök i London är kul, eftersom Pall Mall är en gata jag själv ofta besökt då jag varit i staden. Tyvärr har jag inte råkat springa ihop med Carl vid något av dessa tillfällen.

2. En bit in i kapitel IX, sidan 306: "...du måste skaffa kamerautrustning som är kompatibel med internetsystemet och bredband...". Här spelar Guillou ut hela registret av avancerade tekniska kunskaper. Vad nu? En kamera där bilderna som görs kan levereras via 'internetsystem' och/eller bredband. Hmm. Är det science fiction, eller finns något sådant verkligen på riktigt?

Verkligheten

Vetenskapsakademin påpekar i en rapport som presenterades häromdagen att de politiska ambitionerna för utbyggnation av vindkraft är orealistiska. Att det är en ekonomiskt vansinnig verksamhet är en sak, det kan man ordna med politiska instrument som subventioner och stöd av olika slag. Men nu fanns det tyvärr också väsentliga tekniska invändningar, inte minst vad gäller kraftnätets kapacitet för den här typen av produktion.

Strutsen, förlåt, Socialdemokraten, Thomas Eneroth avfärdar informationen och upplyste i gårdagens eko-sändning om att det faktiskt finns en bred politisk uppslutning bakom målen för hur mycket vindkraft som ska byggas. Så det så! Där fick de verklighetsförankrade tråkmånsarna på akademin så att de teg.

Liverpool Street

- Jag är där med god marginal, vad skönt.
- Kanske inte riktigt, men jag kommer i tid; det räcker ju att vara där 5 minuter innan det startar och det klarar jag i alla fall.
- Nej förresten, jag kommer exakt när det börjar, får nog gå rätt in.
- Shit också, jag kommer för sent; men bara en aning försenad, inte så att jag missar mer än inledningen.

Ungefär så utvecklades mina funderingar under en halvtimme lite tidigare idag, men värre blev det inte. Vid halvtimmens början hade jag just valt fel utgång och startat den korta promenaden till dagens möte i helt fel riktning. Jag irrade några kvarter åt galet håll innan jag nödgades fråga mig tillbaka mot målet som låg på Bishop Square.

Intressant och småtrevlig tillställning var det i alla fall. Nu är jag åter på Heathrow och väntar på planet till Stockholm.

Finkultur

Jag har besökt operan idag. Inte för att se en föreställning, men väl för att smörja kråset i dess lunchrestaurang. En lagom lång promenad från kontoret på Gullbergsstrand i det friska höstvädret, och en trevlig plats att sitta på en stund.

Dagens guldstjärna går till Amanda, som spikade första tentan på Chalmers. Strålande!

Höstsonaten

Vi tar vara på det sköna höstvädret så mycket vi kan just nu. Även idag gick vi en behaglig naturstig och hade fikakorgen med. Denna gång i Buas södra områden, på de klippiga partierna utefter havet. Med den vackra omgivning vi bor i finns egentligen ingen anledning att besvära sig med att resa bort på semster. Innan utflykten hade vi tid att besöka pingstkyrkans förmiddagsgudstjänst och höra Emil spela gitarr till konfirmandernas sång.

Nu har vi just intagit en gedingen söndagsmiddag, med nykokta kronärtskockor till förrätt. Magen ska få en stund på sig att smälta detta innan vi avrundar dagen med ett besök i gymmet.

Den kommande veckan blir det en del utflykter. Måndag i Göteborg, på tisdag reser jag tidigt till London och fortsätter till Stockholm redan samma kväll. Onsdag-torsdag är fulltecknade av möten i huvudstaden. Redan på fredag förmiddag ger vi oss sedan av mot Berlin inför söndagens lopp.

Jan in memoriam

Vi träffades första gången för drygt 10 år sedan. Det var inte på vår arbetsplats Ringhals, utan i Varbergs simklubb och senare i Ringhals maratonklubb som vi kom att ha mycket roligt tillsammans. På den tiden vi hade barn som tränade där, slank jag nästan i förbifarten in som funktionär i simklubben. Jag kom att hänga kvar ett par tre år efter att våra barn slutat simma, mest pga Jans envisa övertalning.

Jan var exempellös i sin optimism, engagemang och tro på det han gjorde. Det smittade av sig. Klubben skulle aldrig ha utvecklats så enormt utan hans sätt att med stora egna insatser och entusiasm också få andra att göra lite extra.

I maratonklubben märktes det alltid när Jan fanns med på våra resor och utflykter. Han var en äkta lagspelare, visade alltid omsorg om lagkamraterna och delade ständigt med sig av humor och skratt. Mitt bestående minne och intryck av Jan är kort och gott hans glada leende - som skymtar i filmsekvensen. Så här var han. Så ska jag minnas honom. Så ska jag alltid sakna honom.

Ödhumla

Det är inte en insekt som heter så, utan en gammal nordisk koras. Numera finns ett fåtal små besättningar kvar. De bevaras främst av kulturhistoriskt intresse, vad gäller mjölk och köttproduktion har rasen sedan länge konkurrerats ut av modernare varianter.

En av detta kulturarvs spillror håller till i naturreservatet "Biskopshagen" precis utanför Ringhals.

Idag fick de här snälla kossorna sällskap en stund, när Anna-Lena, Texas och jag hade picknick i deras hage.

Dressed for success

Varje år tar vi fram nya sponsor-tröjor inför det huvudlopp vi ska springa. Nu har det dock gått 6 år sedan vi senast utrustade klubbmedlemmarna med nya överdragskläder. I år var det alltså dags igen. Denna gång ett mörkblått ställ av märket Craft.

Senare idag ska jag göra det sista träningspasset och inviga mitt ex. Den avslutande veckan inför avfärd ska jag helt och hållet vila från träningen.

Peer Gynt

Idag begrep jag vad som inspirerade Grieg att skriva satsen "morgonstämning". Han cyklade en tidig morgon, hade vid sin sida ett lätt dimbeslöjat men stilla hav och såg framför sig ett kärnkraftverk med rosatonad himmel som bakgrund. Bedårande vackert.

Vi har just haft extra möte med maraton-klubbens ledning och kommer att träffas med hela gruppen i eftermiddag. Det är med blandade känslor vi nu gör slutförberedelserna utan vår saknade vän. Den vackra och sköna morgonen till trots är jag djupt ledsen och sorgsen idag.

Sorg

Resan till Berlin, själva orsaken till denna blogg, kommer inte att ske med den fest och gamman som vi hade tänkt oss. Idag på morgonen chockades vi av beskedet att bara 19 av de 20 i vår trupp är kvar i livet.

En av de starka karaktärerna och mest positiva krafterna i vår klubb - liksom han varit i många andra sammanhang - fick totalt oväntat sluta sitt liv när det bara hade nått till hälften. För mindre än ett dygn sedan befann han sig i full fart med både jobb och träning; den piggaste och friskaste av oss. Nu fattas han oss.

Laughing Duck

Sport-puben vi besökte ikväll för att se Sverige-Malta matchen i storbild ligger på Vasagatan och heter i svensk översättning "skrattande ankan". Härlig ny vinst, men jag tycker nog att Sverige var tamare än i senaste matchen mot Ungern.

Jag har precis avslutat T-banefärden från centrum och återkommit till Brommaplan, där jag för natten ska härbärgera. Morgondagen i Råcksta kommer att bli lik den som nyss föregått, dvs fler möten än vad som ryms på schemat, med överlapp så att man hela tiden måste rusa från ett möte innan det är slut och ändå komma för sent till nästa.

Just nu en avkopplande paus med boken jag för tillfället har kommit ungefär halvt igenom. Vilken? Det kan kanske den skarpögde se, men annars kommer information om detta och en recension när jag läst klart.

Gäsp

Jag är sedan många år så gammal att jag hellre sover på kvällen än på morgonen. Jag brukar inte ha svårt att kliva upp, men när klockan ringde 04:15 idag var det en smula segt. Jag gäspade halva vägen till Landvetter. Det var inte 7-planet som tvingade upp mig så tidigt, utan att jag behövde färdigställa och skicka en rapport innan arbetsdagens början (alternativet att sitta uppe en timme extra på kvällen tilltalade mig ännu mindre).

Nu rundar jag av tidigt på kontoret och beger mig iväg för att tillsammans med en kollega se Sverige göra många mål mot Malta.

Intervall

När man tränar på att kunna göra en sak, finns det andra sätt än att öva på just den saken. I fallet att springa långt finns det olika träningsprogram. Ingen av metoderna i maraton-träning innehåller att man ska springa en hel mara i träningssyfte. Tvärtom ska man gärna springa korta sträckor i mycket högre fart, flera gånger om och med bara kort vila emellan. Det kallas för intervall-träning.

Ikväll har jag tillämpat detta på Buas motions-spår á 1.5 km. Jag siktade på - och lyckades hålla - varvtiden 7 minuter. Fyra repetitioner varvat med knappa fem minuters återhämtning.

Ett helt maratonlopp är lika långt som 28 varv på den banan. Med knappa två veckor och bara något enstaka träningspass kvar är jag mycket osäker på hur det ska gå. Min plan är i alla fall att redan från start anta en mycket låg fart. Om jag ligger på 7 minuter per km, så går jag precis under målet fem timmar. Därmed var det slut på dagens räkneexempel. *)

*) Ingen Copyright. Hela inlägget, inklusive bild-illustrationen, får fritt plagieras och användas, om det sker i skolundervisning som utövas under statligt överinseende (t.ex. kommunal grundskola, Chalmers matematik-utbildning, läkemedelsräkning för blivande läkare och sköterskor, etc.).

Smulor

Olivia hann före mig idag och snodde åt sig den sista lilla slurken krämig räksoppa. När det bjuds till symöte här, som igår kväll, tillreds alltid de härligaste läckerheter i ordentliga mängder. Medans gästabudet pågår som bäst måste vi (jag, ev. hemmavarande barn, samt hundar och katter) hålla oss undan; kanske t.o.m. inlåsta.

Så småningom får vi komma fram och festa på smulorna från de dignande borden. Det brukar finnas tillräckligt kvar för att bli mätt även då. Denna gång alltså t.o.m. så att det blev över till dagen efter.

Kemigården

Gyros är som kebab ungefär, fast lite godare. En av restaurangerna som jag kände igen sedan min egen tid här serverar detta. Det var på det stora hela en mycket trevlig lunch. Kul att ströva runt lite på Chalmers och i dess omgivningar, både för att se det som verkar bekant och allt det nya som hunnit komma till. Bäst av allt att ha lunch-date med min äldsta dotter.

Efter en promenad neråt Landala och lite fria fantasier om var hon kanske skulle kunna bo avslutade vi med en kopp kaffe utanför Kemihuset. Jag kan inte helt låta bli att vara lite avundsjuk på Amanda, som har alla de roliga studentåren framför sig.

Toppning

Jag gör mitt bästa för att toppa den lilla form jag har. Förmiddagens runda bestod i att först jogga lite lugnt bort till Ringhals motionsslinga, sedan springa hårt ett varv där, och avsluta med att lufsa hem igen.

Kommande vecka inleder jag med ett par dagar i Göteborg, därefter två i Stockholm och en avrundning med fredagen på Ringhals; där ska vi bl.a. ha möte och pressträff med maraton-klubben inför Berlin-resan.

Vädersträck

Idag en bildkavalkad med ustikten mot öst, väst, syd och nord från min sittplats under körsbärsträdet. Några sidor av en bok och sedan en slummer hann jag med på denna behagliga plats, innan det var dags att skjutsa en dotter till sta'n och hämta en annan med hem därifrån.

Nu ska vi stärka oss med grillad kyckling och sedan heja på Sverige i kvällens ödesmatch mot Ungern. Först blev jag en aning sur över att matchen skulle sändas i TV8. Sedan märkte jag att vi hade den kanalen. Det hade jag glömt bort; alternativt har jag kanske aldrig vetat om det förut.

Appraisal

Dagens testprogram var besvärligare än jag hade trott på förhand; och väldigt varierande. Allt ifrån att se kombinationer av prickar, streck och trianglar m.m. för att lista ut vad som blir nästa figur i serien, till rollspel där utvärderarna uppträdde i diverse märkliga skepnader. Nu är jag på tåget söderut igen och har just passerat Södertälje.

På nyheterna igår kommenterdes det planerade vägprojektet "Förbifart Stockholm". Det kommer att bli en stor förbätttring, då man istället för att som idag leda genomfartstrafik rakt genom centrum stoppar ner den i en tunnel ett par mil väster om staden. Det finns invändningar förstås. Miljöpartiets talesman förordade att man skulle skrinlägga planerna för att istället bygga ut spårtrafiken, och möjligen anlägga mer cykelvägar. Sådana åtgärder är säkert också behövliga, men snälla någon i miljöpartiet: förklara för mig hur det ska gå till att frakta varor förbi huvudstaden, när chaffissen ska kliva av sin lastbil i Kungens kurva och ge sig in i Stockholm för att åka tunnelbana.

Skenbart - ett inlägg om tåg

Just nu susar jag fram i närmare 200 km/h i närheten av Katrineholm. Nuförtiden finns internetanslutning ombord på tåg; det är därför jag kan skicka inlägg medans jag reser.

Om jag lyckas tränga mig fram i köket någon gång under helgen ska jag laga köttfärslimpa och servera med gräddsås, lingon, inlagd gurka, rödbetor och pepparrotskräm. Denna mycket smakliga anrättning har jag nyligen slafsat i mig här på tåget.

Om en timma ska rälsen ha fört oss hela vägen fram till huvudstaden. Lyckligtvis ligger hotellet på minuters promenadavstånd från stationen. Det ska bli raka vägen till sängs. Morgondagens svåra prövningar inleds redan 08:00, och dessförinnan har jag tänkt mig att - utöver müssli - hinna med ett träningspass.

Klar för avfärd

Jag har just checkat in. Nej, jag är inte på en flygplats. Jag vet att man inte måste vara det, utan kan checka in via dator eller mobil, men jag ska inte ens flyga. Biljetten till tåget, vilket är vad jag ska färdas med denna gång, kom i form av ett SMS. Man måste skicka ett SMS tillbaka, där man skrivit in "OK". Nu har jag gjort det och är därmed incheckad på X2000 till Stockholm med avgång 18.42.

Imorgon väntar en s.k. "appraisal" som kommer att ta hela dagen. Det är någon form av personlighetsutvärdering, typ stor sinnesundersökning, som Vattenfall har bestämt att jag ska skickas på. Jag kan bara inte riktigt lista ut varför. Jag menar, av alla hundratals goda skäl för detta; vilket är det?

Gasen i botten

Igår fick jag en inbjudan. Som medlem i den krympande minoriteten av Saabägare har jag chansen att boka en provkörning av nya modeller. Men det var inte allt. I följebrevet visste man att berätta om de ljusare tider som nu stundar för firman.

De mörka rubrikernas tid är förbi. Ungefär i de ordalagen inleddes brevet. Ett avtal är klart med en villig köpare, fortsatte det glädjestrålande budskapet. En liten hake bara. Koenigsegg har inte pengarna till köpet. Den saken förväntas någon annan hjälpa till med - staten, GM eller möjligen någon extremt riskbenägen investerare.

Nästa fakta som andas, eller snarare flåsar, optimism i brevet. Man har gjort en ny affärsplan! Den geniala idén är att öka försäljningen till 150.000 bilar per år - mer än 50% över den nivå man hade fram till för något år sedan. Simsalabim! Om man säljer såååå många bilar kommer det att bli klirr i kassan och svarta siffror. Otur bara att kunderna inte förstått sitt åtagande i att realisera planen. Senaste månaden såldes 375 nya Saabar; alltså ungefär 3% av vad man borde göra.

Det är synd, för Saab är en väldigt trevlig bil, men jag kan baserat på vad som redovisats inte föreställa mig att firman ska kunna överleva. Mona Sahlin har vid ett par tillfällen framställt sin populistiska vädjan om att "...ge Saab och människorna i Trollhättan en chans...". Heder åt Maud Olofsson, som vägrar dränera statskassan till ingen annan nytta än att skjuta upp det oundvikliga ett par år.

En skimär

Dagens bild togs ca 16:30 från några tusen meters höjd över Vättern. Man kan se ungefär i mitten av bilden att det ryker från en brand, kraftigt utsläpp, eller något annat (t.ex. en högstadieskola där alla står bakom gymnastiksalen och smygröker samtidigt).

Vad var det för intressant med det nu då? Ingenting alls. Men det fick jag reda på först senare. Jag trodde nämligen när jag såg detta att det fortfarande rök efter gårdagens brand i Östgötska Horn.

Om någon möjligen har svårt att orientera sig på fotot så ryker det någonstans strax söder om Vadstena, ganska nära Vätterstranden. Horn ligger en bra bit längre in i Östergötland och ytterligare en bit söderut, så min gissning i luften var också tagen ur luften.

Utan karta & kompass

Jag sitter på 9:e våningen i Scandic Alvik och pustar efter ännu ett träningspass. Jag höll mig till den avsedda rundan så länge det var utefter vattnet, men kom lite vilse inne bland villagatorna. Lyckligtvis har jag inte ärvt lokalsinnet vare sig av min svärmor eller mina döttrar; jag kom inte helt ur kurs, utan var ändå tillbaka på hotellet efter inte mycket mer än de 8 km jag planerat.

Hade jag hållit på sedan januari med samma träningsintensitet som de senaste två veckorna hade jag varit väl maraton-förberedd vid det här laget. Men, "det är tanken som räknas", och jag har ofta tänkt på att jag borde träna.

Imorgon är det nya möten det mesta av dagen, innan jag reser vidare till nästa träningsläger. Det ska bli bröst- och triceps-program imorgon kväll.

Breaking the waves

Kvällens promenad bjöd på friska men ganska ljumma vindar. Badstegen fanns inte på plats ute vid klipporna, så vi kunde inte bada, utan fick hålla till godo med att bese vågorna på lite avstånd. Dessförinnan använde jag grillen för att anrätta en sen lunch. Undrar om det var sista gången den här sommaren?

Rise and shine

Det blänker och skiner i vår dusch och på flera andra ställen i huset. Det beror på att jag just klarat av några av uppgifterna på min helg-lista.

En del av befolkningen häromkring har inte läst ett av mina tidigare inlägg, och vet därför inte att gräsklippning och annat oväsen vid den här tiden kommer att förbjudas när jag blir president. Bortsett från detta irritationsmoment är det en skön och behaglig söndag. Det börjar kännas lite höst i luften nu.

Arbetsveckan som kommer ska bli ganska lik den föregående. En tur till Stockholm i början av veckan och sedan en till på fredag. Däremellan ett par dagar i Göteborg.

25% avklarat

Lite mer än ett fjärdedels maraton-lopp. Dagens träningspass var enligt iform.se 11,69 km. Det tog mig gott och väl en timma. Om man bara extrapolerar och förutsätter att det går att mala på i samma tempo skulle det ta mig 4 timmar att springa hela loppet. Mer realistiskt hamnar det nog kring 5 timmar.







Jag noterade en del saker under morgonens pass som jag kan förbättra inför starten i Berlin om 3 veckor:

• Skaffa nya hörlurar som fungerar i båda lurarna; det är lättare att springa påhejad av musik.
• Använd tunnt löparlinne, inte en bomulls-tröja som efter en mil har ökat med ca ett kg i vikt.
• Spring med vinden, inte emot - det är väldigt mycket jobbigare.

Listor

Batteriet börjar ta slut i telefonen. Kanske ett tecken på att det snart är dags att cykla hem igen. Hur som helst har jag just markerat med en överstrykning att sista samtalet på dagens lista är avklarat.

Under tiden jag väntar på att det ska sluta regna hinner jag kanske bli klar med en statusrapport också innan arbetsveckan tar helt slut. Hemma väntar en ny lista, men den är kort och jag har hela helgen på mig.

Sun-Maid

Att göra russin går till så här: En flicka med röd sjallet på huvudet breder ut vindruvor i solen och låter dem torka där.

Sedan, om man vill lura små barn, lägger man russinen i små askar där flickan finns på bild och säger att det är precis lika gott och bra som tablettaskar med riktigt godis i. På flyget hem från Stockholm idag blev vi lurade på detta sätt. Till det kravmärkta kaffet serverades inte choklad, utan en ask med russin i karamell-kläder.

Biff Rydberg

Vi intog kvällens måltid på "Rydbergs Bar & Matsal", vilken numera återfinns på Drottninggatans norra del. Originalet och förebilden "Hotell Rydberg" som låg vid Gustav Adolfs torg finns inte längre kvar. Däremot har klassikern "Biff Rydberg" från den tidigare epoken tagits med som menyns paradnummer även på den nuvarande Rydberg-restaurangen.

Ulf och jag fick tidigare på dagen sällskap av Benno, och det var han som kände till och ledde oss till denna trevliga restaurang.

Mätta och belåtna gjorde vi ett besök på Casino Cosmopol. Av oss tre var det bara jag som aldrig varit där förut, men trots detta blev jag den ende i sällskapet som lämnade stället med ett par hundralappar mer på fickan än när vi kom dit.

En morgonrunda

Jag var nere på 9 meter över havet som lägst, det var på Skeppsbron ungefär. Startpunkten, i korsningen Kungsgatan/Drottninggatan, precis utanför hotellet där jag bor, ligger på 27 meter och högsta punkten á 34 meter var mitt på Östermalm. En ganska platt morgonrunda således.

Höjdprofilen, liksom annan värdefull information, t.ex. att sträckan var 6.32 km och att jag med en vikt på 77.8 kg bör ha förbrukat 492 kcal på att springa den, har jag fått via http://www.iform.se/. Här kan man rita in sin tänkta eller redan genomförda motionsrunda och direkt få fram dylika upplysningar.

Jag fick tipset av Ulf igår kväll, då vi bestämde oss för att jogga varsinn runda nu på morgonen innan vi beger oss till kontoret. (Vi har lite för olika tempo, så det hade inte varit någon god idé att jogga tillsammans). Springandet gick nästan exakt efter den bana jag med programmets hjälp hade tänkt ut. Jag tappade bara orienteringen en gång mot slutet, och gjorde ett par extra ärevarv på Stureplan. Nu pustar jag en liten stund innan jag ska duscha, äta müssli och sedan ta T-banan till Råcksta.

Den 25:e smäller det

Idag har vi fått lön, så ikväll blir jag kung i baren. Antingen det, eller också läser jag några kapitel i Jan Guillous senaste bok som jag påbörjade igår. Innan någotdera blir av ska jag först stöka undan lite här på kontoret. Vi fick just veta att det ska bli omflyttningar; mitt rum måste vara utrymmt redan om en vecka.

Jag hade inte gått in mina nyinköpta skor färdigt och tvekade om jag skulle ge mig på en promenad eller inte igår. Dilemmat fick en enkel lösning då jag öppnade väskan och märkte att jag hade packat ner även de nya löparskorna, som jag snabbt byggde om till promenadskor.

En kväll på Kungsgatan

Min oro har varit helt i onödan. Stockholm, mitt kontor, jobbet; hela klabbet fanns kvar och väntade på mig precis sådant som jag lämnade det i början av juli.

Jag har just ankommit mitt härbärge för de kommande tre nätterna. Kungsgatan är ovanligt tyst och stillsam. Åtminstone såvida jag kan överblicka från mitt fönster.

Varberg hör till de kommuner som numera har förskjutit läsåret en aning och har haft höstterminens upptakt idag. (Jag inbillar mig inte att det hade någon betydelse alls för beslutet, men under min tid som ordförande i Buas lokala skolstyrelse tillstyrkte vi förändringen.)
Jag tycker det känns som om arbetssäsongen ligger i samma fas. Idag började höstens session på allvar. Jag ska fira detta genom att ägna en del av kvällen åt inläsning inför morgondagens två möten.

Fyra veckor kvar

Hur orkar dom? 42 km är väldigt långt. Jag ville testa mina för dagen nyinköpta löparskor och sprang ca 5 km på eftermiddagen. Jag måste springa den sträckan åtta gånger om, och sedan en halv gång till. Om jag klarar det har jag gjort ett helt maratonlopp.

Efter pärsen fick jag ny energi i form av en ordentlig portion lax. Både detta och bacon-lindade korvar bjöds vid kvällens grill-kalas.

Skorna kändes bra i alla fall. Jag gör inga chansningar utan håller mig till Adidas som varit min favorit ett bra tag. Sammanlagt fick vi fyra par skor med oss på inköpsrundan. Utöver löparskorna ett par svarta jobb-skor till mig, inne-gympa skor till Emil (Adidas så klart) och ett par till åt honom (sådana där jättestora och klumpiga skor som dom ska ha nuförtiden).

Björnbär

Vi såg bara två huggormar på förmiddagens skogs-promenad, men mycket vilda björnbär. Vi har tagit bort de tama björnbären som tidigare fanns i trädgården. De saknade taggar, men var mycket surare än de vildvuxna. Våra tama vindruvor klarar sig bra utan växthus och är nästan mogna.

Nu kommer veckorna att se ut som i våras ett tag igen. Imorgon bitti beger jag mig till Stockholm och stannar tills torsdag em.

Genrep

För att klara av svåra uppgifter bra måste man träna. På slutet när man kan allting bra gör man ett "genrep". Idag har jag klarat av denna avslutande kontroll av mina maratonfärdigheter. Jag orkade inte springa själv, men då jag betalt min TV-licens kunde jag ändå i direktsändning se VM-maran avgöras på just den bana där jag själv kommer att tävla om en månad.

Även utan att delta rent fysiskt kan man lära sig en hel del av detta. T.ex. märkte jag att en av Kenyanerna mådde illa och spydde på slutet. Han hade sprungit för fort och tagit i för hårt. Nu när jag såg hur det kan gå, kommer jag inte att göra om hans misstag.

En dikt

Oljan. En sommardikt av Buamange

Sensommarmorgonens ljus är skönt,
husdjuren pipa och jama.
Anna sover i lakan grönt,
hon har gjort dem tama.
Oljan vandrar sin sakta rad,
rinner så fint över karm och blad,
rinner på tejpen i rutan.
Endast Magnus är utan.

Bärgning

Det hann nästan bli tvåmånaders-jubileum innan Matildas bil kom bort från gatan här utanför. Handbromsen satt fast på ena sidan, men det släppte efter några slag med Svenningssons slägga. Innan vi kom så långt hade jag hämtat hans vagn, vinschat upp bilen på denna och i sakta mak kört ekipaget till hans verkstad i hamnen.

Under själva lastningsoperationen här utanför blockerade jag framfarten för både post-bilen och en varutransport. Ingen skada skedd; varorna var ändå inte till oss och någon rolig post kommer det så sällan.

Nu kommer åket att förses med nya lås runtom (inklusive tändningslås) och blir förhoppningsvis sedan körbart igen.

Sommaren

Det var inte planerat i förväg, men en trailer som visades på TV gav oss idén att gå på bio och se "Sommaren med Göran" igår. När vi snabbt bokat biljetter och skyndat oss in till stan fanns det plötsligt en hel halvtimmes marginal innan filmen skulle starta. Tiden använde jag klokt genom att smita in i den närliggande gallerian och köpa tre par byxor - jag fegade ur lite och provade det ena paret innan jag slog till.

Filmen bjöd på ungefär det man kunde vänta. Huvudpersonen "Göran" trasslar ständigt till det för sig genom att vara osmidig i en del av sina relationer, samt allmänt klumpig och klantig. Resultatet blir ett antal komiska och/eller pinsamma situationer, vilket är filmens behållning. Handlingen är enkel och förutsägbar.

Idag sitter jag för tredje dagen på Göteborgskontoret, som är ganska tomt. Vi är bara två inne från min grupp; resten är på kurs, resa eller semester.

Magnus

Grattis till alla som likt mig själv har namnsdag idag. Magnus betyder "den store". Jag har hetat så utan avbrott ända sedan jag var liten, men jag har varit lite olika stor under tiden.

Idag lånar jag rum av ett annat namnsdagsbarn. Det är beslutat om utökade lokaler här i Göteborg nu, men det ska först byggas om och göras i ordning, så jag räknar inte med att ha en egen plats här förrän sent i höst.

Lammlimpa

Den välkända husmanskosten köttfärslimpa kan man göra av lammfärs. Idag tog jag och Benno en promenad över till Nordstan i det sköna vädret och intog lunchen på restaurangen "Swedish Taste". Dagens rätt, lammlimpa, serverades med en aprikossylt, gräddsås, potatis och smörslungade små morötter.

Det går lite trögt att komma igång med jobbandet tycker jag. Bortsett från några nysningar och torr hals har jag hittills sluppit förkylningen som annars dragit fram som en edepemi i hela familjen. Trots detta blir jag trött i huvet efter bara en endaste dag på kontoret.

Vi gjorde ett lätt test på gymmet ikväll. Inte mycket krafter där heller för min del. Den positiva nyheten är i alla fall att våra överdragskläder till Maratonresan nu är beställda. Mina skor tålde inte att lämnas ute i regn några dagar utan har ruttnat, så detta måste jag också införskaffa innan Berlin. Hur det än går ska jag i alla fall inte behöva misslyckas på grund av brister i utrustningen.

Upprop

För ganska precis 22 år sedan, en dag som den här ungefär, samlades jag och närmare tusen andra nya Chalmers-studenter på Götaplatsen i centrala Göteborg. Det känns inte så väldigt länge sedan. Inte förrän man börjar tänka på att perioden sedan dess motsvarar halva mitt liv; eller att tiden från nu tills jag blir pensionär är kortare, bara 21 år.

Då, för 22 år sedan, hade Amanda precis fyllt 1 år. Idag ska det bli hennes tur att börja på motsvarande äventyr på samma plats. Jag är säker på att det kommer att gå utmärkt de ca 5 arbetssamma, men roliga år som nu ligger framför. Lycka till Amanda!

Jag ska förresten till Göteborg för egen del också idag, men till en mindre händelserik plats och beger mig först lite längre fram på dagen.

Återanpassning

Idag har jag börjat arbetsträna efter mer än tre veckors tolal frånvaro av jobbmail och telefon. Det går riktigt bra, men jag har för säkerhets skull gjort ett avbrott och vilat lite på förmiddagen (arbetar från hemma-kontoret idag).

Nu ska jag traggla vidare med högen av inkomna mail en stund till, sedan ska vi följa Olivia och kusin Louise till flygplatsen.

Cykelfest

Lyckligtvis, för folkhälsans skull, är det inte oftare än en gång per år. Tre sittningar betyder tre välkomstdrinkar och tre uppsättningar värdar som även för övrigt vill passa på att bjuda ordentligt under den del av festen de ansvarar för. Det ena värdparet var vi själva förstås. I år hade vi efterrätten. Vi bjöd på cognac, whiskey och likör. Jag vill minnas att det fanns kaffe och en tårtbit med i sammanhanget också.

Det såg lite illa ut med vädret tidigare under dagen, men slutade regna precis lagom tills vi skulle bege oss ut på den första delsträckan. Själva cyklandet blev det annars inte så mycket med i årets upplaga; vi hamnade bara på ställen som låg väldigt nära. Kalasandet var dock lika friskt som vanligt (för min del i alla fall) och jag dansade flitigt med många av Buas skönheter på den gemensamma avslutningen i hamnens festställe "Fiskerilokalen".

Katt under hett plåttak

Det händer att jag somnar lite här och var i huset, och även ibland förblir sovande hela natten där det råkar vara. Jag har ännu inte prövat stället längst upp under taket i tvättstugan, men Lotta har numera detta som en av sina liggeplatser. Det ser onekligen bekvämt ut.

Jodå. Snyltgästen dröjer sig fortfarande kvar här och verkar inte ha de minsta planer på något annat.

Dagens väder är inte helt perfekt med tanke på den förestående cykelfesten. Jag hoppas på uppehåll i regnet till klockan fem då vi ska trampa iväg. I annat fall måste jag montera en stol och bygga ett tak av paraplyer på tidnings-kärran för att kunna ta Anna-Lena på släp efter min cykel.

The Priests

Att det faktiskt finns en del olikheter inom familjen märker man när man kommer in i en musik-affär. Vid ett par tilllfällen i London nyligen sprang vi in i butiken "HMV". Emil höll sig till hårdrock-avdelningen, Anna-Lena hittade ett par favoriter ur 60- och 70-tals pop (Osmonds bl.a.); själv bläddrade jag mest bland produktioner under andra rubriker. Trots att jag egentligen ogillar beteckningen som tilldelats av musikaffären var det på avdelningen "Easy listening" som jag hittade min favorit, The Priests. Det blev inte av under själva resan, men ikväll har jag börjat lyssna på mitt nyinköpta verk. Favoritspåren: Panis Angelicus, Pie Jesu och Abide with me.

När jag lyssnar på hur dessa fantastiska sånger framförs av tre irländska präster önskar jag att jag själv var en präst och hade till enda uppgift att sjunga psalmer i gamla stenkyrkor.

Kräftskiva

Tidigare ikväll gjorde jag ett besök hos min bäste vän, fiskaren Thomas. Jag kan inte tänka ut en trevligare stund än att sitta på hans altan och språkas vid över ett glas öl - inte ens mitt andra favoritställe under det egna körsbärsträdet.

Det stoppade inte med en öl och trevligt sällskap. Med mig hem fick jag en stor skål av nykokta kräftor som vi nu har kalasat på (Anna-Lena, Olivia och jag). Jag fick inte fram kameran förrän festen led mot sitt slut, men ni får använda fantasin och åsynen av de tomma skalen för att föreställa er härligheten vi just åtnjutit.

Imorgon blir det det cykelfest i Bua. Om det slutar som vanligt kommer jag inte att vara i skick till att göra ett inlägg imorgon kväll, men det blir en rapport om tillställningen senast söndag.

Hagel

Hittills idag har jag bara hunnit med att sova ut, packa upp och klippa gräs. Vi har börjat arbetet med att bygga om trädgården till engelsk stil också, men bara kommit en bit med körsbärsträdet ännu. Matilda läste avsnitt ur "Prostens barnbarn" till godnattsaga när vi skulle sova middag. Samtidigt kom det en ordentlig hagelskur.

På hemvägen igår läste jag en recension av filmen "GI Joe" som vi såg i London. Roliga actionscener med häftiga effekter, men total avsaknad av en vettig handling. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Hemvändare

Första reservplanen var att hämta ut hyrbilen igen och köra hela vägen till London. Det gick inte, då alla bilar redan var upptagna.

Tät dimma över sydvästra Cornwall gjorde att inga plan kunde landa idag på morgonen. Inte ens det som var på väg från huvudstaden för att ta oss åter dit. Erbjudandet från Ryan Air var i bästa fall plats på flyget nästa dag. För övrigt fick vi klara oss själva, med bagateller som att ordna en extra natts övernattning, boka om den andra flighten - eller köpa ny biljett - mellan London och Köpenhamn.

Reservplan två var att åtminstone ta oss så långt som till London på något vis idag. Även om vi måste bli kvar en natt extra är det bättre att ha kommit så långt. Fler än vi var i ungefär samma belägenhet och delade buss till närmsta tågstation.

Vi hann precis med snabbtåget som avgick 10:03. Via Paddington station var vi framme på Heathrow strax innan tre - gott och väl en timme innan avgång enligt min beräkning. Dessvärre en timme efter avgång enligt SAS beräkning. Antingen dom eller jag hade tagit miste på om vi var inbokade på 14- eller 16-avgången; det kan ha varit jag. Vi fick lyckligtvis komma med till slut i alla fall.












Nu är vi alltså hemma igen. Slut på semester för i år. Sammanfattningsvis kan jag varmt rekommendera ett besök i Cornwall. Man bör ha mer än 2-3 dagar på sig som vi hade, det finns väldigt mycket att se. Jag passar på att tacka min engelske kompis Keith för alla tips; det ska jag även göra på annat sätt, för jag tror inte han läser min blogg.