Igår fick jag en inbjudan. Som medlem i den krympande minoriteten av Saabägare har jag chansen att boka en provkörning av nya modeller. Men det var inte allt. I följebrevet visste man att berätta om de ljusare tider som nu stundar för firman.
De mörka rubrikernas tid är förbi. Ungefär i de ordalagen inleddes brevet. Ett avtal är klart med en villig köpare, fortsatte det glädjestrålande budskapet. En liten hake bara. Koenigsegg har inte pengarna till köpet. Den saken förväntas någon annan hjälpa till med - staten, GM eller möjligen någon extremt riskbenägen investerare.
Nästa fakta som andas, eller snarare flåsar, optimism i brevet. Man har gjort en ny affärsplan! Den geniala idén är att öka försäljningen till 150.000 bilar per år - mer än 50% över den nivå man hade fram till för något år sedan. Simsalabim! Om man säljer såååå många bilar kommer det att bli klirr i kassan och svarta siffror. Otur bara att kunderna inte förstått sitt åtagande i att realisera planen. Senaste månaden såldes 375 nya Saabar; alltså ungefär 3% av vad man borde göra.
Det är synd, för Saab är en väldigt trevlig bil, men jag kan baserat på vad som redovisats inte föreställa mig att firman ska kunna överleva. Mona Sahlin har vid ett par tillfällen framställt sin populistiska vädjan om att "...ge Saab och människorna i Trollhättan en chans...". Heder åt Maud Olofsson, som vägrar dränera statskassan till ingen annan nytta än att skjuta upp det oundvikliga ett par år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar