Utan karta & kompass

Jag sitter på 9:e våningen i Scandic Alvik och pustar efter ännu ett träningspass. Jag höll mig till den avsedda rundan så länge det var utefter vattnet, men kom lite vilse inne bland villagatorna. Lyckligtvis har jag inte ärvt lokalsinnet vare sig av min svärmor eller mina döttrar; jag kom inte helt ur kurs, utan var ändå tillbaka på hotellet efter inte mycket mer än de 8 km jag planerat.

Hade jag hållit på sedan januari med samma träningsintensitet som de senaste två veckorna hade jag varit väl maraton-förberedd vid det här laget. Men, "det är tanken som räknas", och jag har ofta tänkt på att jag borde träna.

Imorgon är det nya möten det mesta av dagen, innan jag reser vidare till nästa träningsläger. Det ska bli bröst- och triceps-program imorgon kväll.

Breaking the waves

Kvällens promenad bjöd på friska men ganska ljumma vindar. Badstegen fanns inte på plats ute vid klipporna, så vi kunde inte bada, utan fick hålla till godo med att bese vågorna på lite avstånd. Dessförinnan använde jag grillen för att anrätta en sen lunch. Undrar om det var sista gången den här sommaren?

Rise and shine

Det blänker och skiner i vår dusch och på flera andra ställen i huset. Det beror på att jag just klarat av några av uppgifterna på min helg-lista.

En del av befolkningen häromkring har inte läst ett av mina tidigare inlägg, och vet därför inte att gräsklippning och annat oväsen vid den här tiden kommer att förbjudas när jag blir president. Bortsett från detta irritationsmoment är det en skön och behaglig söndag. Det börjar kännas lite höst i luften nu.

Arbetsveckan som kommer ska bli ganska lik den föregående. En tur till Stockholm i början av veckan och sedan en till på fredag. Däremellan ett par dagar i Göteborg.

25% avklarat

Lite mer än ett fjärdedels maraton-lopp. Dagens träningspass var enligt iform.se 11,69 km. Det tog mig gott och väl en timma. Om man bara extrapolerar och förutsätter att det går att mala på i samma tempo skulle det ta mig 4 timmar att springa hela loppet. Mer realistiskt hamnar det nog kring 5 timmar.







Jag noterade en del saker under morgonens pass som jag kan förbättra inför starten i Berlin om 3 veckor:

• Skaffa nya hörlurar som fungerar i båda lurarna; det är lättare att springa påhejad av musik.
• Använd tunnt löparlinne, inte en bomulls-tröja som efter en mil har ökat med ca ett kg i vikt.
• Spring med vinden, inte emot - det är väldigt mycket jobbigare.

Listor

Batteriet börjar ta slut i telefonen. Kanske ett tecken på att det snart är dags att cykla hem igen. Hur som helst har jag just markerat med en överstrykning att sista samtalet på dagens lista är avklarat.

Under tiden jag väntar på att det ska sluta regna hinner jag kanske bli klar med en statusrapport också innan arbetsveckan tar helt slut. Hemma väntar en ny lista, men den är kort och jag har hela helgen på mig.

Sun-Maid

Att göra russin går till så här: En flicka med röd sjallet på huvudet breder ut vindruvor i solen och låter dem torka där.

Sedan, om man vill lura små barn, lägger man russinen i små askar där flickan finns på bild och säger att det är precis lika gott och bra som tablettaskar med riktigt godis i. På flyget hem från Stockholm idag blev vi lurade på detta sätt. Till det kravmärkta kaffet serverades inte choklad, utan en ask med russin i karamell-kläder.

Biff Rydberg

Vi intog kvällens måltid på "Rydbergs Bar & Matsal", vilken numera återfinns på Drottninggatans norra del. Originalet och förebilden "Hotell Rydberg" som låg vid Gustav Adolfs torg finns inte längre kvar. Däremot har klassikern "Biff Rydberg" från den tidigare epoken tagits med som menyns paradnummer även på den nuvarande Rydberg-restaurangen.

Ulf och jag fick tidigare på dagen sällskap av Benno, och det var han som kände till och ledde oss till denna trevliga restaurang.

Mätta och belåtna gjorde vi ett besök på Casino Cosmopol. Av oss tre var det bara jag som aldrig varit där förut, men trots detta blev jag den ende i sällskapet som lämnade stället med ett par hundralappar mer på fickan än när vi kom dit.

En morgonrunda

Jag var nere på 9 meter över havet som lägst, det var på Skeppsbron ungefär. Startpunkten, i korsningen Kungsgatan/Drottninggatan, precis utanför hotellet där jag bor, ligger på 27 meter och högsta punkten á 34 meter var mitt på Östermalm. En ganska platt morgonrunda således.

Höjdprofilen, liksom annan värdefull information, t.ex. att sträckan var 6.32 km och att jag med en vikt på 77.8 kg bör ha förbrukat 492 kcal på att springa den, har jag fått via http://www.iform.se/. Här kan man rita in sin tänkta eller redan genomförda motionsrunda och direkt få fram dylika upplysningar.

Jag fick tipset av Ulf igår kväll, då vi bestämde oss för att jogga varsinn runda nu på morgonen innan vi beger oss till kontoret. (Vi har lite för olika tempo, så det hade inte varit någon god idé att jogga tillsammans). Springandet gick nästan exakt efter den bana jag med programmets hjälp hade tänkt ut. Jag tappade bara orienteringen en gång mot slutet, och gjorde ett par extra ärevarv på Stureplan. Nu pustar jag en liten stund innan jag ska duscha, äta müssli och sedan ta T-banan till Råcksta.

Den 25:e smäller det

Idag har vi fått lön, så ikväll blir jag kung i baren. Antingen det, eller också läser jag några kapitel i Jan Guillous senaste bok som jag påbörjade igår. Innan någotdera blir av ska jag först stöka undan lite här på kontoret. Vi fick just veta att det ska bli omflyttningar; mitt rum måste vara utrymmt redan om en vecka.

Jag hade inte gått in mina nyinköpta skor färdigt och tvekade om jag skulle ge mig på en promenad eller inte igår. Dilemmat fick en enkel lösning då jag öppnade väskan och märkte att jag hade packat ner även de nya löparskorna, som jag snabbt byggde om till promenadskor.

En kväll på Kungsgatan

Min oro har varit helt i onödan. Stockholm, mitt kontor, jobbet; hela klabbet fanns kvar och väntade på mig precis sådant som jag lämnade det i början av juli.

Jag har just ankommit mitt härbärge för de kommande tre nätterna. Kungsgatan är ovanligt tyst och stillsam. Åtminstone såvida jag kan överblicka från mitt fönster.

Varberg hör till de kommuner som numera har förskjutit läsåret en aning och har haft höstterminens upptakt idag. (Jag inbillar mig inte att det hade någon betydelse alls för beslutet, men under min tid som ordförande i Buas lokala skolstyrelse tillstyrkte vi förändringen.)
Jag tycker det känns som om arbetssäsongen ligger i samma fas. Idag började höstens session på allvar. Jag ska fira detta genom att ägna en del av kvällen åt inläsning inför morgondagens två möten.

Fyra veckor kvar

Hur orkar dom? 42 km är väldigt långt. Jag ville testa mina för dagen nyinköpta löparskor och sprang ca 5 km på eftermiddagen. Jag måste springa den sträckan åtta gånger om, och sedan en halv gång till. Om jag klarar det har jag gjort ett helt maratonlopp.

Efter pärsen fick jag ny energi i form av en ordentlig portion lax. Både detta och bacon-lindade korvar bjöds vid kvällens grill-kalas.

Skorna kändes bra i alla fall. Jag gör inga chansningar utan håller mig till Adidas som varit min favorit ett bra tag. Sammanlagt fick vi fyra par skor med oss på inköpsrundan. Utöver löparskorna ett par svarta jobb-skor till mig, inne-gympa skor till Emil (Adidas så klart) och ett par till åt honom (sådana där jättestora och klumpiga skor som dom ska ha nuförtiden).

Björnbär

Vi såg bara två huggormar på förmiddagens skogs-promenad, men mycket vilda björnbär. Vi har tagit bort de tama björnbären som tidigare fanns i trädgården. De saknade taggar, men var mycket surare än de vildvuxna. Våra tama vindruvor klarar sig bra utan växthus och är nästan mogna.

Nu kommer veckorna att se ut som i våras ett tag igen. Imorgon bitti beger jag mig till Stockholm och stannar tills torsdag em.

Genrep

För att klara av svåra uppgifter bra måste man träna. På slutet när man kan allting bra gör man ett "genrep". Idag har jag klarat av denna avslutande kontroll av mina maratonfärdigheter. Jag orkade inte springa själv, men då jag betalt min TV-licens kunde jag ändå i direktsändning se VM-maran avgöras på just den bana där jag själv kommer att tävla om en månad.

Även utan att delta rent fysiskt kan man lära sig en hel del av detta. T.ex. märkte jag att en av Kenyanerna mådde illa och spydde på slutet. Han hade sprungit för fort och tagit i för hårt. Nu när jag såg hur det kan gå, kommer jag inte att göra om hans misstag.

En dikt

Oljan. En sommardikt av Buamange

Sensommarmorgonens ljus är skönt,
husdjuren pipa och jama.
Anna sover i lakan grönt,
hon har gjort dem tama.
Oljan vandrar sin sakta rad,
rinner så fint över karm och blad,
rinner på tejpen i rutan.
Endast Magnus är utan.

Bärgning

Det hann nästan bli tvåmånaders-jubileum innan Matildas bil kom bort från gatan här utanför. Handbromsen satt fast på ena sidan, men det släppte efter några slag med Svenningssons slägga. Innan vi kom så långt hade jag hämtat hans vagn, vinschat upp bilen på denna och i sakta mak kört ekipaget till hans verkstad i hamnen.

Under själva lastningsoperationen här utanför blockerade jag framfarten för både post-bilen och en varutransport. Ingen skada skedd; varorna var ändå inte till oss och någon rolig post kommer det så sällan.

Nu kommer åket att förses med nya lås runtom (inklusive tändningslås) och blir förhoppningsvis sedan körbart igen.

Sommaren

Det var inte planerat i förväg, men en trailer som visades på TV gav oss idén att gå på bio och se "Sommaren med Göran" igår. När vi snabbt bokat biljetter och skyndat oss in till stan fanns det plötsligt en hel halvtimmes marginal innan filmen skulle starta. Tiden använde jag klokt genom att smita in i den närliggande gallerian och köpa tre par byxor - jag fegade ur lite och provade det ena paret innan jag slog till.

Filmen bjöd på ungefär det man kunde vänta. Huvudpersonen "Göran" trasslar ständigt till det för sig genom att vara osmidig i en del av sina relationer, samt allmänt klumpig och klantig. Resultatet blir ett antal komiska och/eller pinsamma situationer, vilket är filmens behållning. Handlingen är enkel och förutsägbar.

Idag sitter jag för tredje dagen på Göteborgskontoret, som är ganska tomt. Vi är bara två inne från min grupp; resten är på kurs, resa eller semester.

Magnus

Grattis till alla som likt mig själv har namnsdag idag. Magnus betyder "den store". Jag har hetat så utan avbrott ända sedan jag var liten, men jag har varit lite olika stor under tiden.

Idag lånar jag rum av ett annat namnsdagsbarn. Det är beslutat om utökade lokaler här i Göteborg nu, men det ska först byggas om och göras i ordning, så jag räknar inte med att ha en egen plats här förrän sent i höst.

Lammlimpa

Den välkända husmanskosten köttfärslimpa kan man göra av lammfärs. Idag tog jag och Benno en promenad över till Nordstan i det sköna vädret och intog lunchen på restaurangen "Swedish Taste". Dagens rätt, lammlimpa, serverades med en aprikossylt, gräddsås, potatis och smörslungade små morötter.

Det går lite trögt att komma igång med jobbandet tycker jag. Bortsett från några nysningar och torr hals har jag hittills sluppit förkylningen som annars dragit fram som en edepemi i hela familjen. Trots detta blir jag trött i huvet efter bara en endaste dag på kontoret.

Vi gjorde ett lätt test på gymmet ikväll. Inte mycket krafter där heller för min del. Den positiva nyheten är i alla fall att våra överdragskläder till Maratonresan nu är beställda. Mina skor tålde inte att lämnas ute i regn några dagar utan har ruttnat, så detta måste jag också införskaffa innan Berlin. Hur det än går ska jag i alla fall inte behöva misslyckas på grund av brister i utrustningen.

Upprop

För ganska precis 22 år sedan, en dag som den här ungefär, samlades jag och närmare tusen andra nya Chalmers-studenter på Götaplatsen i centrala Göteborg. Det känns inte så väldigt länge sedan. Inte förrän man börjar tänka på att perioden sedan dess motsvarar halva mitt liv; eller att tiden från nu tills jag blir pensionär är kortare, bara 21 år.

Då, för 22 år sedan, hade Amanda precis fyllt 1 år. Idag ska det bli hennes tur att börja på motsvarande äventyr på samma plats. Jag är säker på att det kommer att gå utmärkt de ca 5 arbetssamma, men roliga år som nu ligger framför. Lycka till Amanda!

Jag ska förresten till Göteborg för egen del också idag, men till en mindre händelserik plats och beger mig först lite längre fram på dagen.

Återanpassning

Idag har jag börjat arbetsträna efter mer än tre veckors tolal frånvaro av jobbmail och telefon. Det går riktigt bra, men jag har för säkerhets skull gjort ett avbrott och vilat lite på förmiddagen (arbetar från hemma-kontoret idag).

Nu ska jag traggla vidare med högen av inkomna mail en stund till, sedan ska vi följa Olivia och kusin Louise till flygplatsen.

Cykelfest

Lyckligtvis, för folkhälsans skull, är det inte oftare än en gång per år. Tre sittningar betyder tre välkomstdrinkar och tre uppsättningar värdar som även för övrigt vill passa på att bjuda ordentligt under den del av festen de ansvarar för. Det ena värdparet var vi själva förstås. I år hade vi efterrätten. Vi bjöd på cognac, whiskey och likör. Jag vill minnas att det fanns kaffe och en tårtbit med i sammanhanget också.

Det såg lite illa ut med vädret tidigare under dagen, men slutade regna precis lagom tills vi skulle bege oss ut på den första delsträckan. Själva cyklandet blev det annars inte så mycket med i årets upplaga; vi hamnade bara på ställen som låg väldigt nära. Kalasandet var dock lika friskt som vanligt (för min del i alla fall) och jag dansade flitigt med många av Buas skönheter på den gemensamma avslutningen i hamnens festställe "Fiskerilokalen".

Katt under hett plåttak

Det händer att jag somnar lite här och var i huset, och även ibland förblir sovande hela natten där det råkar vara. Jag har ännu inte prövat stället längst upp under taket i tvättstugan, men Lotta har numera detta som en av sina liggeplatser. Det ser onekligen bekvämt ut.

Jodå. Snyltgästen dröjer sig fortfarande kvar här och verkar inte ha de minsta planer på något annat.

Dagens väder är inte helt perfekt med tanke på den förestående cykelfesten. Jag hoppas på uppehåll i regnet till klockan fem då vi ska trampa iväg. I annat fall måste jag montera en stol och bygga ett tak av paraplyer på tidnings-kärran för att kunna ta Anna-Lena på släp efter min cykel.

The Priests

Att det faktiskt finns en del olikheter inom familjen märker man när man kommer in i en musik-affär. Vid ett par tilllfällen i London nyligen sprang vi in i butiken "HMV". Emil höll sig till hårdrock-avdelningen, Anna-Lena hittade ett par favoriter ur 60- och 70-tals pop (Osmonds bl.a.); själv bläddrade jag mest bland produktioner under andra rubriker. Trots att jag egentligen ogillar beteckningen som tilldelats av musikaffären var det på avdelningen "Easy listening" som jag hittade min favorit, The Priests. Det blev inte av under själva resan, men ikväll har jag börjat lyssna på mitt nyinköpta verk. Favoritspåren: Panis Angelicus, Pie Jesu och Abide with me.

När jag lyssnar på hur dessa fantastiska sånger framförs av tre irländska präster önskar jag att jag själv var en präst och hade till enda uppgift att sjunga psalmer i gamla stenkyrkor.

Kräftskiva

Tidigare ikväll gjorde jag ett besök hos min bäste vän, fiskaren Thomas. Jag kan inte tänka ut en trevligare stund än att sitta på hans altan och språkas vid över ett glas öl - inte ens mitt andra favoritställe under det egna körsbärsträdet.

Det stoppade inte med en öl och trevligt sällskap. Med mig hem fick jag en stor skål av nykokta kräftor som vi nu har kalasat på (Anna-Lena, Olivia och jag). Jag fick inte fram kameran förrän festen led mot sitt slut, men ni får använda fantasin och åsynen av de tomma skalen för att föreställa er härligheten vi just åtnjutit.

Imorgon blir det det cykelfest i Bua. Om det slutar som vanligt kommer jag inte att vara i skick till att göra ett inlägg imorgon kväll, men det blir en rapport om tillställningen senast söndag.

Hagel

Hittills idag har jag bara hunnit med att sova ut, packa upp och klippa gräs. Vi har börjat arbetet med att bygga om trädgården till engelsk stil också, men bara kommit en bit med körsbärsträdet ännu. Matilda läste avsnitt ur "Prostens barnbarn" till godnattsaga när vi skulle sova middag. Samtidigt kom det en ordentlig hagelskur.

På hemvägen igår läste jag en recension av filmen "GI Joe" som vi såg i London. Roliga actionscener med häftiga effekter, men total avsaknad av en vettig handling. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Hemvändare

Första reservplanen var att hämta ut hyrbilen igen och köra hela vägen till London. Det gick inte, då alla bilar redan var upptagna.

Tät dimma över sydvästra Cornwall gjorde att inga plan kunde landa idag på morgonen. Inte ens det som var på väg från huvudstaden för att ta oss åter dit. Erbjudandet från Ryan Air var i bästa fall plats på flyget nästa dag. För övrigt fick vi klara oss själva, med bagateller som att ordna en extra natts övernattning, boka om den andra flighten - eller köpa ny biljett - mellan London och Köpenhamn.

Reservplan två var att åtminstone ta oss så långt som till London på något vis idag. Även om vi måste bli kvar en natt extra är det bättre att ha kommit så långt. Fler än vi var i ungefär samma belägenhet och delade buss till närmsta tågstation.

Vi hann precis med snabbtåget som avgick 10:03. Via Paddington station var vi framme på Heathrow strax innan tre - gott och väl en timme innan avgång enligt min beräkning. Dessvärre en timme efter avgång enligt SAS beräkning. Antingen dom eller jag hade tagit miste på om vi var inbokade på 14- eller 16-avgången; det kan ha varit jag. Vi fick lyckligtvis komma med till slut i alla fall.












Nu är vi alltså hemma igen. Slut på semester för i år. Sammanfattningsvis kan jag varmt rekommendera ett besök i Cornwall. Man bör ha mer än 2-3 dagar på sig som vi hade, det finns väldigt mycket att se. Jag passar på att tacka min engelske kompis Keith för alla tips; det ska jag även göra på annat sätt, för jag tror inte han läser min blogg.

Land's End

Här tar världen slut. Åtminstone är detta så långt västerut man kan komma i England. Platsen som vi besökte idag var verkligen fascinerande. Vägen dit liksom returen österut längs Cornwalls norra kust bjöd på samma smala vägar som vi nu börjar vara bekanta med; inte bara i diken, en hel del med utsikt också.

Badvattnet där England slutar är förfärligt kallt; mycket kallare än vad det ger sken av. Detsamma gäller St Ives en bit österut, där vi stannade för sen lunch och på nytt lät oss lockas av de medelhavs-turkosa vågorna.

Strax inan vi var åter i natthärbärget utanför Tregony, hittade vi den mycket charmiga lilla puben "The Wheel Inn "i byn Tresillian och åt middagen där.

Nu återstår bara det tråkiga och jobbiga för denna gången. Imorgon lämnar vi pensionatet i gryningen för att ta oss med bil till Newquay, flyg till Stansted, tåg til Liverpool street, U-tube till Paddington station, tåg till Heathrow, flyg till Kastrup, tåg till Malmö och slutligen bil till Tulpanvägen.

Ebb och flod

När vägar skulle börja anläggas i Cornwall hade man goda intentioner. Ett väl tilltaget dike planerades utefter vägen. Det fanns inte tillräcklig plats för detta. Då beslutades att onödiga saker som vägren och trottoarer skulle uteslutas. Det var fortfarande ont om plats. Då kläcktes geni-idén: "...Vi struntar i vägen också, och gör bara diket!..."

Idag har vi färdats långa sträckor genom de diken som man numera har här istället för vägar. Vi hade kommit ihåg att ta med vår GPS hit, men glömde i hastigheten periskopet, vilket man hade behövt för att kunna se omgivningarna under färden. Ibland kom man upp till marknivå och fick en skymt av landskapet och på de stopp vi gjorde och gick till fots ovan jord var det verkligen mycket vackert.

Vi har hunnit se en massa ställen; höjdpunkterna: fästningen i St Mawes, tidvattnet i Looe (spännande vägfärja dit) och bypuben "The New Inn" i Veryan.

Sherlock Holmes

I god tid, ca tjugo minuter före den officiella öppningstiden, kröp vi upp ur underjorden på stationen "Baker street". Biljetterna var förköpta sedan dagen innan, så den här gången slapp vi alla långa köer utanför Madame Tussauds vaxkabinett.

Vi hann också med en snabbis på Harrod's och en glimt av Hyde park innan det var dags att lämna London för nästa delmål på resan. Jag vet inte vad som var värst för Anna-Lena; flyget eller att sedan åka hyrbil med mig körandes på vänster sida (oftast i alla fall).

"Hundred House Hotel" som vi bor på här är ett pensionat i "Fawlty Towers" stil. Det lilla vi hunnit snappa upp av Cornwall hittills är tilltalande.

London Bridge

Dagens bilder är från bron "Tower bridge", som ligger precis i anslutning till det tidigare slottet, fästningen och fängelsehålan "Towern". Ett par hundra meter västerut ligger en annan bro, "London bridge". Jag har förstått att det är en vanlig missuppfattning att förväxla dessa två, framför allt att den här portätterade, mest igenkända av de två, felaktigt benäms "London Bridge". Det var dagens tillrättaläggande.

Utöver att promenera över en bro har vi bl.a. besökt marknadsgatorna i Camden Town och skräck-föreställningen Dungeon idag. (Jag hoppade det sistnämnda, eftersom jag var upptagen med att leta efter en brevlåda till vykorten)

Dubbeldäckare

Det fiffiga med bussar är att man - till skillnad från tunnelbanan - kan se sig omkring medans man färdas. Har bussen två våningar och det är ledigt längst fram på övre plan är det allra bäst. Nackdelen är att det går ungefär lika snabbt som att promenera. Åtminstone på Oxford street, där det är rödljus eller hållplats var 50:e meter och raden av röda bussar bildar ett pärlband längs hela gatan.

Efter en stund på den klassiska affärsgatan har vi fortsatt med ett flertal andra av de typiska turistmålen idag. Vi blev häpna över av att hitta telefonkiosken som är den riktiga ingången till Trolldomsministeriet. Däremot var det en besvikelse med Charing's Cross, där scener ur Harry Potter lär ha spelats in. Jag har varit på flera andra tågstationer i London och övriga England tidigare, men ingen annan där miljön i så liten grad påminner om filmerna.

Dagen har avslutats med super-size bio på Leicester Square. Föreställningen var barnförbjuden, så det blev bara jag och Emil som gick dit.