Dubbeldäckare

Det fiffiga med bussar är att man - till skillnad från tunnelbanan - kan se sig omkring medans man färdas. Har bussen två våningar och det är ledigt längst fram på övre plan är det allra bäst. Nackdelen är att det går ungefär lika snabbt som att promenera. Åtminstone på Oxford street, där det är rödljus eller hållplats var 50:e meter och raden av röda bussar bildar ett pärlband längs hela gatan.

Efter en stund på den klassiska affärsgatan har vi fortsatt med ett flertal andra av de typiska turistmålen idag. Vi blev häpna över av att hitta telefonkiosken som är den riktiga ingången till Trolldomsministeriet. Däremot var det en besvikelse med Charing's Cross, där scener ur Harry Potter lär ha spelats in. Jag har varit på flera andra tågstationer i London och övriga England tidigare, men ingen annan där miljön i så liten grad påminner om filmerna.

Dagen har avslutats med super-size bio på Leicester Square. Föreställningen var barnförbjuden, så det blev bara jag och Emil som gick dit.