På det senaste seklet har det aldrig förekommit ett kyligare studentfirande. Mot en vägg av kompakt Nordpols-kyla och till åsynen av ett paraply-hav störtade kusin Louise och övriga studenter ut mot vuxenlivet i dagens utspring från Per Brahe gymnasiet i Jönköping. Det blev bättre när vi väl kommit vidare till mottagningen i studentskans hem i Boget. Trevligt kalas i allmänhet och gott betyg i synnerthet till storasyster Fridas fantastiska egenhändigt bakade tårtor.Innan avfärden mot Småland hann vi besöka Buas skolavslutning. Jag gillar inte riktigt den här sortens tillställningar nuförtiden. Det liknar mest klassens roliga timme med trams och flams. Om jag fick bestämma, men det får jag inte, skulle man återgå till en mer cermoniell inramning och skapa en stämning av högtid och allvar. Det går att göra utan att det blir trist och tråkigt.
Det fanns i alla fall en stor ljuspunkt, som både jag och Anna-Lena blev mycket stolta över. Emils framträdande som trummis åt en sångrupp var riktigt proffsigt! Jag fick behärska mig för att inte ryckas med när killarna i hans klass efteråt skanderade "..Emil!!... Emil!!..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar