Rosa

Ännu en dag med viss splittring mellan arbete och annat. Två kortare svängar till Ringhals (bara den ena per cykel), ett långt telefonsamtal och några korta, en del mailande, som avrundning på arbetandet ett par timmars skrivande på hemmakontoret. Jag har väl med nöd och näppe skrapat ihop till åtta timmars arbete idag. Några större insatser vid sidan av arbetet har jag heller inte åstadkommit; vare sig till nytta för hemmet, samhället eller mänskligheten i stort. Ingen skada av betydelse heller vad jag själv kan bedömma. En tämligen harmlös dag på det stora hela alltså.

Oavsett vilket avslutades den med ett grillningskalas i trevligt sällskap; både Olivia & Ludvig samt svärföräldrarna. Därtill rosévin, som ju är lite inne numera. Om än inte tillräckligt kallt så tyckte vi nog ändå att vinet "Tandarra" från Australien av denna kulör var okej. En snabb koll på nätet ger dock vid handen att det i själva verket är ett av de uslaste vin som går att uppbringa. Bottenbetyget "undvik" ges t.ex. av den etablerade vinkrönikan Borås Tidning.

Törnrosa

Att kliva upp klockan 06:00 kan inte anses som sovmorgon. Om man ska flyga från Landvetter 07:00 och bor nio mil därifrån blir det däremot lite besvärligt förstås.

Exakt just nu borde jag ha suttit i en taxi från Bromma på väg till kontoret i Råcksta. Efter sju-soveriet trampade jag istället min cykel till Ringhals-kontoret. Från huset där jag nu har mitt kontor har man fin utsikt över delar av Ringhals område. På bilden Ringhals 3 (till höger; i drift sedan 1981) och Ringhals 4 (vänster; i drift sedan 1983). Mitt emellan en gul kontorsbyggnad, där bl.a. teknik-enheten sitter. Under mitt första Ringhalsjobb 1991 - 1995 höll jag till där.

Exit

Idag har jag gjort ett avgörande livsuppbrott. Just som jag klev ut genom hemmets dörr fattade jag mitt drastiska beslut. Aldrig mer ska jag återvände in genom densamma. Det kommer jag verkligen inte att göra heller. Även om jag skulle ångra mitt djärva val och trots allt vända åter genom dörren skulle det vara försent. Jag skulle i alla fall befinna mig kvar på utsidan. Nej, in i hemmet kommer jag aldrig mer genom den dörren - nu får jag istället nyttja den nya dörr som tagit dess plats. Att vandra in eller ut genom den gamla, som numera står på garageuppfarten, leder mig ingenstans.

Utöver dörr-bytarna har även elektrikern varit här och gjort färdigt sitt idag. Mina egna insatser på hemmafronten har varit att först hämta den nya dörren och sedan forsla bort några lass med skräp. Alltsammans varvat med arbete på hemma-kontoret och en del planering inför Bua-hamnens årliga höjdpunkt "Makrill-festivalen". Jag gör tvärtemot ett av de vanliga stress-råden och undviker att skilja på arbetstid och privat tid.

Jag kräver komposterbara sopsäckar! Om sådana inte redan finns borde någon uppfinna dem. Att stå på sopstationen och sprätta upp säckar för att sedan ruska ur det äckliga redan halvt fermenterade innehållet i komposthögen är en slafsig och otrevlig syssla. Det skulle vara mycket bättre om man kunde slänga hela säcken som den är, med innehåll och allt.

Kors i taket

Det är penningarna. Som vanligt är det sådant som styr. Offerten från hantverkarna som besökte oss i torsdags är efter en stunds funderingar lite för dyr.

Hur mycket jag än ogillar måleriarbete i allmänhet och det som har med innertak att göra i synnerhet, är 5.000 kr lite för mycket. Således biter jag i det sura äpplet och slabbar själv på färg även i vardagsrummets tak. Just nu en kort lunchpaus. Annars har jag sysslat med detta sedan före nio på morgonen, men utan att komma längre än till halva taket i första strykningen.

Målning är inte det enda som ska klaras av just nu. Jag ligger efter med trädgårdsarbete, städning och för all del mitt ordinarie vecko-jobb som kunde kräva lite ingrepp i helgfriden. Tyvärr bryter jag alltså mot 3:e budet idag (det om att helga vilodagen), men jag ska försöka hålla de övriga nio desto mer noggrannt hela dagen.

Den annalkande semesterperioden gör sig allt mer påmind, det märks i form av färre möten. Själv arbetar jag tre veckor ytterligare, men enligt mina planer ska den närmast förestående bli den sista innan semestern som innehåller resor.
Måndag: På hemmafronten med hantverkare för el-kopplingar och dörr-montage
Tisdag: Lång dag i Stockholm; första planet upp och sista hem.
Onsdag: Ledig för flytt/lägenhetsbyte med Amanda och Matilda
Torsdag-Fredag: Flertal mindre möten i Stockholm, bl.a. en jobb-intervju
Lördag: Fortsatt flyttarbete med döttrarna (om det behövs). Trädgård, städning och målning hemma.
Söndag: Nytt försök att hålla bud n:o 3

Dagens musiktips: Summer is here med Eric Gadd.

Kristen?

För 4-5 år sedan mötte jag en av mina närmare vänner bland f.d. franska kollegor på en konferens. "It's really hard to be a Christian", förklarade han för mig. Strax innan hade hans dotter brutalt mördats av medlemmar i en gangsterliga. "Som en god kristen och katolik ska jag acceptera och förlåta, men jag kan inte och vill inte" sa han.

Idag har jag sett exempel på både toppen och botten av livet som kristen.

Att bevista Emils dop, som skedde i havet utanför Marstrand, var höjdpunkten. Hade jag inte vetat att prästen som förättade dopet representerar Svenska kyrkan skulle jag varit säker på att han var baptist eller pingstvän - det var så han betedde sig (enligt min förutfattade mening om företrädare för dessa samfund...). Hur som helst är de många exemplen man ser på verkligt fungerande ekumenik numera ett av skälen till att jag tror på kristenheten och själv bekänner mig som en av dess följare.

Alldeles nyss råkade jag zappa in på en av våra kabelkanaler och fick se ett exempel på motsatsen. En ung man ger på Stureplans-svenska en förnumstig föreläsning under rubriken "Profetiskt Perspektiv". Vaddå profetiskt?? Han håller töntiga utläggningar med fantiserande om vad Adam och Eva gjorde och tänkte i lustgården och gör patetiska paralleller till saker i vår tid. Uppenbarligen ser han sig själv som "profet", men i mina ögon är showen inget annat än allt igenom korkad och pinsam. När jag ser hur den här sortens företrädare för kristendomen apar sig i offentligheten vill jag hellst inte själv förknippas med samma tro.

Det är svårt att vara kristen.

Hallandsåsen

Jag tillbringade inte fler sekunder än nödvändigt inne i Hasses lada och klarade mig därmed utan allergi-attacker. 07:00 idag hängde jag tillsammans med Amanda på låset för att komma in med hennes katt Jonna till utställningen. Lyckligtvis bara några få andra katter som redan anlänt, så jag tålde den korta stunden i sådan miljö.

Från ladan i Båstad fortsatte jag en bit ytterligare och intog dagens andra frukost på balkongen hos min gamle chef och gode vän Leif i Helsingborg. Frukost liksom andra måltider blir extra goda av att intas sittande med utsikt över ett vatten, Öresund t.ex. är en utomordentligt trevlig inramning. Jag hade beställt frukost först till klockan nio, så jag undvek att bli alltför tidig genom att först ta en promenad i Helsingborgs hamn.

Ett kort stopp på Tulpanvägen nu, där jag och Olivia just har smaskat i oss de lunchtallrikar jag plockade med mig hem från Laxbutiken utefter vägen. Strax lämnar vi huset helt i Texas vård en stund. För min del blir det en tur till Marstrand där Elida har lagt till och ska förätta dop av Emil och ett par andra konfirmander.

En liten stund

Om man söker på sången "En liten stund med Jesus" på Spotify kommer det tre träffar: Björn Hedström, Gerhard Fjelde (norsk) och Frank Ådahl. Jag har bara sparat versionen med Frank till min favoritlsita. Numera lyssnar jag mestadels till mina favoriter via hörlurar. Andra familjemedlemmar (vill vara anonyma) har anfört klagomål på att det sedan jag upptäckte Spotify låter som om antingen frikyrkligt tältmöte eller jazz/disco-festival pågår i den gemensamma datorhörnan.

En annan "liten stund" som jag också uppskattar (vilket jag skrivit om tidigare på bloggen) är den under vårt körsbärsträd. Efter kvällens antiklimax i form av Sveriges straff-förlust mot England i U21-mästerskapet uppsökte jag denna favoritplats för en stunds eftertanke. Det är en ovanligt ljum kväll. Om man sluter ögonen och bara lyssnar till vindens sus i lövverket kan man lätt åstadkomma en själv-suggestion och tro sig sitta vid en medelhavsstrand. Det ser för övrigt ut att bli en bra bigarå-skörd i år.

Två gånger har jag besökt Sveriges andra stad, Göteborg, idag. Först en heldag på kontoret och strax efter att jag kommit hem en vända till för att lämna av Emil på Elida för dryga två veckors seglats och konfirmationsläger.

Runt omkring

För första gången på länge har jag besökt Ringhals idag. Ett av mina ärenden var mycket angeläget, nämligen att prata med resten av maratonklubbens styrelse om resan till Berlin. Tidigare år har jag hållit i ganska mycket av det som ska göras, men numera har jag en mer tillbakadragen roll. Jag fick dock på min lott det trevliga uppdraget att försöka boka bord på det snurrande TV-tornet.

Jag hade önskat att mina besök på Ringhals väckte lika stort intresse på den tiden jag representerade en av deras leverantörer och sökte deras uppmärsamhet. Då fick man minsann gå runt krusande och tränga sig på. Annat är det nu, alla vill höra senaste nytt från det jag håller på med; knappt hann jag hem ens en gång innan ännu en nyfiken gammal kollega fanns på tråden. Det får kanske bli ytterligare en sväng till verket innan dagen är slut. Först ska jag dock nu bege mig till Varberg och byta en kyl/frys till en storlek som passar vårt nya kök bättre.

Roadtrip

För ungefär en timme sedan passerade jag bensinstationen i Sandsjöbacka, vid E6 en bit söder om Göteborg. Dessförinnan var jag där klockan 06:00 i morse, den gången på väg norrut mot Landvetter. Det var ljusare på vägen upp än hem, men trevligt flygväder i bägge riktningarna.

Två möten har jag hunnit med idag. Det första från det att jag kom till Råcksta-kontoret fram till halvfyra ungefär. Möte två startade tio minuter senare i samma konferensrum, med 8 av de 10 gubbarna utbytta mot nya, men tyvärr med det mesta av luften i behåll sedan förmiddagen.

Carlssons Hörna

I min förra blogg beskrev jag någon gång det imponerande utbudet av näringsliv och samhällsstjänster som finns i Bua. En av de trevliga entreprenörerna är konditoriet "Carlssons hörna" där man kan köpa hemvärpta ägg. Det finns även tårtor, vetelängder, finska pinnar, matbröd och liknande vanliga konditori-artiklar av diverse slag. En gång har jag handlat 8 stora tårtor där; de var goda och bakade med mycket grädde allihopa. För endast 30 kronor fick jag en dagsfärsk vetelängd, som jag har matat snickaren och elektrikern med till förmiddagskaffet nyss.

Mitt planerade besök på Göteborgs-kontoret ställer jag in idag också. Jag bestämde först att bara stanna hemma en stund på morgonen för att visa el-mannen hur jag vill ha sladdarna. Nu skulle jag nog kunna smita iväg, men när halva dagen redan gått jobbar jag istället vidare här hemma. Det jag måste klara av har gått att göra tillräckligt per telefon och email. Imorgon blir det inga kompromisser dock, då bär det av till Stockholm för en heldag.

Solsting

Att förklara i förväg för en hantverkare vad som ska göras är ogjort arbete. Efter diskussion med firmans förman en dryg vecka sedan bestämde vi att elektrikern måste komma första dagen och att jag själv skulle ta hem nya gipsskivor. I morse ringde snickaren på vägen hit för att få reda på vilka reglar han behövde inhandla. Han visste varken att reglarna redan stod på plats, att gipset fanns här eller det allra viktigaste att elarbetena skulle göras första dagen. Däremot förstod han att det var "ganska många" skåp i vårt kök. Hur då? Enkelt - han påpekade att bunten med papper han fått i handen i morse nog var lite tjockare än genomsnittet. Läst pappren hade han dock inte gjort.

Ingen större skada skedd, för det går snabbt och effektivt att visa hur man vill ha det på plats när de väl kommer. Det är förmodligen till och med det mest rationella för mindre jobb som det här. Slösa inte tid på att planera eller förbereda. Åk dit, se vad som ska göras, gör det.

Det förutsätter förstås att man håller sig i närheten själv och kan besvara frågor om det upstår oklarheter. Annars kan det gå som när byggmästaren vid ett pågående bygge granskade ritningen en gång extra och utbröt: "...Riv skorste'n gubbar! Det skulle var't en brunn...". Historien är nog till dels en skröna, men då jag känner huvudpersonen i fråga kan jag mycket väl tro att det finns en kärna av sanning i botten.

Den enda egentliga nackdelen med att sitta hemma och jobba dagar som dessa är att min arbetsplats finns mitt under takfönstret. Jag känner mig som en myra antagligen gör under ett förstoringsglas.

Tjoget jämnt

Det finns tre storlekar att välja på om man beställer klassikern köttbullar med potatis, brun sås och lingon på IKEA. Emil och jag satsade stort och beställde den största varianten, där hela 20 bullar lastas upp på fatet. Potatisen får inte plats, utan kommer i en liten skål bredvid.

Vi besökte inte stället bara för frosseriets skull, utan passade också på att beställa en ny soffa. Andra fynd under dagens tur till Göteborg var en toalett-sits och ett halvt dussin kalsonger.

Kommande vecka blir det mindre resande än på ett bra tag nu.
Måndag - På hemmaplan för att ge anvisningar och handräckning till hantverkare; ett kort telefonmöte på eftermiddagen bara.
Tisdag - Göteborg
Onsdag - Stockholm
Torsdag - Ringhals/hemma
Fredag - Göteborgs-kombination; arbete samt skjutsning av Emil som bordar Elida för de kommande dryga två veckorna

Lördag - Tur till Skåne; skjutsning av Amanda till katt-utställning och besök av någon gammal kamrat sedan Helsingborgs-tiden
Söndag - Vila

Sardeller

Enligt den grekiska mytologin kunde man i dödsriket Hades råka ut för straffet att i all evighet rulla en sten uppför en kulle; så fort man kommit upp rullar stenen ner igen, gång på gång så att uppgiften aldrig tar slut. Antagligen var inte takpanel så vanligt på den tiden, i annat fall hade metaforen troligen varit att måla ett paneltak som redan är vitt med ännu mera vit färg. Så snart man målat sista brädan måste man starta om på den första igen. Om jag kommer till Hades och får välja på dessa två rullar jag stenen.

Idag varade plågan bara ett par timmar på förmiddagen, det ska ju torka mellan strykningarna också. Vi gjorde en desto trevligare utflykt på eftermiddagen; samlade ihop hela familjen i Matildas lägenhet och åt inhandlad lunch från "Jonas Pizzabutik" som vi testade för första gången. Pizzan "Getterön special" som jag valde hade fårost, rucolasallad och sardeller.

Blekt

Det är egentligen helt andra och ädlare vätskor som ska stå i fokus på midsommarafton. Så inte hos oss det här året. Vit grundfärg att stryka på ny takpanel i köket är temat för dagen. Panelen är nu uppspikad och målad första gången av tre. Det blir färdigt just-in-time som vanligt, på måndag morgon kommer snickarna och börjar montera själva köket.

Lite midsommar-stämning har vi haft i bygg-röran i alla fall. Sill & potatis till lunch och jordgubbar till efterrätt, precis som traditionen bjuder.

Midsommar-ledigt

Johan är Sveriges vanligaste namn, 20 % av alla personer heter så. Det var åtminstone fallet på gårdagens sammankomst med mitt projekt i Stockholms skärgård. Tre av de femton personerna som deltog hette Johan och kallas därför Johan M, Johan E respektive Johan O.

Det blev lite blött igår kväll. Då tänker jag inte bara på doppet i Östersjön under bastubadandet. Alla var dock pigga idag på morgonen, i alla fall tillräckligt för att orka med de två timmarna av summering innan bussen tog oss åter till Råcksta. Vi har just haft ett kort informationsmöte om vår nya organisation. Det finns sammanlagt 11 nya chefsjobb som annonseras ut. Jag har sökt till en av platserna redan och kommer nog att skicka in ytterligare en ansökning. En kort vända inne på kontoret nu bara, sedan blir det taxi till Arlanda för hemfärd och ett tidigt slut på arbetsveckan.

Djurönäset

En bit utanför Värmdö, på södra delen av Djurö. Där ligger Djurönäset och konferensanläggningen vi nu gästar i ett par dagar. Just nu en kort paus efter första dagens möten. Om några minuter ger vi oss ner till den vedeldade bastun vid strandkanten. Tur att jag inte kör GI lika strikt längre. Av omtanke om mina medarbetare har jag beställt en väfylld kyl med öl dit och kanske, kanske blir det en eller två över till mig.

Senare ikväll middag. Imorgon fortsätter vi här ett par timmar på morgonen, innan jag släpper gänget ledigt för att komma någorlunda tidigt hem till midsommar.

Ett tecken

Hotellet "Sign" på Norra bantorget i Stockholm är byggt i en intressant stil. Ytterväggarna består till största delen av glas. Dessutom lutar de utåt. Från mitt rum på 8:e våningen har jag god utsikt över LO-borgen.

Innan vi väl kom hit bjöd kvällens möte med projektlednings-gruppen på både kebab och bra diskussioner om hur vi ska arbeta vidare med våra ändrade förutsättningar. Imorgon fortsätter jag den sortens resonemang med hela projektgruppen.

Det blev inget svärmeri ikväll. Jag och Ulf - som bor på samma hotell - gjorde istället en kort promenad till Royal Viking och dess skybar, där vi träffade ett par andra kollegor.

Kortslutning

Idag tillbringar jag förmiddagen på Göteborgs-kontoret. Lite små-diskussioner med kollegorna i min grupp och en del annat folk här bara, men mest eget arbete framför datorn. Om ett par timmar tar jag mig ut till Landvetter för att åka till Stockholm igen.

Jag har hunnit med lite privata ärenden också nu på morgonen. T.ex. har jag ritat en komplett och tydlig anvisning åt elektrikern som kommer nästa vecka.

Det börjar märkas att semestertiderna inte är långt borta nu. Allt oftare dyker det upp bortförklaringar och undanflykter uttryckta som att man ska göra saker och ting "efter semestern". Vår semester är sen i år, så jag kan inte själv börja med sådant riktigt ännu.

Kina

Temat på konferensanläggningen Sigtunahöjden är kinesiskt; inte så mycket byggnaden själv, men lampor, rabatter och annan utsmyckning. Hela vägen i gången från parkeringen upp till huvudentrén hörs kina-pling-plong musik från små högtalare. Tack vare informationstavlor här och var kan man få reda på att Kina 1978 hade 955 miljoner invånare, att det var vid tiden för Jesu födelse man uppfann krutet och många andra intressanta fakta.

Dagens strategi-arbete gick bra, men som vanligt är det huvudsakliga resultatet att behovet av ännu mer sådant arbete har identifierats.

Hyrbilen är nu återlämnad på Arlanda och jag väntar på flyget åter till Göteborg. Om mindre än ett dygn landar jag här uppe igen, men dessförinnan ska jag stanna till i Bua några timmar.

En vilodag

Dagen har varit hyfsat vilosam. Lite mindre arbete bara med avslutande tömning av kök och hall. Imorgon kommer mattläggaren för att lägga nytt golv och det blir väldigt mycket enklare om det inte står diskmaskiner och köksbord ovanpå det gamla.

Lunch-mottagning hos en nybliven 20-åring (inte Matilda, men en f.d. klasskompis) och ett pass i gymmet har också hunnits med. Jag klarar 62,5 kg i bänkpress nu.

Kommande arbetsvecka blir kort. Dagskonferens på Sigtunahöjden (ett par mil ifrån Arlanda) imorgon. Kort besök på Göteborgs-kontoret på tisdag och sedan vidare till Sthlm för kvällsmöte. Förlängt projektmöte med övernattning på Djurönäset (utanför Värmdö) onsdag-torsdag; slut redan till torsdag lunch så det blir en tidig hemkomst. Det blir inget stort midsommarfirande, mest panelspikning i kökstaket.

Beowulf

I den skickligt dator-tecknade vikingasagan från 2008 får huvudpersonen "Beowulf", då han anländer Island, frågan om vem han är. Jag minns inte ordalydelsen exakt, men han svarar något i stil med att han är den som "...slår sönder, river isär, krossar, bryter ner...", osv. Jag känner mig besläktad med honom.

Idag for vi först till ett byggvaruhus och inhandlade ny takpanel till köket, sedan till färgaffären där vi fick tag i nya tapeter. Hur tråkigt är det på en skala att sätta upp nya tapeter eller ny takpanel? Vid hemkomsten sköt jag dessa tristesser framför mig och grep istället ett av de sista halmstråna av aktiviteter i Beawolf-stil. Gipsbeklädnaden på ena väggen måste rivas för att ge plats åt ny eldragning, samt för att den befintliga ändå inte duger till att sätta nytt kakel på. DET (rivning av väggen) är ett inspirerande arbete som ger en adrenalin-kick.

Jag tycker mer om att riva ner än att bygga upp. Den återuppbyggnad jag gillar bäst är den som sker av sin egen kraft. Ett gott exempel är vår humlestör. Bilderna visar hur densamma såg ut för bara några veckor sedan och hur den ser ut idag.

Sjung om studenten

På det senaste seklet har det aldrig förekommit ett kyligare studentfirande. Mot en vägg av kompakt Nordpols-kyla och till åsynen av ett paraply-hav störtade kusin Louise och övriga studenter ut mot vuxenlivet i dagens utspring från Per Brahe gymnasiet i Jönköping. Det blev bättre när vi väl kommit vidare till mottagningen i studentskans hem i Boget. Trevligt kalas i allmänhet och gott betyg i synnerthet till storasyster Fridas fantastiska egenhändigt bakade tårtor.

Innan avfärden mot Småland hann vi besöka Buas skolavslutning. Jag gillar inte riktigt den här sortens tillställningar nuförtiden. Det liknar mest klassens roliga timme med trams och flams. Om jag fick bestämma, men det får jag inte, skulle man återgå till en mer cermoniell inramning och skapa en stämning av högtid och allvar. Det går att göra utan att det blir trist och tråkigt.

Det fanns i alla fall en stor ljuspunkt, som både jag och Anna-Lena blev mycket stolta över. Emils framträdande som trummis åt en sångrupp var riktigt proffsigt! Jag fick behärska mig för att inte ryckas med när killarna i hans klass efteråt skanderade "..Emil!!... Emil!!..."

Matilda

Idag fyller mitt favoritbarn 20 år och blir spritmyndig. Denna lilla detalj beaktade jag vid valet av mina rosa presenter häromdagen.

Efter det gemensamma kalaset med 18-åringen igår kväll har jag vakat in denna andra födelsedag på lika många dagar. Under tiden har jag hunnit utforska Spotify en del. Ett mycket trevligt program där man via nätet kan lyssna på exakt all musik helt gratis och lagligt. Enda haken är kortare reklaminslag som man får stå ut med.

Just nu har jag lyssnat på några låtar med norska "Arnold Börud med Mini-Tvers". När jag var ett antal år yngre än både dagens och gårdagens födelsedagsbarn hade vi ett kassettband med denna grupp som ofta spelades i folka-bussen vi for runt i på den tiden. En av mina favorit-sånger hette "Tiggaren", en mycket klämmig och uppiggande visa.

Olivia

Idag blir mitt favoritbarn 18 år och myndigt. Jag tänkte direkt när jag fick se henne som nyfödd: "...hoppas att hon klarar sig bra, blir en idrottstalang eller något - kanske inom utförsåkning..." ungefär så tänkte jag. Sedan betraktade jag henne lite noggrannare och blev lugn. Ingen orsak att bekymra sig om idrott eller andra talanger. Med så vackra ögon klarar hon sig utmärkt ändå.

Jag tror att jag kan ha varit hemifrån på någon av det stackars barnets tidigare födelsedagar. Idag missade jag morgon-uppvaktningen, men hade förberett desto mer storstilat och slagit in ett prickigt paraply som present. Mina möten är just slut för dagen, så strax ger jag mig även iväg hemmåt för att i alla fall delta i kvällens rekorderliga firande. Om bara inte inte den trasiga grillen välter omkull och bränner ner förrådet så blir det säkert en trevlig tillställning.

Kaviar

För endast £15 får man ett utsökt mellanmål, bestående av en tallrik med lax, räkor och sallad. Om jag är sugen, det är jag nästan alltid, och hinner, det gör jag nästan alltid, brukar jag slå mig ner på den trevliga serveringen ”Seafood Bar” på Heathrow. Det är en kedja som finns på flera flygplatser. Kanske på andra ställen också för den delen, även om inte jag har upptäckt dem på några andra platser ännu.

De serverar ett urval av smårätter med lax, kaviar, räkor, krabba, ostron och bläckfisk. Jag har ännu inte provat deras lyxigaste erbjudande, som består av några gram av finaste Beluga-kaviar. Det kostar ca £200.

Ikväll gjorde jag som oftast och höll mig till lax/räk tallriken. Efter detta hade jag ytterligare några minuter till godo före boarding, som jag nyttjade till att inhandla varsin rosa present till de två familjemedlemmar som fyller år i veckan.

Planet var lite försenat, men nu har jag till slut anlänt Stockholm och checkat in på Rica hotell precis vid Hötorget. Två möten i Råcksta imorgon, sedan hem till Bua och dubbelt födelsedagskalas.

Pelikanfallet

Mellan Green park och den privata trädgården bakom Buckingham Palace går en lång allé. När man har joggat förbi denna (på Green park sidan förstås) kan man snedda genom korsningen framför residenset och komma över i S:t James’s park.

Parkerna i London befolkas - förutom av gående och joggande människor - till största delen av ankor och ekorrar, samt några pelikaner vid en av de små dammarna. Jag noterade också en person som verkade bo på en parkbänk och tre hästar med ryttare som gled förbi i lätt galopp. Jag åt en anka igår kväll, men det var svårt att avgöra om den kom från någon av flockarna jag passerade.

Morgonens runda blev 5-6 km ungefär. Trots att jag inte tränar så där förfärligt mycket, har jag nog ändå en väldig fördel av att det sker i de centrala delarna av en storstad. När jag väl ger mig ut på 42 km färden i Berlin i september kommer miljön att kännas bekant; en enorm psykologisk fördel gentemot de konkurrenter som bara sprungit på motionsspår i skogen, på löparband eller i andra icke-kosmopolitiska sammanhang.

Efter joggningen och en stärkande frukost gick jag till fots för att komma till kontoret. Det är strejk på tunnelbanan idag, men jag bor nära och hade nog gjort promenaden á bara 20 minuter i alla fall. Dagen ägnar jag åt diverse sysslor här. Ikväll reser jag vidare till Stockholm.

Peterborough

Great Northern Hotel ligger i direkt anslutning till tågstationen i Peterborough. Såväl stationen som hotellet kom till under järnvägens expansiva period och firade 150 år för ett par veckor sedan. Om man åker tåg med National Express från Kings Cross (en av järnvägsstationerna i London) tar det ungefär 50 minuter att komma dit.

Efter några timmars möte på detta anrika etablissemang tog vi samma väg åter till London. Jag har just checkat in, men lämnar strax hotellet igen och beger mig till fina stället ”The Strand” för att äta middag med ett par svenska kollegor och en grupp engelsmän. Förutsättningarna för vårt fortsatta samarbete är mindre nu än när vi senast träffades för ett par veckor sedan, men det hindrar inte att vi besvärar oss med att dryfta saken över en god bit mat.

Silver Wash

Hjulet, ångmaskinen, elektriciteten, dynamiten, förbränningsmotorn, månraketen, transistorn, osv. Listan av epokgörande tekniska landvinningar kan göras lång. Frågan är dock om inte Silver Wash överträffar allt. Med ett enda litet knapptryck aktiverar man denna funktion på vår för dagen nyinköpta tvättmaskin av märket Samsung. Den tar hela 7,5 kg och snurrar med 1400 varv som fortast. Goda egenskaper det också, men dessa förbleknar bredvid SilverWash. Inget går väl upp emot en tvättmaskin som har en knapp för att aktivera en sådan funktion?

Jag vet inte exakt vad den gör med tvätten, mer än att det är något fantastiskt bra. Just nu tvättar maskinen sig själv utan tvätt i. När det väl är gjort återstår bara att finjustera benen så att den står rakt. Sedan ska Silver Wash krafterna släppas lös och förtrolla vårt lumpna bohag till den ståtligaste elegans.

Valfläsk

Livet består väsentligen av val. Inget påstående är mer felaktigt än det att man gör något av tvång eller av orsaken att något val inte står till buds. Inga måsten finns förutom två. För det första måste man välja, inte en gång eller ibland med jämna mellanrum, utan ständigt hela tiden. För det andra måste man till slut dö. Dessa två saker kan inte undkommas, allt annat väljer man.

Dagens val tillhörde de enklare. Hade det inte varit för att vi båda redan är lyckligt gifta skulle jag ha friat till Marit Paulsen. Äntligen en människa som klarar av att verka i internationell storpolitik utan att bli maktfullkomlig eller girig. Något frieri blir det inte, men min röst i dagens EU-val fick Marit i alla fall.

Veckan som kommer ska jag inleda med att stanna hemma första dagen, då hantverkarna kommer för att fortsätta ombygget av vårt kök. Därefter besöker jag London tisdag-onsdag, fortsätter direkt till Stockholm över torsdagen och ägnar fredagen åt skolavslutning och studentuppvaktning.

Dagens bild kommer ur arkivet (Spanien, 2004). Ett av mina absoluta favorit-tillstånd: en hel dag för mig själv, en cykel, en ryggsäck med dricka, en bok och en bra karta, okända vägar och landskap, medelhavet i sikte.

Antiklimax

För tre år sedan hade vi turen att få biljetter till Sveriges första gruppspelsmatch i fotbolls-VM. Resan till Dortmund för detta ändamål var så trevlig att vi efteråt fantiserade om att göra om äventyret 2010, i Sydafrika. Efter kvällens nationaldagsfirande på Råsunda kan vi avfärda den sortens drömmar.

Eftersom vi inte har Viasat såg det ut som att vi skulle gå miste om matchen mot Danmark, men Emil kom på att TV6 har live-sändningar över internet. Med några snabba manövrar (i princip bära fram en soffa och köpa pizza) gjorde vi om dator-platsen till en perfekt TV-hörna. Nejdå, inramningen var det alls inget fel på; vi gjorde vårt, men Zlatan gjorde inte sitt.

Blixtar och dunder

Jag hittade bitar från någon sorts plastkort och en del annat skräp i tvättmaskinens utlopps-pump. När det lilla felet väl var avhjälpt och jag provkörde förstod jag det verkliga bekymret - motorn som drar trumman har gått sönder. Det berodde alltså inte primärt på stopp i avloppet att det dröp om de färdigtvättade kläderna; frånvaron av centrifug var det större problemet. Det borde väl ha tvättat dåligt också, när trumman stått helt stilla?

Motorn är faktiskt inte helt död. Den hoppar igång om man har baksidan öppen och hjälper till med en knuff på drivhjulet. Det blixtrar, sprakar och luktar lite för mycket från motorn och den stoppar igen efter en kort stund, så det verkar inte vara en pålitlig lösning att hålla maskinen igång på detta sätt. Den har några år på nacken och läcker dessutom lite här och var, så det lutar väl åt en ny apparat.

SAP

Det serverades bl.a. varm rostbiff till lunch idag. Jag tog 7 stora skivor, men dolde hälften under en salladshög när jag passerade kassan. Jag har haft mindre möten och telefondiskussioner både före och efter biff-kalaset idag. Som konsekvens av förändringarna i vårt direktiv har det plötsligt blivit en hel del organisations- och personalfrågor att hantera.

Så här tycker en av Vattenfalls personalchefer att det går för mig med den saken:


Plötsligt har det blivit kallt som på istiden i Stockholm. Antagligen möter jag vårvärmen i luften på väg till Göteborg om en stund. Just nu sitter jag på Bromma flygplats; det börjar kännas som en bekant fredags-tradition. Thomas Bodström checkade in precis före mig, men jag uppfattade inte om han också reser till Göteborg. Om han gör det ska jag skynda mig ombord och paxa platser så att vi kan sitta bredvid varandra.

Hässelby slott

Det är ont om konferensrum. Särskilt lite större, där man kan vara 30 personer. För dagens möte löste vi problemet genom att boka in oss på Hässelby slott. Det ligger bara två stationer längre bort än Råcksta. Jag råkade åka med ytterligare en station och fick en extra promenad på morgonen.

På väg till eftermiddagens möte på huvdkontoret inne i centrum gjorde jag likadant fast tvärt om. Jag klev av två stationer för tidigt. Det regnade ganska mycket, så jag köpte ett vackert blå-prickigt paraply för 99 kronor.

Det blir två flugor i en smäll, för med det inköpet har jag Olivias 18-års present klar till nästa vecka. Det gäller att slå in det fint bara.

Kungen

Det är trevligt att åka båt en rundtur i Stockholms skärgård. Särskilt om man passsar på att göra det i början av juni och om det är med jobbet så att turen är gratis och fisk- och skaldjurs-buffé ingår. Igår kväll utgick vi från Stadshusbron. Vi stannade innanför slussen, tog en sväng till Drottningholm och sedan åter till centrum. Man såg ingen av kungligheterna i trädgården. Antagligen satt de inne och spelade alfapet.

När vi kom iland igen blev vi guidaede av kollegan Martin till en krog på kungsgatan. Trevligt ställe ända till dess att Kalle fick den dåliga idén att beställa in varsitt stort glas guiness (kolsvart öl utan kolsyra, mycket otäckt) till hela gänget.

Från mitt hotellrum har jag fin utsikt över Klara kyrka.

Café Bommen

Från kontoret i Göteborg tar det bara fem minuter att spatsera längs kajen fram till operan. Det gick ingen lunch-föreställning idag, men det var en skön promenad. Istället för opera passade jag på att äta lunch på närbelägna "Café Bommen". I dagens varma väder gick det utmärkt att sitta ute och äta, så att jag samtidigt hade utsikt över operan. Jag åt en grekisk sallad.

Det verkade som att det skulle bli studentfirande någonstans i närheten. Det gick omkring massor av folk med typiska skyltar där det stod namn och linje.