Karlssons

Ett tag kallade de sig "Ullared 2", men blev förbjudna att ha det namnet av originalet Ullared. Butiken i Veddige är den allra första i hela kedjan; ursprungligen hette den "Verktygsboden" och de flesta häromkring kallar den fortfarande så.

Ungefär vartannat år köper jag en ny grill där. Idag var det dags igen. I regnet rusade jag in i butiken och sedan ut igen 5 minuter senare, bärandes på en stor grill.

Jag förundras över mängden butikskedjor av det här slaget. Ständigt dyker det upp nya och strategin är exakt densamma: att sälja borrmaskiner för 99 kronor. Så många maskiner som redan vräkts ut, kan det ju snart inte finnas några oborrade hål kvar att ge sig på. Om femtusen år när framtidens arkeologer studerar området ska de konstatera att varken krig eller jordbävningar ödelade landet; nej, samhället borrade sig självt sönder och samman.

Jag har bara jobbat halva förmiddagen ungefär. Utöver att montera grillen har resten av dagen gått åt till att bädda två sängar och torka golv. Ikväll fortsätter jag med resten av golven och ska även ner till Bua hamn en stund och ställa i ordning inför morgondagens hamnfest.

Välplanerat

Jag råkade komma iväg lite sent på morgonen idag, men lyckades ändå vara på plats precis på minuten när dagens möte skulle dra igång. Det märks i morgontrafiken att det är semestertider.

Pågående vägarbeten i Göteborg (främst renoveringen av Tingstadstunneln) kom på tal. Jag var ensam om att ta Vägverkets planering i försvar. Det är ju precis just nu man ska göra större ingrepp - när många har semester och rusningstrafiken på morgnar och eftermiddagar är betydligt mindre än under resten av året. Att några turister får sitta en stund extra i bilköer spelar ingen roll, särskilt inte som man kan misstänka att flera stycken av dem kommer från Borås.

Hemma?

Redan strax efter lunch, nästan en kvart före utsatt tid, tog SK524 från London mark på Landvetter. Eftermiddagen har jag tillsammans med Ulf ägnat åt att gå igenom en preliminär ny projektplan som täcker de kommande två åren. Vi fortsätter med detta imorgon.

Ett par nya bekantskaper (svenska) har jag gjort den här veckan. När jag i sådana sammanhang ibland får frågan varifrån jag kommer, kan jag aldrig ge ett kort och enkelt svar. Jag brukar berätta var jag bor nu, var jag har bott förut och var mina föräldrar numera bor. Jag säger inte, som man annars ibland kan höra, att jag åker ”hem” till mina föräldrar. De kom till sin nuvarande bostad långt efter att jag flyttat hemifrån. Där jag nu bor sedan 17 år är förstås det som jag kallar ”hem”, men det är inte från denna ort jag härstammar. Jag brukar referera till mig själv såsom varandes smålänning, enär det var i detta landskap jag tillbringade större delen av min uppväxt.

I ett inlägg på min förra GI-blogg påstod jag en gång att min nuvarande bostadsort, Bua, är den plats jag bott längst på. På bilden är de orter jag bott på med antal år på respektive plats inprickade, och där ser ni själva beviset.

Chesterfield

Jag sitter i lobbybaren på trevliga "Chesterfield Mayfair". Hotellet gör verkligen skäl för sitt namn. Det vimlar av chesterfield-fåtöljer och soffor. Än viktigare än så, för att göra stället angenämt: det står en flygel i baren som just nu bemannas av en skicklig pianist (eller heter det flygelist?).

Vi kom längre än vi hade trott redan första dagen, varför jag passade på att boka om min biljett till en tidigare hemresa imorgon. Då hinner jag både med ett stopp på Göteborgskontoret och är ändå hemma innan det blir midnatt.

Efter en heldag på kontoret tillsammans med vår engelska samarbetspartner rundade vi av med en enkel pubmiddag i den svenska delegationen. Trots att stället helt saknade möblemang av chesterfield-slag hade vi trevligt. Om alla hade lika lätt att komma överens (och vore lika kloka...) som vi, skulle hela världen vara som en enda stor lycklig familj i Edens lustgård.

Next stop London

Det var bara under en dryg timme i början av dagens möte som jag var den föredragande. Ämnet har jag högst aktuellt i huvudet, så det gick bra trots att jag sov på planet hit istället för att förbereda min presentation som jag egentligen hade tänkt.Vi har just haft ett kort avbrott för ”lunch”, vilket visade sig bestå i att de två tomma kaffekannorna byttes mot nya och en bricka med kex och bakverk ställdes fram i konferensrummet. Inte så lysande GI, men detta bekymrar jag mig inte om lika noggrant som tidigare*) och även om så vore får man som jag brukar säga ”...ta skeden dit man kommer...”.

Det här är mitt 14:e besök i UK sedan jag började jobbet hos Vattenfall i November. Dessförinnan hade jag besökt landet 2 gånger sammanlagt i hela mitt liv.

*) Bonusinfo med anledning av min tidigare blogg om GI: Min matchvikt har sedan slutet av detta projekt (hela 4 månader sedan nu), legat så gott som still strax under 78 kg.

Trubbel

Jag hade ingen aning om att det går så djupt. Avloppsröret under diskbänken sticker mer än en meter rakt ner. Tyvärr kan även ett väldigt djupt rör bli fullt. Bara man fyller på med tillräckligt mycket vatten. Förmodligen har det trillat ner en bisamråtta eller igelkott i hålet under tiden som ombygget pågått, för nu rinner det undan sämre än innan och svämmar över på köksgolvet.

Nästa mindre bekymmer med nya köket är att frysen larmar oavbrutet. Det tycker jag ändå är ett acceptabelt problem. Det går ju bra att ha den avstängd och nyttja som skafferi istället.

Jag hade en kort och ovanligt lugn dag på kontoret idag. Dels beroende på att många nu börjat sina semestrar, dels beroende på att jag glömde min telefon i bilen och slapp bli störd av påringningar.

Dagens bild. Vår julgran från julen-2008.

Happy hour

Jag började med det viktigaste. Ett par bar-stolar var det första jag skruvade ihop, så att baren sedan kunde invigas. Hela kvällen har gått åt för att pussla ihop detta och resten av de stolar och bord bord som vi hämtade på IKEA.

Nu när Emil inte är hemma blir det inte av att jag heller kommer iväg till gymmet. Ingen skada skedd den senaste veckan. Flyttar, måleriarbete, skräpkörning och möbelbygge funkar lika bra.