Upp till kamp

Gårdagens firande av valborg avlöpte ungefär som planerat. Innan avmarschen mot Bua centrum bjöds det till en trevlig grillfest på Tulpanvägen 4. Tyvärr var det bara jag själv som kunde komma, men jag var desto nöjdare och tackade mig själv för inbjudan och den goda entrecoten.

Som väntat var jag ensam om att bära studentmössa. Utöver några muntra tillrop från folk som känner mig fick jag tack vare detta även en pratstund med ett nypensionerat par som klokt nog valt att flytta till Bua. Mannen var som jag Chalmerist och tog inte miste på vad det var för huvudbonad jag bar.

Skrämd av fyrverkerierna hade Texas the dog krupit in och gömt sig bakom soffan när jag kom hem. Idag har han varit modigare och skyddat vårt territorium mot förbipasserande, under tiden som jag rensat och gödslat häcken på revirgränsen ut mot gatan. Emil gav mig också ett handtag i arbetet. Vi har för övrigt en lugn och behaglig 1:a maj här hemma, med alla familjens damer på utflykt till Göteborg. Strax ska vi belöna oss själva för dagens flit med varsin hämtpizza.

Sköna maj välkommen

En av Buas många förnäma traditioner är dess valborgsfirande. Samling vid centrum till ljudet av pukor och trumpeter, sedan gemensam fackel-marsch genom byn ner till Båle strand där maj-brasa, vårtal, sånger, varm korv och fyrverkerier väntar.

Detta tillfälle är den enda gång på året som jag brukar bära min vita Chalmers-mössa. Nu är inte bruket av studentmössa på valborg fullt lika utbrett i Bua som i t.ex. Uppsala, Lund och andra universitetsstäder. Närmare bestämt brukar jag vara helt ensam med denna utstyrsel här. Fördelen är att jag syns bra i folkvimlet, om någon vill antingen söka upp eller undvika mig.

Oftast urskiljer man mycket lite av vårtalet. Brasans sprakande och folksamlingens sorl utgör en effektiv ljudridå. Det gör inte så mycket. Det brukar ändå mest vara töntiga lokalpolitiker, hembygdsföreningstomtar eller andra byfånar som släpps fram på estraden. Ikväll kan det bli lite bättre, enär talet ska levereras av den infödde Bua-bon, fiskarsonen och rolige tidningskåsören Krister Svan. Jag ska besvära mig lite mer än vanligt om att knipa en av de ca dussinet ståplatser längst fram där man kan höra något.

Caroline Mathilde

Idag kom sommaren till Bua. Jag pratade nyss med en kollega i Stockholm och vet därför att de inte har lika fint väder där. Tur i oturen för mig alltså att det var just den här veckan jag åkte på en förkylning och fick hålla mig hemma.

Även igår deltog jag på ett möte via telefon. Den här gången var det bara en person jag redan kände och 6-7 nya bekantskaper. Det är väldigt svårt att identifiera och hålla reda på alla som pratar; jag antar att blinda är mycket skickligare på sådant. Jag noterade i alla fall att det fanns minst två personer med skånsk accent, min röstanalys säger att den ene hade skägg och omoderna glasögon.

Jag håller på att skriva en progressrapport som täcker första kvartalet i år. Intressant att rekapitulera allt som har gjots på en så kort tid. Förfärande att inse hur mycket mer som borde ha klarats av. "Jag borde..., jag borde..., jag borde..." skriker livläkaren (har glömt hans namn) uppgivet till drottningen. En lång ramsa av saker han borde göra i sitt arbete med att reformera Danmark. Dessvärre saknade han tid, resurser och förmåga att genomföra allt det han såg som nödvändigt. En kort period sent 1700-tal styrde han i praktiken landet å den sinnessjuke och till maktutövning oförmögne kung Christians vägnar. Nu tror jag nog inte att mitt öde ska sluta lika olyckligt som livläkarens. Jag tänker i vart fall inte öka risken därtill genom att bli älskare åt en drottning.

(Den som tänkt läsa P-O Enquists strålande bok "Livläkarens besök" behöver inte störas av min antydan om hur historien slutar - boken inleds med att avslöja detta, men är lika bra ändå)

Nattskift

Det är extremt sällsynt att jag inte sover bra på natten, men nu gör snuva, ont i halsen och huvudvärk att jag har blivit helt klarvaken. Att jag är uppe vid den här tiden på dygnet brukar annars bara förekomma av två skäl; antingen ska jag ut och resa med ett tidigt flyg, eller så är det en riktigt bra fest från kvällen innan som fortfarande pågår. Det senare är kanske inte så troligt, ju bättre fest desto mindre chans att jag fortfarande skulle vara vaken så här dags.

Mitt tillstånd till trots, och tack vare den välkända manliga tåligheten, känner jag mig pigg och har passat på att arbeta lite mellan te-slurkarna. Få saker kan skänka en lika djup och behaglig själslig ro som att i nattens mörker och ensamhet nedteckna och skicka iväg ett mötesprotokoll. Välbehaget stärks av att betänka hur adressaterna just nu slumrar gott och hur förtjusta de ska bli av att finna mitt alster överst i sina inkorgar vid morgonens första mail-läsning.

Texas the dog är inte mycket till vakthund om nätterna. I sista stund märkte jag att han låg precis ovanför trappan och undvek att snava på honom.

Stubbrytaren

Den här veckans planer gick i stöpet redan på första dagen. Med mer ont i halsen och lätt feber beslöt jag mig för att stanna hemma idag. Jag deltog ändå på förmiddagens möte via en högtalartelefon. Jag har just kommit fram till att även ställa in Stockholmsäventyret, så det blir inget resande alls den här veckan. Istället ska jag ägna mig åt lite eget arbete från hemmakontoret och se till att bli tillräckligt pigg för att kunna gödsla, klippa och flytta stenar mot slutet av veckan.

För ett par dagar sedan diskuterades stubbskördning på nyheterna. I takt med att efterfrågan på biobränsle ökar, har det blivit intressant att ta vara på de stubbar som annars lämnas kvar i skogen. Det finns dock invändningar, eftersom stubbarna i ett modernt skogsbruk utgör den sista platsen där vedlevande insekter o.dyl. kan få hålla till. Oavsett vilket tycker jag att de som har att besluta om detta först borde läsa Torgny Lindgrens novell "Stubbrytaren". Detta verk ger viktiga upplysningar om apparaten, som säkert kan komma att påverka ställningstagandet.

"Han är en apparat. Jag säger det för att du ska förstå att han icke är en människa eller ett odjur och icke heller trävirket och järnbitarna och linan och kroken. Tre storgrovben av trästolparna och högst opp blocken, och så kugghjulen, det är kugghjulen och blocken som gör alltihop, och oppå sidan en vev av järnet, och du lägger linan kringom det som du ska lyfta opp, stenen eller stubben, och du fäster linan med kroken och sedan drager du veven runt, och för varje varv du gör med veven så lyfter du stenen eller stubben en bråkdel borti en tum, din kraft tusenfaldigas. Med stubbrytaren kan en svagstackare lyfta opp slaktade hästar och jordfasta stenar."
Ur Torgny Lindgrens Novell "Stubbrytaren", utgiven i novellsamlingen "Merabs skönhet", 1983

Gräs

Anna-Lena har åkt till jobbet, så nu på eftermiddagen och kvällen är jag gräsänkling. Jag gör trots detta inte något arbete med gräset eller något annat i trädgården. Enligt vecko-programmet som jag la upp förra söndagen ska det vara vila idag. Jag håller mig till det. De sex föregående dagarna har avlöpt planenligt och jag vill inte börja mixtra med taktiken så här på slutet.

Veckan som kommer har jag gott om tid att ge mig på jordbruket igen. Måndagen är jag i Göteborg, inklusive ett sent möte på kvällen. Sedan bara ett tvådagarspass tisdag-onsdag i Stockholm innan jag är hemma igen. På torsdag blir det bara lite arbete på hemmakontoret, säkert kan halva dagen bli över till utomhuslekar. Avrundning med brasa och valborgsfirande vid Bålestranden.

Det skulle vara intressant att utsätta sig för enfaldighetens inferno genom att lyssna på tal av Mona Sahlin eller Thomas Östros, men jag skippar i alla fall demonstrerandet på fredagens 1:a maj och gör även den dagen, liksom lördagen, en ballanserad avvägning mellan aktiviteter ute och inne här hemma. Söndagen vilar jag som vanligt, det behövs även efter en kort arbetsvecka.

Ett litet orosmoln som kanske stör mina planer är att jag börjar känna av en annalkande förkylning. Extra dålig tajming, då jag denna veckan borde lägga in slutforceringen i min löpträning inför loppet 9:e maj.

Snurra min jord

Två 50-liter säckar med kobajs har jag handlat idag. Det blev även särskild jord till rosor och rodrodendonbuskar, samt lite "vanlig" jord. Rosorna har jag redan matat med deras jord. Resten får bli en annan dag, för nu har jag just avslutat trädgårdsbestyren och tänt grillen istället. Det ska bli kyckling med glasbitar och sallad.

Kobajset och det andra fick åka till Varberg och vända innan jag kom hem för att lasta av. Det var kanske lite dumt, för där skulle jag hjälpa Matilda att frakta ett stort paket. Vi fick först lasta ut en del av säckarna för att få in paketet och sedan knö ner det sista tillsammans med Isabell där det fortfarande fanns små luckor.

Lite senare ikväll blir det en sväng ner till Buas nöjeskvarter i Hamnområdet. Jag siktar på Marinan den här gången, dels därför att Simon & Co. ska spela och dels därför att nöjeskvarteret består av detta enda ställe.