Mitt tillstånd till trots, och tack vare den välkända manliga tåligheten, känner jag mig pigg och har passat på att arbeta lite mellan te-slurkarna. Få saker kan skänka en lika djup och behaglig själslig ro som att i nattens mörker och ensamhet nedteckna och skicka iväg ett mötesprotokoll. Välbehaget stärks av att betänka hur adressaterna just nu slumrar gott och hur förtjusta de ska bli av att finna mitt alster överst i sina inkorgar vid morgonens första mail-läsning.
Texas the dog är inte mycket till vakthund om nätterna. I sista stund märkte jag att han låg precis ovanför trappan och undvek att snava på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar