En påskbetraktelse

I ett TV-program för många år sedan debatterades den s.k. Bhagwanrörelsen, efter att dess ledare blivit avslöjad som ekonomisk förbrytare; han hade stuckit med pengarna, flytt rättvisan och lämnat sina lärjungar åt sitt eget öde. I studion fanns Ted Gärdestad, som under en tid hade varit en av rörelsens anhängare. Jag minns inte hans exakta ord, men Ted var helt förtvivlad och sa ungefär att han hade förlorat fotfästet i tillvaron; han hade ingen aning om vad han nu skulle ta sig till. Det kom han tragiskt nog aldrig helt och hållet fram till och orkade till sist inte söka mer.

Av vad man kan förstå från evangelietexterna befann sig Jesu lärjungar efter hans korsfästelse i ett tillstånd av chock och förvirring, liknande Ted den där gången. Förvånande nog, med tanke på allt Jesus berättat, verkar det som att det som hänt tagit dem med total överraskning.

Från idrottsvärlden finns mängder av jämförbara situationer. En är Tjeckiens fotbollslag i förra årets VM, som med en kvart kvar av sista gruppspelsmatchen hade 2-0 mot Turkiet och var klara för avancemang. Direkt efter slutsignal var tjeckerna oförmögna att begripa hur det gick till att de blev slagna med 3-2. Den kassaskåpssäkra kvartsfinalplatsen var borta.

Men det finns förstås motsvarande vändningar i positiv riktning. Hur molokna Tjeckiens spelare än var, så överträffades styrkan i deras känsla av Turkiets exaltation. En promenadseger leder aldrig till samma glädjefnatt som att vinna efter en vändning där man först varit uträknad. Att vinna tillbaka något man haft och förlorat, förefaller ofta som mer värt än att bara vinna det en gång och behålla det; en klassisk dramaturgi i romaner, pjäser, filmer och operor.

Strax efter påsk hade några av lärjungarna, modstulna och desillusionerade, återupptagit sina tidigare liv som fiskare. Det måste ha varit en omvälvande upplevelse att då upptäcka Jesus på stranden en morgon. Några år tidigare hade de med nyfikenhet och entusiasm börjat följa Jesus på hans vandringar. Den positiva känsla de då haft kan inte ha varit mätbar i relation till euforin i att nu återse honom. Det de trott på och helhjärtat levt för en tid hade under traumatiska former ryckts ifrån dem helt nyligen; nu fanns det plötsligt där igen.

Det finns några olika berättelser om hur Jesus visade sig efter påsken. Jag tycker att den från Tiberiasjöns strand en tidig morgon är den vackraste.