Stubbrytaren

Den här veckans planer gick i stöpet redan på första dagen. Med mer ont i halsen och lätt feber beslöt jag mig för att stanna hemma idag. Jag deltog ändå på förmiddagens möte via en högtalartelefon. Jag har just kommit fram till att även ställa in Stockholmsäventyret, så det blir inget resande alls den här veckan. Istället ska jag ägna mig åt lite eget arbete från hemmakontoret och se till att bli tillräckligt pigg för att kunna gödsla, klippa och flytta stenar mot slutet av veckan.

För ett par dagar sedan diskuterades stubbskördning på nyheterna. I takt med att efterfrågan på biobränsle ökar, har det blivit intressant att ta vara på de stubbar som annars lämnas kvar i skogen. Det finns dock invändningar, eftersom stubbarna i ett modernt skogsbruk utgör den sista platsen där vedlevande insekter o.dyl. kan få hålla till. Oavsett vilket tycker jag att de som har att besluta om detta först borde läsa Torgny Lindgrens novell "Stubbrytaren". Detta verk ger viktiga upplysningar om apparaten, som säkert kan komma att påverka ställningstagandet.

"Han är en apparat. Jag säger det för att du ska förstå att han icke är en människa eller ett odjur och icke heller trävirket och järnbitarna och linan och kroken. Tre storgrovben av trästolparna och högst opp blocken, och så kugghjulen, det är kugghjulen och blocken som gör alltihop, och oppå sidan en vev av järnet, och du lägger linan kringom det som du ska lyfta opp, stenen eller stubben, och du fäster linan med kroken och sedan drager du veven runt, och för varje varv du gör med veven så lyfter du stenen eller stubben en bråkdel borti en tum, din kraft tusenfaldigas. Med stubbrytaren kan en svagstackare lyfta opp slaktade hästar och jordfasta stenar."
Ur Torgny Lindgrens Novell "Stubbrytaren", utgiven i novellsamlingen "Merabs skönhet", 1983