Maratonlöpning är en utpräglad materialsport. En ganska viktig del är skorna. Igår inhandlade jag för andra gången i år ett par nya löparskor, denna gång ett par "Air Sky Raider" från Nike (vänstra paret på bilden). Ingen av årets materialanskaffningar har dock varit för eget bruk. Jag håller nog ut med mina 3-4 år gamla Adidas (högra paret på bilden) över försäsongen åtminstone; skaffar jag nya dojor i år ska det bli precis före maraton-premiären.
En nästan ännu viktigare accessoar är löpar-luvan. Dess främsta uppgift är styling, men då det är kallt ute fyller den även en funktion i att värma huvudet och ev. öronen. Min blå-stjärniga började sin luv-karriär som skidmössa, men har genom åren avancerat och är nu en av mina favoriter att springa i. Man bör välja ut sin löpar-luva med omsorg och framförallt kontrollera att den även sitter bra uppskjuten på huvudet så att öronen blir fria. Precis som elefanter kyler maratonlöpare ner kroppen via öronen, detta fungerar inte effektivt om de hålls instängda under en mössa.
Jag ger ingen viktrapport på söndagarna här som i min förra blogg. Däremot kan jag som kuriosa berätta att nedgången till 78 kg har blivit bestående. Dagsnoteringen nu tre veckor efter att GI-projektet avslutades är precis på 77-strecket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar