Baddjävlar

Jag glömde kaffet. Samma sak med salladen till lunch och torra byxor att ta på efter badet. Bortsett från dessa detaljer gick allt väl med badutflykten. Anna-Lena, Amanda och Maja gav sig ner till stranden först. Emil, Olivia och jag anslöt ett par timmar senare med delar av det vi skulle ha haft i bagaget.

Här i Halland heter det inte baddjävlar. Det heter "Boråsare". Jämfört med övriga delar av Hallandskusten är dock turistinvasionen i just Bua förhållandevis blygsam. Varbergs kommun har ca 56.000 bofasta innevånare. Om man räknar alla stugor, campingplatser och andra sommarboenden är det ungefär dubbelt så många som vistas inom kommunens gränser några veckor på sommaren. 95% av dessa åker bil på Västra Vallgatan på lördsagsförmiddagarna.

Efter badet har vi klättrat i träd och räddat de sista (över)mogna bigaråerna undan glupska fåglar. Ikväll blir det bio; för delar av sällskapet åtminstone.

Vive la France

Kronprinsessan Viktoria får ursäkta, men jag sätter hennes födelsedag i andra hand. Idag vill jag i första hand uppmärksamma och hedra Frankrike på sin nationaldag. Jag finner detta land mycket tilltalande i många avseenden.

Man får förstås finna sig i en mindre grad av ordning och struktur än jag vanligen vill ha. Bara för att man enats om något med en fransk kollega behöver han ju inte nödvändigtvis ha för avsikt att göra just så. Bara för att det finns regler, anvisningar och bestämmelser behöver man ju inte nödvändigtvis följa just dem. Tvärtom. En sann fransman sätter en ära i att protestera, obstruera och avsiktligen bryta mot regler, beslut och överenskommelser. Det svenska idealet att söka konsensus är inget för en fransk chef. En god sådan beslutar hellre i strid med majoritetens åsikt och kör gärna över medarbetare offentligt om tillfälle ges.

Kanske är det för att landet, kulturen och temperamentet är så olikt mig själv som jag fascineras av det och tycker så mycket om alltsammans. Så finns det en enastående sak till förstås. Eiffeltornet. Vid fyra tillfällen har jag njutit av den fantastiska utsikten över Paris från detta oöverträffade landmärke.

2003 med Amanda; 2004 med Olivia och Emil; 2005 med Matilda (och Julia). Fjärde gången 2007 med pappa, men jag hittade ingen bild från detta tillfälle.

En framgång

Tidningens rapporter stämmer bra med våra egna observationer. Makrillfestivalen 2009 måste betecknas som en framgång.

Inom "min" verksamhet (lotterier) har det sålts ca 5.500 lotter, fiskats ca 300 ggr i fiskedammen, skjutits ca 500 serier med luftgevär och spelats på chokladhjulet ca 6.000 ggr.

Härmed ska jag nu sluta upp att tjata om detta evenemang för i år. Har jag någon blogg aktiv 2010 återkommer jag väl till ämnet då.

Da'n efter da'n

Kylen var ordentligt laddad med grillmat inför gårdagens kalas. Det räckte till ny grillning och lunch för kvarvarande släktingar idag. Det hade räckt ikväll också, men nu behövde vi lite omväxling och beställde pizza istället.

Efter döttrarnas flyttar och vårt ombygge blir det en del överflödigt möblemang. Idag har jag blivit av med en garderob som sattes ut på Blocket-annons. Det gick lika snabbt och enkelt som att bli av med den gamla ytterdörren förra veckan. Stärkt av dessa framgångar har jag idag bjudit ut såväl stolar som en köks-blandare på samma sätt.

Nu stundar två veckor av ett tillstånd mellan arbete och semester. Formellt är jag i tjänst. I stort sett alla andra i mitt projekt är på semester och jag har inte en endaste mötesbokning eller planerad resa (inte ens till Stockholm). Jag kommer att arbeta hemma och med några besök till Ringhals-kontoret (mest för omväxlingens skull), men jag blandar nog upp med lite tjuvstart av semestern.

Ässja

En och en halv sekund. Högst. Tog man längre tid på sig att försöka vända grillspetten fattade handen som höll grilltången eld. Jag ville vara säker på ett lyckat reslultat och det fanns många grillspett att anrätta. Således laddade jag min nya grill med 10 kg briketter. Det räckte till - och lite mer än så. Lyckligtvis deltog några svågrar i kalaset och var behjälpliga genom att avlösa mig i detta heta arbete.

Spetten blev i alla fall både välgrillade och tillräckligt många. Konfirmationen som föregick grillfesten var högtidlig och fin. Till slut hittade alla släktingarna rätt kyrka. Roligt att ha konfirmationsbarnet hemma igen. Själv var han ganska trött; jag misstänker att de sista dygnen med lägerkamraterna inte förslösades med så onödiga saker som att sova om nätterna.

Makrillfestivalen förlöpte bra. Jag gjorde tre vändor till hamnen under kvällen; den sista lite längre och avslutad alldeles nyss, efter att jag packat ihop resterna av mina lotterier.

Min Älskade

Det är många högtidligheter att uppmärksamma den här dagen. Buas årliga Makrillfestival går av stapeln ovanligt tidigt, det brukar annars vara kring 20:e juli. Dessförinnan ska vi till Kungsbacka och bevista Emils konfirmation, samt ha lite släktkalas på Tulpanvägen efteråt. Vi passar nog på att sjunga ”ja må du leva” vid sammankomsten, det är ju mammas födelsedag också.

Utöver allt detta är det idag ett jubileum. Ett kvarts sekel, dvs 25 år. För så länge sedan, då vi alltså var 21 och 19 år gamla, båtluffade Anna-Lena och jag i Grekland. Vi besökte bl.a. ön Naxos. Där förlovade vi oss.

Min första, min största, min enda. Min älskade.

Tänt va de här!

Jag är alltid noggrann i mina förberedelser inför viktiga tilldragelser. Sålunda har jag ikväll provgrillat den ny-monterade grillen och det gick bra. Det var kanske inte ett riktigt representativt test med två små ynka laxbitar; imorgon är det helt andra mängder som ska stekas.




Skulle belastningen bli för hög har jag en beprövad metod att anordna förstärkningar. Man pallar helt enkelt upp med stenar kring grillens ben. Även en grill där foten gått helt av blir så gott som ny med denna behandling. Ett tiotal gånger har vi nyttjat den gamla grillen sedan detta inträffade och inte en endaste gång har den vält ikull.

Jag inspekterade förberedelserna inför Makrillfestivalen tidigare ikväll. Inom mitt område, lotterierna, har jag under några år hankat mig fram som ensam funktionär (utöver ett 70-tal av Bua IF's ungdomar som vi tvingar stå två timmar vardera i något av stånden). Nu har vi dock startat ett trainee-program, så i år har jag två lovande talanger till min hjälp - tanter i min egen ålder ungefär båda två.