Hagel

Hittills idag har jag bara hunnit med att sova ut, packa upp och klippa gräs. Vi har börjat arbetet med att bygga om trädgården till engelsk stil också, men bara kommit en bit med körsbärsträdet ännu. Matilda läste avsnitt ur "Prostens barnbarn" till godnattsaga när vi skulle sova middag. Samtidigt kom det en ordentlig hagelskur.

På hemvägen igår läste jag en recension av filmen "GI Joe" som vi såg i London. Roliga actionscener med häftiga effekter, men total avsaknad av en vettig handling. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Hemvändare

Första reservplanen var att hämta ut hyrbilen igen och köra hela vägen till London. Det gick inte, då alla bilar redan var upptagna.

Tät dimma över sydvästra Cornwall gjorde att inga plan kunde landa idag på morgonen. Inte ens det som var på väg från huvudstaden för att ta oss åter dit. Erbjudandet från Ryan Air var i bästa fall plats på flyget nästa dag. För övrigt fick vi klara oss själva, med bagateller som att ordna en extra natts övernattning, boka om den andra flighten - eller köpa ny biljett - mellan London och Köpenhamn.

Reservplan två var att åtminstone ta oss så långt som till London på något vis idag. Även om vi måste bli kvar en natt extra är det bättre att ha kommit så långt. Fler än vi var i ungefär samma belägenhet och delade buss till närmsta tågstation.

Vi hann precis med snabbtåget som avgick 10:03. Via Paddington station var vi framme på Heathrow strax innan tre - gott och väl en timme innan avgång enligt min beräkning. Dessvärre en timme efter avgång enligt SAS beräkning. Antingen dom eller jag hade tagit miste på om vi var inbokade på 14- eller 16-avgången; det kan ha varit jag. Vi fick lyckligtvis komma med till slut i alla fall.












Nu är vi alltså hemma igen. Slut på semester för i år. Sammanfattningsvis kan jag varmt rekommendera ett besök i Cornwall. Man bör ha mer än 2-3 dagar på sig som vi hade, det finns väldigt mycket att se. Jag passar på att tacka min engelske kompis Keith för alla tips; det ska jag även göra på annat sätt, för jag tror inte han läser min blogg.

Land's End

Här tar världen slut. Åtminstone är detta så långt västerut man kan komma i England. Platsen som vi besökte idag var verkligen fascinerande. Vägen dit liksom returen österut längs Cornwalls norra kust bjöd på samma smala vägar som vi nu börjar vara bekanta med; inte bara i diken, en hel del med utsikt också.

Badvattnet där England slutar är förfärligt kallt; mycket kallare än vad det ger sken av. Detsamma gäller St Ives en bit österut, där vi stannade för sen lunch och på nytt lät oss lockas av de medelhavs-turkosa vågorna.

Strax inan vi var åter i natthärbärget utanför Tregony, hittade vi den mycket charmiga lilla puben "The Wheel Inn "i byn Tresillian och åt middagen där.

Nu återstår bara det tråkiga och jobbiga för denna gången. Imorgon lämnar vi pensionatet i gryningen för att ta oss med bil till Newquay, flyg till Stansted, tåg til Liverpool street, U-tube till Paddington station, tåg till Heathrow, flyg till Kastrup, tåg till Malmö och slutligen bil till Tulpanvägen.

Ebb och flod

När vägar skulle börja anläggas i Cornwall hade man goda intentioner. Ett väl tilltaget dike planerades utefter vägen. Det fanns inte tillräcklig plats för detta. Då beslutades att onödiga saker som vägren och trottoarer skulle uteslutas. Det var fortfarande ont om plats. Då kläcktes geni-idén: "...Vi struntar i vägen också, och gör bara diket!..."

Idag har vi färdats långa sträckor genom de diken som man numera har här istället för vägar. Vi hade kommit ihåg att ta med vår GPS hit, men glömde i hastigheten periskopet, vilket man hade behövt för att kunna se omgivningarna under färden. Ibland kom man upp till marknivå och fick en skymt av landskapet och på de stopp vi gjorde och gick till fots ovan jord var det verkligen mycket vackert.

Vi har hunnit se en massa ställen; höjdpunkterna: fästningen i St Mawes, tidvattnet i Looe (spännande vägfärja dit) och bypuben "The New Inn" i Veryan.

Sherlock Holmes

I god tid, ca tjugo minuter före den officiella öppningstiden, kröp vi upp ur underjorden på stationen "Baker street". Biljetterna var förköpta sedan dagen innan, så den här gången slapp vi alla långa köer utanför Madame Tussauds vaxkabinett.

Vi hann också med en snabbis på Harrod's och en glimt av Hyde park innan det var dags att lämna London för nästa delmål på resan. Jag vet inte vad som var värst för Anna-Lena; flyget eller att sedan åka hyrbil med mig körandes på vänster sida (oftast i alla fall).

"Hundred House Hotel" som vi bor på här är ett pensionat i "Fawlty Towers" stil. Det lilla vi hunnit snappa upp av Cornwall hittills är tilltalande.

London Bridge

Dagens bilder är från bron "Tower bridge", som ligger precis i anslutning till det tidigare slottet, fästningen och fängelsehålan "Towern". Ett par hundra meter västerut ligger en annan bro, "London bridge". Jag har förstått att det är en vanlig missuppfattning att förväxla dessa två, framför allt att den här portätterade, mest igenkända av de två, felaktigt benäms "London Bridge". Det var dagens tillrättaläggande.

Utöver att promenera över en bro har vi bl.a. besökt marknadsgatorna i Camden Town och skräck-föreställningen Dungeon idag. (Jag hoppade det sistnämnda, eftersom jag var upptagen med att leta efter en brevlåda till vykorten)

Dubbeldäckare

Det fiffiga med bussar är att man - till skillnad från tunnelbanan - kan se sig omkring medans man färdas. Har bussen två våningar och det är ledigt längst fram på övre plan är det allra bäst. Nackdelen är att det går ungefär lika snabbt som att promenera. Åtminstone på Oxford street, där det är rödljus eller hållplats var 50:e meter och raden av röda bussar bildar ett pärlband längs hela gatan.

Efter en stund på den klassiska affärsgatan har vi fortsatt med ett flertal andra av de typiska turistmålen idag. Vi blev häpna över av att hitta telefonkiosken som är den riktiga ingången till Trolldomsministeriet. Däremot var det en besvikelse med Charing's Cross, där scener ur Harry Potter lär ha spelats in. Jag har varit på flera andra tågstationer i London och övriga England tidigare, men ingen annan där miljön i så liten grad påminner om filmerna.

Dagen har avslutats med super-size bio på Leicester Square. Föreställningen var barnförbjuden, så det blev bara jag och Emil som gick dit.