Sköna maj välkommen

En av Buas många förnäma traditioner är dess valborgsfirande. Samling vid centrum till ljudet av pukor och trumpeter, sedan gemensam fackel-marsch genom byn ner till Båle strand där maj-brasa, vårtal, sånger, varm korv och fyrverkerier väntar.

Detta tillfälle är den enda gång på året som jag brukar bära min vita Chalmers-mössa. Nu är inte bruket av studentmössa på valborg fullt lika utbrett i Bua som i t.ex. Uppsala, Lund och andra universitetsstäder. Närmare bestämt brukar jag vara helt ensam med denna utstyrsel här. Fördelen är att jag syns bra i folkvimlet, om någon vill antingen söka upp eller undvika mig.

Oftast urskiljer man mycket lite av vårtalet. Brasans sprakande och folksamlingens sorl utgör en effektiv ljudridå. Det gör inte så mycket. Det brukar ändå mest vara töntiga lokalpolitiker, hembygdsföreningstomtar eller andra byfånar som släpps fram på estraden. Ikväll kan det bli lite bättre, enär talet ska levereras av den infödde Bua-bon, fiskarsonen och rolige tidningskåsören Krister Svan. Jag ska besvära mig lite mer än vanligt om att knipa en av de ca dussinet ståplatser längst fram där man kan höra något.

Caroline Mathilde

Idag kom sommaren till Bua. Jag pratade nyss med en kollega i Stockholm och vet därför att de inte har lika fint väder där. Tur i oturen för mig alltså att det var just den här veckan jag åkte på en förkylning och fick hålla mig hemma.

Även igår deltog jag på ett möte via telefon. Den här gången var det bara en person jag redan kände och 6-7 nya bekantskaper. Det är väldigt svårt att identifiera och hålla reda på alla som pratar; jag antar att blinda är mycket skickligare på sådant. Jag noterade i alla fall att det fanns minst två personer med skånsk accent, min röstanalys säger att den ene hade skägg och omoderna glasögon.

Jag håller på att skriva en progressrapport som täcker första kvartalet i år. Intressant att rekapitulera allt som har gjots på en så kort tid. Förfärande att inse hur mycket mer som borde ha klarats av. "Jag borde..., jag borde..., jag borde..." skriker livläkaren (har glömt hans namn) uppgivet till drottningen. En lång ramsa av saker han borde göra i sitt arbete med att reformera Danmark. Dessvärre saknade han tid, resurser och förmåga att genomföra allt det han såg som nödvändigt. En kort period sent 1700-tal styrde han i praktiken landet å den sinnessjuke och till maktutövning oförmögne kung Christians vägnar. Nu tror jag nog inte att mitt öde ska sluta lika olyckligt som livläkarens. Jag tänker i vart fall inte öka risken därtill genom att bli älskare åt en drottning.

(Den som tänkt läsa P-O Enquists strålande bok "Livläkarens besök" behöver inte störas av min antydan om hur historien slutar - boken inleds med att avslöja detta, men är lika bra ändå)

Nattskift

Det är extremt sällsynt att jag inte sover bra på natten, men nu gör snuva, ont i halsen och huvudvärk att jag har blivit helt klarvaken. Att jag är uppe vid den här tiden på dygnet brukar annars bara förekomma av två skäl; antingen ska jag ut och resa med ett tidigt flyg, eller så är det en riktigt bra fest från kvällen innan som fortfarande pågår. Det senare är kanske inte så troligt, ju bättre fest desto mindre chans att jag fortfarande skulle vara vaken så här dags.

Mitt tillstånd till trots, och tack vare den välkända manliga tåligheten, känner jag mig pigg och har passat på att arbeta lite mellan te-slurkarna. Få saker kan skänka en lika djup och behaglig själslig ro som att i nattens mörker och ensamhet nedteckna och skicka iväg ett mötesprotokoll. Välbehaget stärks av att betänka hur adressaterna just nu slumrar gott och hur förtjusta de ska bli av att finna mitt alster överst i sina inkorgar vid morgonens första mail-läsning.

Texas the dog är inte mycket till vakthund om nätterna. I sista stund märkte jag att han låg precis ovanför trappan och undvek att snava på honom.

Stubbrytaren

Den här veckans planer gick i stöpet redan på första dagen. Med mer ont i halsen och lätt feber beslöt jag mig för att stanna hemma idag. Jag deltog ändå på förmiddagens möte via en högtalartelefon. Jag har just kommit fram till att även ställa in Stockholmsäventyret, så det blir inget resande alls den här veckan. Istället ska jag ägna mig åt lite eget arbete från hemmakontoret och se till att bli tillräckligt pigg för att kunna gödsla, klippa och flytta stenar mot slutet av veckan.

För ett par dagar sedan diskuterades stubbskördning på nyheterna. I takt med att efterfrågan på biobränsle ökar, har det blivit intressant att ta vara på de stubbar som annars lämnas kvar i skogen. Det finns dock invändningar, eftersom stubbarna i ett modernt skogsbruk utgör den sista platsen där vedlevande insekter o.dyl. kan få hålla till. Oavsett vilket tycker jag att de som har att besluta om detta först borde läsa Torgny Lindgrens novell "Stubbrytaren". Detta verk ger viktiga upplysningar om apparaten, som säkert kan komma att påverka ställningstagandet.

"Han är en apparat. Jag säger det för att du ska förstå att han icke är en människa eller ett odjur och icke heller trävirket och järnbitarna och linan och kroken. Tre storgrovben av trästolparna och högst opp blocken, och så kugghjulen, det är kugghjulen och blocken som gör alltihop, och oppå sidan en vev av järnet, och du lägger linan kringom det som du ska lyfta opp, stenen eller stubben, och du fäster linan med kroken och sedan drager du veven runt, och för varje varv du gör med veven så lyfter du stenen eller stubben en bråkdel borti en tum, din kraft tusenfaldigas. Med stubbrytaren kan en svagstackare lyfta opp slaktade hästar och jordfasta stenar."
Ur Torgny Lindgrens Novell "Stubbrytaren", utgiven i novellsamlingen "Merabs skönhet", 1983

Gräs

Anna-Lena har åkt till jobbet, så nu på eftermiddagen och kvällen är jag gräsänkling. Jag gör trots detta inte något arbete med gräset eller något annat i trädgården. Enligt vecko-programmet som jag la upp förra söndagen ska det vara vila idag. Jag håller mig till det. De sex föregående dagarna har avlöpt planenligt och jag vill inte börja mixtra med taktiken så här på slutet.

Veckan som kommer har jag gott om tid att ge mig på jordbruket igen. Måndagen är jag i Göteborg, inklusive ett sent möte på kvällen. Sedan bara ett tvådagarspass tisdag-onsdag i Stockholm innan jag är hemma igen. På torsdag blir det bara lite arbete på hemmakontoret, säkert kan halva dagen bli över till utomhuslekar. Avrundning med brasa och valborgsfirande vid Bålestranden.

Det skulle vara intressant att utsätta sig för enfaldighetens inferno genom att lyssna på tal av Mona Sahlin eller Thomas Östros, men jag skippar i alla fall demonstrerandet på fredagens 1:a maj och gör även den dagen, liksom lördagen, en ballanserad avvägning mellan aktiviteter ute och inne här hemma. Söndagen vilar jag som vanligt, det behövs även efter en kort arbetsvecka.

Ett litet orosmoln som kanske stör mina planer är att jag börjar känna av en annalkande förkylning. Extra dålig tajming, då jag denna veckan borde lägga in slutforceringen i min löpträning inför loppet 9:e maj.

Snurra min jord

Två 50-liter säckar med kobajs har jag handlat idag. Det blev även särskild jord till rosor och rodrodendonbuskar, samt lite "vanlig" jord. Rosorna har jag redan matat med deras jord. Resten får bli en annan dag, för nu har jag just avslutat trädgårdsbestyren och tänt grillen istället. Det ska bli kyckling med glasbitar och sallad.

Kobajset och det andra fick åka till Varberg och vända innan jag kom hem för att lasta av. Det var kanske lite dumt, för där skulle jag hjälpa Matilda att frakta ett stort paket. Vi fick först lasta ut en del av säckarna för att få in paketet och sedan knö ner det sista tillsammans med Isabell där det fortfarande fanns små luckor.

Lite senare ikväll blir det en sväng ner till Buas nöjeskvarter i Hamnområdet. Jag siktar på Marinan den här gången, dels därför att Simon & Co. ska spela och dels därför att nöjeskvarteret består av detta enda ställe.

Hallänning, Svensk, Europé

Carl Bildt presenterade sig ungefär så en gång. Jag tror t.o.m. att det var titeln på en bok han skrev. Det är ett trevligt sätt att betrakta sin egen situation på i olika nivåer av samma perspektiv. För Carl (eller 'Calle' som jag oftast säger när vi träffas), var perspektivet geografisk och/eller nationell tillhörighet.

Ett annat perspektiv är tid. Lokalblaskan Hallands Nyheter har ibland om somrarna haft ett inslag där de frågat folk på sta'n "Vart är du på väg", med underfrågorna "idag", "i sommar" och "i livet".

Det är intressant att ställa sig själv dessa frågor och fundera på svaret i flera nivåer. Både om vilken tillhörighet man anser sig ha och vart man är på väg. Alldelses just nu sitter jag på Bromma flygplats och är på väg hem till en skön helg. I vår/sommar är jag på väg att bli en löpare av hyfsad motionsklass. I livet är jag på väg att lämna kärnfamiljfasen - inom en handfull år är alla mina barn vuxna och jag tillhör förmodligen den 'äldre' generationen som morfar och/eller farfar.

På den andra frågan skulle jag svara exakt som Calle. Man kunde ju lägga till nivån världsmedborgare, men det stämmer inte med min känsla för vem jag är. Jag kan besöka andra världsdelar, men i Europa kan jag känna mig hemma och skulle nog kunna bo permanent på många andra platser än i just Sverige.

Cityfrukost

Vanligen brukar jag bo i Bromma eller Alvik när jag gästar Stockholm, båda lite nordväst om centrum - åt samma håll som kontoret i Råcksta. Som omväxling har jag nyss lämnat den här nattens bostad Rica Hotell, beläget precis vid Hötorget i mitten av staden. Eftersom jag kom med expresståget från Arlanda in till centralen sent igår kväll, var det lika bra att bo där i närheten. Idag fick jag ändå åka samma linje som vanligt på väg till jobbet, men passerade 14 istället för 7 tunnelbanestationer.

Bortsett från bekvämligheten att slippa T-banan igår hade jag annars ingen större nytta av att bo centralt; det blev inga utsvävningar i Stockholms nattliv den här gången. Jo en nytta. Jag fick se förberedelserna till dagens torghandel på Hötorget.

Fotoförbud

Vi har just avslutat dagens möte på flyplatsen här i Manchester. Om ca en timme lyfter vi härifrån med destination Stockholm. Jag och Benno vill säga. Ulf vänder åter till Göteborg, varifrån vi utgick vid 7-tiden idag på morgonen.

Det var strålande flygväder på hitvägen. Tyvärr får man ju inte ha mobilen igång, annars skulle jag ha tagit en fin bild när vi flög över norra Jylland. Det var väldigt vackert med det brokiga och redan ganska gröna landskapet, och Skagens klassiska böjda sandbåge längst upp. Utan bild i dagens inlägg får ni fantisera själva hur det kan ha sett ut.

Vi har haft ett bra möte, men maten är som vanligt helt kass i det här landet. Smörgås-snittar, ris och makaroner till lunch. Lyckligtvis ett par små laxbitar också.

Utöver bloggning måste jag använda mellantiden till mina sista förberedelser inför styrgruppsmötet imorgon. Styrgruppen är ett mycket viktigt forum, där jag nu för första gången ska föredra läget i mitt projekt.

Crocodile Shoes

Dagens turné har varit begränsad till Västkusten. Efter ett möte på Ringhals direkt på morgonen for jag vidare till Göteborg. Det verkar kunna bli bra här på Göteborgskontoret, bara jag nu verkligen får den del av platserna som jag har begärt. Utsikten över en del av hamnen och Älven är inget att klaga på.

På vägen hit idag hörde jag bl.a. Håkan Hellström på radion. Det och att resonera en stund med ur-göteborgaren Ulf gör att jag direkt känner mig som en i gänget av stadens ’goa gubbar’. Vi skulle prata om driftorganisationer i framtidens kärnkraftverk, men det blev lite om Gais också. Till Ulfs förtjusning har laget vunnit båda sina derbyn i inledningen av Allsvenskan (mot Örgryte och Häcken).

Nu ska jag lämna denna hemtrevliga stad och bege mig till Bua (som är minst lika gemytligt) för att köra ett pass i gymmet tillsammans med Emil.

Mina nya skor börjar kännas väl ingångna nu efter andra dagens användning.

Denna dagen, ett liv

Min dag har inte varit alls lika besvärlig som Melkers (Saltkråkan) kom att bli, den gången han myntade detta uttryck. Det är häftigt att man kan lämna hemmet i en liten fiskeby på Västkusten först när det redan ljusnat, tillbringa en full arbetsdag på kontoret i Stockholm och fortfarande ha en hel kväll över när man kommer hem igen.

Så här ljust och vackert var det när jag närmade mig Landvetter i morse, respektive Bua lite tidigare ikväll. Det var t.o.m. ljusare än det ser ut; mobilkameran återger inte helt rätt. Bilden längst ner togs just som jag parkerat på Landvetter.










Man blir väldigt mycket piggare nu med så skönt ljus både på mornar och kvällar. Egentligen borde man gå i ide den mörka årstiden. Det är kanske lite opraktiskt, men nog skulle man kunna göra ett mellanting. På sommaren utnyttjar man ljuset och sover bara ett par timmar varje natt, vilket man tar igen genom att sova tolv timmar per dygn om vintern.

Jag ska inleda ett experiment i den riktningen nu när det råkar vara ljust och man har största nyttan av det; då är jag nog snart ifatt med mina sena projektplaner. Borde även kunna klara av den större sov-volymen till hösten genom att sitta långt bak på möten och slumra ett par timmar på kontoret varje dag.

Rena rör

Efter någon timmes krångel med rensband i duschavloppet är jag nästan säker på att det nu ska rinna undan bra. Det måste i alla fall finnas avsevärt mycket mindre saker ivägen med tanke på vad jag fiskade fram.

Olivia har övergett mig pga kloakdoften som spred sig i huset. Texas tycker väl bara att det luktar gott, men jag hoppas det värsta har hunnit vädra ut innan Anna-Lena kommer hem från symötet. Jag är förresten väldigt nyfiken på vad hon har sytt ikväll - ett broderi eller en grytvante antagligen.

Med detta får det vara nog av hantverksarbete eller andra fysiska sysslor för idag. Nu återvänder jag till mina luktfria projektplaner.

Planer

Eftersom mitt projekt växer i omfattning och får nya medarbetare blir det extra viktigt med planer och beskrivningar för det vi ska åstadkomma. Å andra sidan har vi redan så mycket att göra och är lite sena med en del av det, att arbete med att skriva själva planerna gärna läggs åt sidan till förmån för de uppgifter som planerna avser att beskriva. Ett alltför vanligt moment 22. Dagens arbetstimmar på Ringhals-kontoret lämnade mindre tid åt planarbete än jag hade tänkt, istället desto mer av trevliga och viktiga samtal.

I min ojämna kamp med planerna gör jag nu ett försök att komma ifatt med hjälp av lite kvällsarbete. Planen för kvällen var dock föredömligt redan uppgjord när jag kom hem. Städning av golv och rensning av avlopp. Jag tar ledigt från annan planering en stund nu och hänger mig åt kroppsarbete istället.

Veckoslut - ny vecka

Vilodagen är till ända för den här gången. Den har varit hyfsat vilsam. Tipspromenad på förmiddagen, en joggningsrunda på eftermiddagen och gospelgudstjänst i Buas nyrenoverade kyrka på kvällskvisten. Däremellan lite TV-tittande, fläsk med bruna bönor och lek vid datorn (möjligen smög sig några ögonblicks arbete in också). Planen för den kommande veckan ser ut så här:

Måndag: Cykelavstånd till en dag på Ringhals. Några telefonsamtal inbokade bara, annars mest eget arbete.
Tisdag: Dagstur till Stockholm. Möten om bl.a. inköp och leverantörsval.
Onsdag: Vattenfalls kontor i Göteborg; bl.a. lite planering för nya medarbetare som anländer dit om ett par veckor
Torsdag: Tidig utresa till Manchester, två möten, retur till Sverige och Stockholm på kvällen
Fredag: Projektredovisning för styrgrupp hela dagen. Flyg från Bromma 18:40. Rullar in på Tulpanvägen ungefär 20:30.
Lördag: Fortsatt grävande och annat arbete i trädgården. Besök på hamnkrogen på kvällen där Simon och hans band spelar
Söndag: Vila

Vilodagen

Jag har just frukosterat tillsammans med Emil som nu är ute på sin tidningsrunda. Det är bra att gå upp i tid på söndagarna, så att man får en så lång dag av vila som möjligt.

Efter en kort sväng in till Varberg på förmiddagen igår påbörjade jag renoveringen av framsidans blomsterrabatt. Nu är all växtlighet utom två sparade rosenbuskar uppgrävt. Fortsättningsvis ska det bara växa sten där. Jag tror att temat för allt arbete i trädgården det här året ska bli rensa, klippa och gräva bort; inte plantera nytt.

Efter arbete

Hela tre olika band bestående av Ringhals-anställda spelade på gårdagens After Work i Varberg. Det blev inte en ordagrann ’after work’ för min del, eftersom jag hann med ett kort träningspass mellan jobbet och besöket på Campus där tillställningen gick av stapeln.

Vårt svenska lite lagom tempo med en after work några enstaka tillfällen per år är ganska bra. Jag förstår inte hur t.ex. engelsmän orkar med att gå till puben varje dag efter jobbet. Kanske dricker de inte tio öl på en kväll? Kanske tar de inte en Jägermeister tillsammans med varannan? Lyckligtvis är jag trots detta lika pigg som vanligt dagen efter. Olyckligtvis får jag just därför aldrig förstånd nog att istället dricka lite mindre vid liknande tillfällen.

Domarskandal!

En stunds väntan på flygplatsen som jag har just nu är ett ypperligt tillfälle att snabbt uppdatera sig på läget i den nyligen startade fotbollsallsvenskan. Så tänkte jag i min enfald och gick in på Aftonbladets sportsidor. Efter flera minuters klickande huller om buller har jag fått reda på allt om domarskandaler, spelarskador som hålls hemliga och intriger som leder till osämja mellan och inom lagen. Även intressanta historier om fotbollsspelarnas värsta frisyrer går att hitta, samt en massa läsarkommentarer.

Det jag är ute efter, en koncentrerad nyhetsuppdatering och tabellen efter de senaste matcherna lyckas jag inte hitta. Detta är ett symptom som finns i alla så kallade nyhetsmedier numera. Även på ytan seriösa program som TV’s Aktuellt och Rapport ägnar sig i hög grad åt personfixerad skandaljournalistik. När Laila Bagge visade rumpan i två sekunder tar denna händelse upp hela löpsedlarna och större delen av innehållet i kvällspressen en hel vecka.

Nyheter ska som ordet anger vara ingenting annat än en saklig redovisning av ny information om händelser och skeenden av allmänt intresse. Man kan gärna toppa detta med en redaktionell vinkling där man tolkar och kommenterar nyheten/händelsen. Tyvärr finns det i de flesta fall inte längre någon som helst ballans i detta. Några egentliga nyheter förmedlas knappast alls, men däremot skriks egna värderingar och synpunkter ut med feta bokstäver "Domarskandal", "Tros-chock", "Röstningskaos". Usch!

Genväg eller senväg

En dryg timma tog min joggningsrunda ikväll. Min avsikt var inte fullt så ambitiös, men jag råkade springa lite vilse i kvarteren häromkring. När jag nästan hade gjort hela min runda och åter närmade mig T-banestationen vid Brommaplan där jag startat, upptäckte jag att det var en annan station, Stora Mossen. För säkerhets skull följde jag därifrån spåren de sista två stationerna.

Det bör ha blivit en kvartsmara och något lite till. Benen och vaderna känndes bättre nu efter en veckas träningsvila (med undantag för ett par rejäla Smålandspromenader i påskhelgen förstås), men hur jag ska klara fyra gånger kvällens sträcka redan i september är svårt att föreställa sig.

Hyvää päivää!

I min förra blogg, den om GI, flikade jag ibland in små upplysningar och tips om livet i England. Jag har idag, redan vid mitt första besök i Finland, tillägnat mig så mycket kunskap att jag får ihop till ett inledande inlägg på motsvarande tema för detta land (men det lär inte följa så många).

Finska språket.
Att lära sig finska är utomordentligt enkelt. Med hjälp av några enkla regler kan man lista ut hur saker översätts.

• Finnarna gillar inte ’G’. Stryk helst denna bokstav, annars byt mot ’K’.
• Byt på motsvarande sätt alla ’B’ mot ’P’ (det låter i alla fall identiskt när en finne ljudar de båda bokstäverna)
• Lägg till en vokal i slutet på alla substantiv, helst ’i’ eller ’a’.

Exempel:
’Bacon’ blir ’pekoni’, glas blir ’lasi, ’guld’ blir ’kulta’, osv. 99% av de svenska orden blir begripligt översatta till finska med dessa regler.

Trots att vi utökade programmet med denna språkkurs var vi tidigt klara med mötet i Helsingfors och svävade in över Stockholms skärgård redan vid halvfyratiden. En fantastiskt vacker syn från luften!

Efter Arlandaexpressen in till centralen hoppade jag inte direkt över till tunnelbanan, utan tog först en promenad genom gamla sta’n och bort till Slussen. Jag fick en lättare nostalgi-attack av att upptäcka vandrarhems-båten 'Gustaf af Klint', där vi tillbringade ett par dagar för fyra år sedan. Jag slog mig ner på soldäcket för att pusta en stund innan färden vidare till hotellet, men jag saknade sällskapet från förra gången för mycket för att riktigt njuta av stunden.

Nummer 25

För att ha rest så mycket som jag har gjort, har jag egentligen varit ganska fantasilös och inte besökt sådär väldigt många olika länder. Igår kom jag hit till Helsingfors, varmed jag lägger Finland som nummer 25 till listan över länder jag har varit i. Vi fick ta till en utresa redan igår, på självaste annandagen, för att vara på plats till det möte som startar om en dryg timme. Det är väl högst en lika stor synd som att spika på långfredagen? Skulle det uppstå invändningar från högre makter ska jag föra gemensam försvarstalan med min käre svåger.

Strax ska vi träffa Olli, Seppo och ytterligare några finska kamrater. Efter mötet blir det vidare färd till Stockholm, där jag tar emot besökare från England respektive Frankrike på onsdag och torsdag. En internationell vecka således, men inga fler nya länder.

I Helsingfors övernattade vi på hotellet Hilton, på flygplatsen. Av någon orsak trodde de att jag var VIP-medlem av högsta klassen ’diamant’ och gav mig en luxuös svit samt tillgång till en ”executive lounge”. De visste kanske att jag har en lovande tävlingskarriär framför mig.

Storebror ser

Via http://www.marinetraffic.com/ais/ kan man hålla sig uppdaterad om ett stort antal båtar och i realtid se var de befinner sig och hur de rör sig. Sedan igår eftermiddag följer vi med intresse Elidas framfart. På detta fiffiga sätt vet jag helt utan att Emil hört av sig både att han igår kväll la till i Marstrand och även vilken rutt de seglade för att komma dit. När han och hans konfirmandkamrater seglar vidare idag kommer jag att omedelbart veta detta.

Man hittar just Elida enklast via en länk på deras egen hemsida, http://www.elida.se/ , eller via marinetraffic om man där söker på 'Elida' under 'Vessel' (=fartyg). Man kan förstås även hitta andra båtar, om man bara vet deras namn och de finns med i systemet. T.ex. har jag just tagit reda på att fiskebåten 'Balder Väst' nu ligger vid kaj på Donsö.

Det är en fascinerande teknik. I fallet båtar bara av godo så vitt jag kan bedömma. Vissa transport- och speditions-företag, även flera taxibolag, har liknande sätt att följa också sina fordon på land. Redan idag är det möjligt att spåra individer på samma vis, bara de bär med sig en mobiltelefon kan det ske helt utan deras vetskap. Nästa naturliga steg blir obligatoriska chips för positionsangivelse som ska bäras av varje individ- eller kanske ännu bättre opereras in.

Under mitt kommande maratonlopp ska jag frivilligt underkasta mig en sådan övervakning. Jag lovar att i god tid meddela hur man ska göra för att följa min framfart via webben, men passar på att redan nu förvarna och tipsa om att uppgradera processor och grafikkort; det kan komma att röra sig med blixtens fart på skärmarna.

En påskbetraktelse

I ett TV-program för många år sedan debatterades den s.k. Bhagwanrörelsen, efter att dess ledare blivit avslöjad som ekonomisk förbrytare; han hade stuckit med pengarna, flytt rättvisan och lämnat sina lärjungar åt sitt eget öde. I studion fanns Ted Gärdestad, som under en tid hade varit en av rörelsens anhängare. Jag minns inte hans exakta ord, men Ted var helt förtvivlad och sa ungefär att han hade förlorat fotfästet i tillvaron; han hade ingen aning om vad han nu skulle ta sig till. Det kom han tragiskt nog aldrig helt och hållet fram till och orkade till sist inte söka mer.

Av vad man kan förstå från evangelietexterna befann sig Jesu lärjungar efter hans korsfästelse i ett tillstånd av chock och förvirring, liknande Ted den där gången. Förvånande nog, med tanke på allt Jesus berättat, verkar det som att det som hänt tagit dem med total överraskning.

Från idrottsvärlden finns mängder av jämförbara situationer. En är Tjeckiens fotbollslag i förra årets VM, som med en kvart kvar av sista gruppspelsmatchen hade 2-0 mot Turkiet och var klara för avancemang. Direkt efter slutsignal var tjeckerna oförmögna att begripa hur det gick till att de blev slagna med 3-2. Den kassaskåpssäkra kvartsfinalplatsen var borta.

Men det finns förstås motsvarande vändningar i positiv riktning. Hur molokna Tjeckiens spelare än var, så överträffades styrkan i deras känsla av Turkiets exaltation. En promenadseger leder aldrig till samma glädjefnatt som att vinna efter en vändning där man först varit uträknad. Att vinna tillbaka något man haft och förlorat, förefaller ofta som mer värt än att bara vinna det en gång och behålla det; en klassisk dramaturgi i romaner, pjäser, filmer och operor.

Strax efter påsk hade några av lärjungarna, modstulna och desillusionerade, återupptagit sina tidigare liv som fiskare. Det måste ha varit en omvälvande upplevelse att då upptäcka Jesus på stranden en morgon. Några år tidigare hade de med nyfikenhet och entusiasm börjat följa Jesus på hans vandringar. Den positiva känsla de då haft kan inte ha varit mätbar i relation till euforin i att nu återse honom. Det de trott på och helhjärtat levt för en tid hade under traumatiska former ryckts ifrån dem helt nyligen; nu fanns det plötsligt där igen.

Det finns några olika berättelser om hur Jesus visade sig efter påsken. Jag tycker att den från Tiberiasjöns strand en tidig morgon är den vackraste.

Från öst till väst

Slutet av eftermiddagen och början av kvällen har jag ägnat åt att ta mig tvärs över landet, från dess östra kust hit till framsidan på den västra. Bästa sättet att inte bli stressad eller alltför uttråkad av längre bilresor är att låta bli att uppleva tidsaspekten av den. Man sätter sig bara till rätta, åker tills man är framme och kliver ur. Om det då har förflutit en halv, två eller fem timmar ska man helst inte kunna svara på.

På öst-väst vägen kan man med fördel njuta av radiokanalen "FM Gold" en del av vägen; man får in den i trakterna av Växjö. För övrigt finns det alltid något intressant eller behagligt att ta del av i de kanaler man får in. Det absolut bästa är annars om man har en bra ljudbok att lyssna på. En gång förra sommaren var jag så inne i Ulf Lundells "Jack" på vägen till Oskarshamn att jag nästan blev förvånad när jag märkte att jag saknade färjebiljett och inte kunde fortsätta till Gotland för att leva samma fria sommarliv som Jack och hans vänner gjorde.

Har denna fundering med bloggtemat 'Maraton' att göra? I allra högsta grad! Kan man hantera bilkörning på detta vis (eller vilken annan tidsödande och tråkig syssla som helst för den delen), har man goda förutsättningar att även klara Maratonlöpning. Det gäller även där att tona ner fokus på minuter och kilometrar. Loppet ska inte ha några faser eller variationer, bara en oavbruten sekvens av löpsteg i perfekt rytm. Sedan tillkommer kanske lite fysiska förberedelser med träning och annat, men den mentala inställningen och förmågan är en bra grund.

Påsk-kycklingar

För att få det extra fint har jag städat köket med en påsk-disktrasa idag (tack Elenor). Av bara farten fortsatte jag sedan med Lupomobilen. Det går till på precis samma vis. Fördelen med modellen är att man kan stå kvar på en plats och bara sträcka sig lite med armen så når man att torka av hela bilen. Det var svårare på den tiden vi hade en minibuss och man fick ringa efter ställningsbyggare för att kunna tvätta även taket.

I vilket fall som helst gör jag mig inte särskilt ofta varken små eller stora besvär för att tvätta bilar; det är ju bruksföremål, inte prydnadsföremål. Nu ska jag just ge mig iväg med min bruksbil. Om jag håller 170 km/h i snitt bör jag hinna till Aneby före eftermiddagskaffet, även om jag har ett par ärenden på vägen.

Varde ljus

Trots att jag inte ska åka till jobbet idag har jag varit ute på en tidig biltur. Bl.a. införskaffade jag en H4-lampa, som jag på bara några minuter lyckades montera i Matildas bil.

Jag tankar ofta och det är något som nästan alltid går bra; jag spiller t.o.m. mindre än när jag borstar tänderna. Att byta lampor däremot är ett mer avancerat ingrepp. Jag tänker mig för noga innan jag kommer till det djärva beslutet att försöka själv. På min förra Saab försökte jag en gång, men gav upp efter tjugo minuter med sår på varenda finger. Det fick helt enkelt vara till nästa verkstadsbesök.

Resten av dagen ska jag mest vara hemma. Lite jobb blir det kanske, men annars finns det viktigare saker att pyssla med - t.ex. ska det nog göras snyggt överallt inför kvällens minikalas för familjens födelsedagsbarn. Inspirerad av framgången med lampan funderar jag på att även passa på att skifta till sommarhjul på min egen bil. Funderar var ordet sa Bull.

Kafferep

Mitt arbete är centrerat kring några få huvud-aktiviteter som man måste behärska väl. Huvudskälet till att jag lyckats komma framåt i karriären är förmågan att åka flygplan, ringa telefon, sitta i möten, skicka email och sist men inte minst dricka kaffe.

Det kan vara svårare än det låter. På hemma-kontoret i Råcksta finns automater överallt som levererar en riktigt sur dryck med svaga drag av kaffe. Jag är nästan aldrig kaffe-sugen, men trots detta har jag för vana att minst en gång i timmen gå och hämta en ny kopp. Det ger också ett bra tillfälle att ta en extra lov i korridoren och störa kollegorna med lite struntprat.

Vid lite längre sittningar finns det ofta kaffetermosar i mötesrummet, då kan man med fördel driva upp drick-tempot till 2 koppar per timme. Snart får man då behov av att kort lämna mötet för att besöka korridorens minsta rum. Ytterligare en chans att ta en annan kort diskussion med någon man råkar springa på - eller kommer på att man ska ringa till.

Sammanfattningsvis; alla möten och dialoger av betydelse i hela näringslivet och samhället för övrigt understöds av kaffesörplandet. Utan denna dryck skulle vi aldrig ha fått någon utveckling överhuvudtaget.

Nu ska jag stänga av och avsluta veckans air-trip med att hoppa på planet hem till Göteborg.

Mångalen

Efter förra veckans sonderingspromenad i terrängen kring Alvik hade jag en bra första uppfattning om området. Med kvällens joggning kom jag längre och har ytterligare vidgat mina cirklar i det här området. Jag var lite öm i vaderna redan från början, men först efter halva rundan började det kännas så mycket att jag fick stanna av. Jag pustade ut lite, tog en bild av månen och hemföll sedan åt en mini-depression á en minut pga min fortfarande så usla löparform.

Snart började jag att med ömmande vader lufsa åter till hotellet, men genom självsuggestion bytte jag detta trista mot att i rasande fart springa mot en topp-placering i OS-finalen. Detta är ett trevligt sätt att med enkla medel och lite fantasi uppleva de mest storslagna ögonblick. En annan gång vann jag en sträcka i Tour de France (cykel) på det viset.

Nu ska jag duscha och sedan äta middag på segerbanketten.

42 Pall Mall

Numreringen av hus är annorlunda i England än i Sverige. Nummer 42, där jag nu sitter på en av Vattenfalls kontorsplatser, ligger mitt emellan 41 och 43. Inte mellan 40 och 44 som det skulle ha varit hemma. Numreringen startar på ena sidan och följer sedan denna till slutet, varefter man hoppar till andra sidan och räknar vidare. På andra sidan gatan har husen nummer 87, 88, 89 och sådant.

Våren har kommit mycket längre här. En del träd och buskar har fullt utslagna gröna blad, vissa blommar till och med. Det spritter lite i benen att ge sig ut på en joggningstur i vårvärmen, trots att jag känner av gårdagens hårda pass på gymmets löpband. Löparskorna är med i packningen, men kommer nog trots allt fram först i Stockholm dit jag fortsätter tidigt imorgon. Efter dagens möten har jag också en hel del annat att stå i på kontoret här.

Vi tog en snabb lunch på en av pubarna i kvarteret. Numera är jag GI-relaxed och unnade mig en klassisk fish'n chips nersköljd av en pint ale.

Air Sky Raider

Maratonlöpning är en utpräglad materialsport. En ganska viktig del är skorna. Igår inhandlade jag för andra gången i år ett par nya löparskor, denna gång ett par "Air Sky Raider" från Nike (vänstra paret på bilden). Ingen av årets materialanskaffningar har dock varit för eget bruk. Jag håller nog ut med mina 3-4 år gamla Adidas (högra paret på bilden) över försäsongen åtminstone; skaffar jag nya dojor i år ska det bli precis före maraton-premiären.

En nästan ännu viktigare accessoar är löpar-luvan. Dess främsta uppgift är styling, men då det är kallt ute fyller den även en funktion i att värma huvudet och ev. öronen. Min blå-stjärniga började sin luv-karriär som skidmössa, men har genom åren avancerat och är nu en av mina favoriter att springa i. Man bör välja ut sin löpar-luva med omsorg och framförallt kontrollera att den även sitter bra uppskjuten på huvudet så att öronen blir fria. Precis som elefanter kyler maratonlöpare ner kroppen via öronen, detta fungerar inte effektivt om de hålls instängda under en mössa.

Jag ger ingen viktrapport på söndagarna här som i min förra blogg. Däremot kan jag som kuriosa berätta att nedgången till 78 kg har blivit bestående. Dagsnoteringen nu tre veckor efter att GI-projektet avslutades är precis på 77-strecket.

Statoil

Helt i onödan besvärade jag mig i höstas med att omsorgsfullt stapla ihop trädgårdsmöblerna i varandra som tetris-bitar och sedan täcka in paketet med en presenning till skydd mot vinterns kyla och snö (eller mest regn kanske). Idag har jag kämpat med att packa upp och få isär alla bord, bänkar och stolar - bara för att sedan frakta hela klabbet till återvinnings-centralen. Även några säckar trädgårds avfall från i höstas åkte med. Det roliga inslaget var i alla fall att jag fick hämta en kärra på Statoil för ändamålet; bra mycket skojigare än att köra med bara en bil ju!

Eftersom jag funderade på annat när Saab-handlaren visade hur den avtagbara kroken skulle monteras hade jag ingen aning om hur det skulle kunna gå till. Det tog ändå bara några minuter innan jag prövat mig fram till ett sätt som verkade fungera. Nu har vi precis återvänt från utflykten till Varberg. Kärran hängde med hela tiden.

Efter mina vedermödor så här långt idag pausar jag nu en liten stund och väntar hungrigt på sallads-lunchen som Anna-Lena håller på att fixa till. Framåt kvällen ska vi ha årets grill-premiär, men tiden mellan måltiderna kommer att bestå av ett nytt arbetsamt pass i trädgården.

Islossning

Våren är på frammarsch i Stockholm. De sista resterna av vinterns isar i fjärden mellan Tranbergs strand och Essinge-öarna vittrar bort i snabb takt. Detta kunde jag konstatera och fotodokumentera när jag igår kväll passade på att ta en promenad i Alviks omgivningar innan jag tog in på hotellet. Ett flertal tillfällen sedan november har jag varit här, men då har det alltid redan varit mörkt vid min ankomst. Det var en trevlig överraskning att lära känna området i dagsljus (skymningsljus åtminstone). Ska jag någon gång bo i Stockholm får det gärna vara häromkring.

Däremot släcktes mitt nytända hopp om att få bo på min absoluta favoritplats i Stockholm abrupt och för min del en smula pinsamt under gårdagens lunch. Jag råkade nämna att jag uppskattade erbjudandet om att ge oss anställda förtur till de lägenheter som 2011 kommer att iordningställas i vår nuvarande kontorsskrapa här, då Vattenfall flyttar till nya lokaler i Solna. Kollegorna gav mig lite lustiga blickar, som om de väntade på att mitt skämt skulle fortsätta och komma till sin poäng.

Förmodligen är jag den enda av tusentals personer på kontoret som inte fattade att onsdagens fina erbjudande på vår interna web var ett aprilskämt. Argumenten om att många trivs så bra här, kommer att sakna den vackra miljön och gärna skulle bosätta sig privat i Råcksta lät ju såååå övertygande!!

Eucalyptus

Artikelnummer 10-029320 hos profilföretaget Olympus är en T-shirt av märket Clique. Ett säkert vårtecken är när jag ungefär vid den här tiden ringer mitt årliga samtal till Daniel för att beställa tröjor till Ringhals Maraton Klubb. Alldeles nyss har jag klarat av detta ärende för det här året. Ungefär som majblomman varierar jag färgen varje år, men fram till utdelningen brukar det förbli en hemlighet för övriga i klubben vilket val jag gjort.

I år har jag valt den ganska neutrala färgen "eucalyptus", som den heter enligt katalogen. Det var skojigare det året jag hade beställt rosa tröjor. En del av herrarna var lite missnöjda med att springa i sådan klädsel på den gemensamma prolog-sträckan, och det blev inte bättre av att vi som åkte i följebilen vid det tillfället skanderade "...Pride parad! Pride parad!...".

Jag råkade komma lite sent iväg i morse och var nära att missa 07:10 planet. Som lök på laxen hade jag blivit lurad att byta bil och förlorade ytterligare några dyrbara minuter på att stanna och tanka Lupomobilen, vars tom-tank lampa tändes innan jag hunnit ut till motorvägen ens.

Dagens möten är just avklarade, men jag sitter kvar här i min trevna kontorslya en stund till och beger mig till natthärbärget i Alvik när det börjar skymma.

3250 meter över havet

Hintertux är en återvändsgränd vad gäller vägar och biltrafik. Vill man fortsätta förbi denna glaciär längst in i dalen Zillertal, får det bli till fots eller på skidor; då kommer man till Italien.

Idag för precis två veckor sedan befann vi oss på toppen av detta ismassiv. Fast det låg snö ovanpå så det gick fint att åka skidor. Sedan Österrike-resan nyligen har vi drömt oss tillbaka litegrann och bl.a. roat oss med att tänka efter var vi befann oss för exakt två veckor sedan (fast förra veckan sa vi istället "...för en vecka sedan..." och fortsätter leken blir det snart "...tre veckor...").

Idag har jag som omväxling cyklat till jobbet för ett par möten på Ringhals. Imorgon är det normal rutin igen med tidigt plan till Stockholm för ett tvådagars-besök. Dessförinnan ska jag nu ge mig ut på ett joggningspass i det härliga vårvädret. Jag börjar bli lite stressad av att det bara är en dryg månad kvar till upptakten av årets tävlings-säsong. 9:e maj ska jag mäta min löparspänst mot kombatanten och förra kollegan Anders i Helsingborgs "Springtime".