Peer Gynt

Idag begrep jag vad som inspirerade Grieg att skriva satsen "morgonstämning". Han cyklade en tidig morgon, hade vid sin sida ett lätt dimbeslöjat men stilla hav och såg framför sig ett kärnkraftverk med rosatonad himmel som bakgrund. Bedårande vackert.

Vi har just haft extra möte med maraton-klubbens ledning och kommer att träffas med hela gruppen i eftermiddag. Det är med blandade känslor vi nu gör slutförberedelserna utan vår saknade vän. Den vackra och sköna morgonen till trots är jag djupt ledsen och sorgsen idag.

Sorg

Resan till Berlin, själva orsaken till denna blogg, kommer inte att ske med den fest och gamman som vi hade tänkt oss. Idag på morgonen chockades vi av beskedet att bara 19 av de 20 i vår trupp är kvar i livet.

En av de starka karaktärerna och mest positiva krafterna i vår klubb - liksom han varit i många andra sammanhang - fick totalt oväntat sluta sitt liv när det bara hade nått till hälften. För mindre än ett dygn sedan befann han sig i full fart med både jobb och träning; den piggaste och friskaste av oss. Nu fattas han oss.

Laughing Duck

Sport-puben vi besökte ikväll för att se Sverige-Malta matchen i storbild ligger på Vasagatan och heter i svensk översättning "skrattande ankan". Härlig ny vinst, men jag tycker nog att Sverige var tamare än i senaste matchen mot Ungern.

Jag har precis avslutat T-banefärden från centrum och återkommit till Brommaplan, där jag för natten ska härbärgera. Morgondagen i Råcksta kommer att bli lik den som nyss föregått, dvs fler möten än vad som ryms på schemat, med överlapp så att man hela tiden måste rusa från ett möte innan det är slut och ändå komma för sent till nästa.

Just nu en avkopplande paus med boken jag för tillfället har kommit ungefär halvt igenom. Vilken? Det kan kanske den skarpögde se, men annars kommer information om detta och en recension när jag läst klart.

Gäsp

Jag är sedan många år så gammal att jag hellre sover på kvällen än på morgonen. Jag brukar inte ha svårt att kliva upp, men när klockan ringde 04:15 idag var det en smula segt. Jag gäspade halva vägen till Landvetter. Det var inte 7-planet som tvingade upp mig så tidigt, utan att jag behövde färdigställa och skicka en rapport innan arbetsdagens början (alternativet att sitta uppe en timme extra på kvällen tilltalade mig ännu mindre).

Nu rundar jag av tidigt på kontoret och beger mig iväg för att tillsammans med en kollega se Sverige göra många mål mot Malta.

Intervall

När man tränar på att kunna göra en sak, finns det andra sätt än att öva på just den saken. I fallet att springa långt finns det olika träningsprogram. Ingen av metoderna i maraton-träning innehåller att man ska springa en hel mara i träningssyfte. Tvärtom ska man gärna springa korta sträckor i mycket högre fart, flera gånger om och med bara kort vila emellan. Det kallas för intervall-träning.

Ikväll har jag tillämpat detta på Buas motions-spår á 1.5 km. Jag siktade på - och lyckades hålla - varvtiden 7 minuter. Fyra repetitioner varvat med knappa fem minuters återhämtning.

Ett helt maratonlopp är lika långt som 28 varv på den banan. Med knappa två veckor och bara något enstaka träningspass kvar är jag mycket osäker på hur det ska gå. Min plan är i alla fall att redan från start anta en mycket låg fart. Om jag ligger på 7 minuter per km, så går jag precis under målet fem timmar. Därmed var det slut på dagens räkneexempel. *)

*) Ingen Copyright. Hela inlägget, inklusive bild-illustrationen, får fritt plagieras och användas, om det sker i skolundervisning som utövas under statligt överinseende (t.ex. kommunal grundskola, Chalmers matematik-utbildning, läkemedelsräkning för blivande läkare och sköterskor, etc.).

Smulor

Olivia hann före mig idag och snodde åt sig den sista lilla slurken krämig räksoppa. När det bjuds till symöte här, som igår kväll, tillreds alltid de härligaste läckerheter i ordentliga mängder. Medans gästabudet pågår som bäst måste vi (jag, ev. hemmavarande barn, samt hundar och katter) hålla oss undan; kanske t.o.m. inlåsta.

Så småningom får vi komma fram och festa på smulorna från de dignande borden. Det brukar finnas tillräckligt kvar för att bli mätt även då. Denna gång alltså t.o.m. så att det blev över till dagen efter.

Kemigården

Gyros är som kebab ungefär, fast lite godare. En av restaurangerna som jag kände igen sedan min egen tid här serverar detta. Det var på det stora hela en mycket trevlig lunch. Kul att ströva runt lite på Chalmers och i dess omgivningar, både för att se det som verkar bekant och allt det nya som hunnit komma till. Bäst av allt att ha lunch-date med min äldsta dotter.

Efter en promenad neråt Landala och lite fria fantasier om var hon kanske skulle kunna bo avslutade vi med en kopp kaffe utanför Kemihuset. Jag kan inte helt låta bli att vara lite avundsjuk på Amanda, som har alla de roliga studentåren framför sig.